 |
| Turist utspelar sig i Alperna, som för mig liknar helvetets förgård Foto: Fredrik Wentzel |
Såg en film idag som jag längtat efter att se, Ruben Östlunds Turist. Hyllad i Cannes med priset Un Certain Regard.
Filmen är ett oerhört skickligt ifrågasättande att vår tids mansroll. En avklädning av Mannen som stammens hjälte och försvarare. Sällan har någon blivit så in på bara skinnet avslöjad som den stackars pappan (Johannes Bah-Kuhnke) som flyr en lavin i stället för att hjälpa sin familj. Det är smärtsamt att se honom konfronteras med de skamliga fega sidor av sig själv han inte vill kännas vid.
Ja som han som man inte får kännas vid i vårt samhälle, han ska ju vara stark, beskyddande och kompetent ...
Filmen ger mig många tankar om de krav samhället har på våra stackars män. Hur de kämpar för att fylla upp en machorustning många nummer för stor. Och hur vi tvingas in i roller vi inte alls vill ha. Också hur spelet män-kvinnor är så stereotypt. Vilken frihet ger vi varandra och oss själva att leva i enlighet med annat än hårda normer och krav, funderar jag medan filmen rullar fram.
En annan sak som kanske bara jag upplever med filmen (jag som hatar snö och skidor) är att helvetets förgård på jorden måste vara denna klaustrofobiska iskalla ort i vitt med de hemska skidturerna, de vidriga turerna i liftar, denna vita ödslighet som är så kongenial med det tillstånd mannen hamnar i.
Det finns nog inget värre ställe att föreslå mig att åka till än en lyxig skidort i Alperna.
ja det är en första fundering ... fler tankar kommer nog kring denna film.
8 kommentarer:
Intressant film och framför allt intressant slut, tyckte jag.
Har funderat väldigt mycket på det du skriver om mansrollen. Längtar med åren mer och mer efter det mänskliga istället för det specifikt manliga/kvinnliga som får många att känna sig vilse.
Annika, väldigt intressant film, tänker på den när jag just läser en intervju i ETC: "Man blir en ensam jävel" med författaren Marcus Priftis om mansrollens konsekvenser,Det otäcka könet heter hans bok som jag vill läsa!
Anna, jag tycker det finns hopp när jag ser unga män idag som framför allt i förhållande till sina barn är så annorlunda och så mycket mjukare överskridare av de gamla könsrollerna.
Jag såg ett program i sommar, där filmen presenterades av regissören själv. Intressant, onekligen. Mänskligt är det tror jag, men ska förstås se filmen först innan jag har mera åsikter om den.
Spännande - det låter som en film jag skulle vilja se. Fast sedan måste jag få protestera lite eftersom en alpsemester och härlig skidåkning är lite av ett paradis för mig!
Intressant att höra vad du tycker Karin! Finns mycket att fundera över när det gäller hur vi skapar könsroller som är som tvångströjor och relationer som är kvävande.
ha ha Marina .... jag vet att jag är hopplös när det gäller snö och skidåkning. Det är säkert underbart om man gillar det. Men här blev den kalla vita snön också som en beskrivning av ett själstillstånd. Iskallt :)
Skicka en kommentar