Man ska väl inte klaga över att kunna sitta i sol på balkongen och läsa en otroligt spännande thriller. Gone girl av Gillian Flynn. Så otroligt välskriven, så pregnant. Jag har bara kommit en bit in i historien än men är fascinerad.
Igår läste jag Elizabeth Georges senaste pocket En lögn att lita på. Lite bättre än hennes senaste, tänkte jag. Känns kanske lite tryggt att harva igenom hennes koncept av personer som är som gamla vänner nu. Rätt nöjsamt - men oj vad den bleknar i jämförelse med Flynns intelligenta mångbottnade bok.
Så det är inte synd om mig. Jag tillfrisknar. Det blev ett tillfälligt bakslag av de starka smärtlindrande tabletter jag fick efter min axeloperation. Tradolan, av psykologer kallad Tralala. Jag blev uppvarvad och helt röd om kinderna, lite konstig sa en dotter.
Det
var väl okej men sen fick jag svårt att andas och måste ringa
ambulansen. Snälla killar kom och konstaterade allergi mot medicinen, men
jag fick stanna kvar hemma men sluta med tralala - som har otäcka
effekter läste jag på nätet. Morfinpreparat. Nu har jag gått över till
Alvedon.Snart är jag helt som vanligt igen.
Till dess en glad vinkning, jag kan nästan vinka med min arm, från balkongen
6 kommentarer:
Tack för ytterligare ett boktips!
Lät läskigt med trallala-medicinen! Bättre då med lite äkta trallala! Kroppen producerar ju endorfiner mm när man sjunger så några djupa andetag och en tre, fyra, kraftfulla operastrofer kanske kan hjälpa??? Annars är säkert läsning också en bra väg mot läkning. (Och definitivt bättre för grannsämjan.) Kryakram!
Marina! Jag är helt tagen av Gone girl, den smartaste thriller jag läst
Vilken otur med smärtlindringen, tur att annat hjälper. Lycka till med axeln.
Jag har också läst bägge böckerna som du skriver om. Gone girl var lite lång men mycket skickligt konstruerad och berättad. Elizabeth George bara är, som en tröst när man behöver underhållning och glömma allt som gör ont.
Anna vilket underbart råd! jJag är bara rädd för att jag är alltför sånghämmad. Sjöng jättemycket och glädjefullt som barn men knäcktes totalt av sångtesterna i skolan ... Men jag kan ju försöka i smyg?
Eva, du tycker precis som jag! Elizbeth Georges bok var verkligen tröst och igenkänning, som att fika med gamla kompisar och strunta helt i vad man har på sig.
Och Gone girl ... jag är helt tagen!
Skicka en kommentar