Jag kommer ihåg att min lilla mamma tröttnade på matlagning. Hon hade alltid lagat så mycket god mat med mycket kärlek. Men så småningom var det som om hon tappade energin och lusten till matlagningen. När vi barn och barnbarn kom lagade hon förstår men inte var det just med samma glädje och själv åt hon knappt någonting.
Jag känner att det kommer smygande. Det är faktiskt otroligt tråkigt att laga vardagsmat, säger jag som lagat så otroligt mycket mat till tre barn och icke matlagningsintresserad man. Jag tyckte det var kul, oftast i alla fall.
Men nu! Det är tråkigt att laga. Jag är oinspirerad. Det är trevligt att bli bjuden på god mat och att äta ute ibland, men inte det heller lockar mig lika mycket som förut.
Fortfarande är det kul att bjuda in till fest med mycket folk och mycket god mat. Då är jag mitt gamla jag. Men annars tycker jag det är ett himmelrike med Picard som just har små perfekta vällagade rätter - som lagat dem åt mig. Jag värmer och äter och det är perfekt.
Någon som känner igen sig eller är det bara jag som blivit mätt på matlagning?
10 kommentarer:
Att laga vardagsmat är aldrig kul, och speciellt inte när man är ensam!
Jag känner väldigt mycket igen mig i det du skriver. Jag är så otroligt matlagningstrött och har så varit ett tag nu. Jag undrar: vad är det som händer? Det känns lite tråkigt eftersom jag har massor med tid att lägga matlagningstid på. Men inspirationen tryter.
Matlagningen är väl ok försöker variera mig, MEN att sitta ensam och äta morron middag kväll är urtrist. För att inte att ta hand om den minimala disken som jag spar ihop under dagen. Den stökar jag undan under nåt reklamavbrott om jag tittar på Tv. Har i alla fall bestämt att inte ha odiskat när jag lägger mig...
Håller med Marina, det är för tråkigt att laga mat till bara sig sjölv!
Visst är det konstigt Eva, när jag inte hade tid lagade jag massor med mat, nu har jag tid och lagar ingenting!
Askott! Det är verkligen så enastående trist att äta ensam. Och även att laga bara åt sig själv. Gröt eller fil blir det för det mesta. Jag skärpte mig lite under vattenmelonsäsongen och gjorde sallad av den med fetaost. Men nu är jag lat igen!
Ibland har jag önskat mig en privat droppställning. Det säger kanske allt. Tänk vad praktiskt att inte tvingas avbryta för att magen börjar kurra och man måste "hitta på nåt"...
Som de flesta säger…att äta ensam är inte roligt. Det är också därför så många äldre så småningom blir undernärda…man äter bara mackor eller något färdiglagat. Vår vän Torsten (du vet?) han har en annan strategi som jag gillar! Han planerar sin middag noga, tar sig en liten drink och lagar sedan ordentlig mat! Sedan dukar han och äter framför TVn. Kanske inte så roligt alla gånger men han trivs med denna ritual säger han!
Anna, just det där att måste hitta på nåt till sig själv ...urtråkigt :)
Torsten gör nog på rätt sätt! Jag har kompisar som gör så också men jag förmår inte riktigt. Men tack och lov för Picard! Gott och lättlagat. Räddar mig från mackor.
Skicka en kommentar