Mitt nya liv och den goda franska maten

Så tidigt i mitt liv började jag älska allt franskt, mat och språk ... ja och mycket annat. Det har suttit kvar genom livet fast det finns så mycket jag blir galen på där,  fransk politik inte minst,.

Men det är märkligt ändå hur kärleken sitter i. Som idag. Jag åt middag med finaste Annica W . På Styrelsen vid Kungsholmstorg, en härlig fransk sylta, en liten bistro som man skulle kunna finna i Paris. Jag gillar det, jag känner mig hemma.

En pastis till att börja med, sedan anka, husets goda enkla röda vin. Och Annica tog musslor.
Allt var gott, bra tillagat, ändå enkelt.Som det ska vara. Fransk husmanskost.

Och #mittnyaliv? Jo, tack. Det går bra. Fettkaffet gör mig pigg och mätt. Jag arbetar intensivt med korret till min nya roman. Medan jag arbetar lyssnar jag förresten i lurarna på fransk musik. tala om frankofil :)
Och jag tror verkligen att god vällagad fransk mat, det hör hemma i mitt nya liv!

Min guru i köket, min kulinariska köksgudinna: Anna Bergenström

Om jag har en kulinarisk husgudinna - ja då är det Anna Bergenström.
Min guru i köket.
Jag har följt henne sedan hon var en sådan utomordentlig matredaktör på Dagens nyheter.
Sedan började böckerna komma, ofta gjorda tillsammans med hennes dotter Fanny som tar de vackra bilderna.
Texterna är ren och skär folkbildning. Dessutom alltid pålitliga. Dessutom förnyar sig författarduon alltid.
Jag har många kokböcker av henne stående på hedershyllan i köket, många favoritrecept från hennes böcker. Min boeuf bourguignon, Pavlovan hon förde in i mitt liv ... Jag kan fortsätta länge.
Igår lagade jag hennes lammfärsgryta när vi hade juntaträff. Och fantastiska ugnsbakade oliver. Ur den senaste boken Det nya enkla - maten vi vill laga och äta
Allt är gott, enkelt, allt känns nyttigt och gör alltid succé.

Ska jag vara ärlig är jag så trött på att laga mat. Utom då när jag ordnar fester och middagar hemma vilket jag älskar att göra. Är jag ensam steker jag ungefär ett ägg i kokosfett, äter lite yoghurt.
Men till kalas - där är det Anna Bergenström som gäller och har ni inte läst och testat hennes kokböcker säger jag bara: GÖR DET!!! Ni ångrar er aldrig.

Tårta, prat och mat med mina juntaväninnor

Väninnor ... det har blivit ett tema. I kväll var det väninnedags hos mig. Juntan kom! Ja vilken junta vi är, ett tiotal fantastiska kvinnor, olika åldrar, kunniga, debattglada, belästa och faktiskt allihopa väldigt snälla.
Snällhet är en egenskap jag uppskattar så väldigt mycket, alltmer faktiskt. Man vill inte möta avundsjuka och missunsamhet.
Jag vill att mina nära vänner ska vara precis just som i juntan. Snälla och kloka. Och jag vet att jag alltid kan räkna med dem om det gäller.
Vi har juntat ihop snart tio år. Vi var ganska flitiga i början ... nu är vi mindre flitiga. Eftersom jag lagade maten idag så tänkte jag inte ens på att ta fram en virkning.
Jag "virkade" i stället ihop en av Anna Bergenströms grytor, en lammgryta med puylinser. Sedan uppfann jag någon slags tårta på pajdeg med marängtäcke och jordgubbar och lemoncurd emellan. Ni ser den på bilden.
Till den drack vi en så god citronlikör från Japan, Limoncello men mindre söt kanske man kan säga.

Efter mycket prat och god mat (om jag får säga det själv) drar jag mig nu tillbaka till de mjuka kuddarnas värld.

Råbiff på krogklassikern Tranan

Birgitta, Richard och jag

Lite lyx idag! Lunch på krogklassikern Tranan vid Odenplan, restaurangen som funnits sedan 1929.
Tranan var från början öppet från 05 till 24. De första timmarna åt gästerna smörgås och drack varm öl. Grovarbetarna åt lunch vid niotiden. En av Tranans tidigare gäster var Nils Ferlin som brukade skriva dikter på baksidan av krognotan.

Jag hängde där då och då när jag pluggade, men nu är det inte så ofta jag lämnar södersidan i Stockholm.
Idag firade vi våra nya pressbilder, jag, Birgitta Bäcklund och vår förnämlige fotograf Richard Ryan de Cuevas.

"Min matpatrull", jag alltså,  kan verkligen rekommendera detta vänliga, härligt röriga trivsamma matställe med god husmanskost. Känns lite som att sitta på en krog i Frankrike.

Varm öl blev det inte. Jag åt favoriträtten råbiff  som var riktigt god och drack ett glas Beaujolais Nouveau.
Så bra kan man ha det söndag i april!

Gilla läget är mitt sommarmantra

Det regnar och pumpen är trasig. Men vid tomtgränsen finns en gammeldags pump som aldrig strejkar och i stället för att gräva sten bakar den lille och jag Hallongrottor. Smältande goda. Det går ingen nöd på oss.
Igår hade Annica bakat blåbärsbullar som vi åt på bryggan. Mums. Annica badade, hon hävdar alltid att vattnet är varmt men jag litade inte på henne. Stilla dagar på ön, det är vad jag ägnar mig åt nu. Igår grillade vi kött och majskolvar och åt på verandan  med paprikor med fetaoströra i ugn.
Helt stilla ute, fågelsång och grönska och alldeles underbart.
Så sakta kommer livet på ön igång.
Det finns inget att klaga på.
Gilla läget är mitt mantra.
Och som jag gillar det!

Suveränt grillmästarteam

Idag drar vi till Vietnam, flickorna och jag

Min vän Thi i Hoi An

Idag - då drar vi till Vietnam, E1 och E2 och jag. Vi laddar för att laga den goda pannkaksrätten Banh Xeo - jag äter det ofta har aldrig lagat det själv.
Nu är det dags.
Återkommer med bildbevis om inte mina pannkakor blir alltför märkliga.

Oj .... det blev inga bildbevis. Nu är pannkakorna gräddade och uppätna och det var riktigt gott. Smeten gjorde jag på rismjöl och kokosmjölk och till det en liten sötsur sås.
Jag fyllde pannkakorna med lax, rödlök, koriander mm.
De blev inte riktigt så eleganta och frasiga  som på min favoritrestaurnag Nem Nem Quan. Men E1 och E2 och jag slukade dem med god aptit.
Som sagt. Vi var så hungriga att vi inte ens kom ihåg att ta upp kameran.
I stället bild på min vän Thi i Hoi An.

... och idag valde vi att resa till Uganda

Cykeltur i Kampala Foto: Ellen Swedenmark

E1 droppar in de mest fantastiska bilder från Seychellerna. Hur ska vi matcha det idag, undrade E2 och jag.
Det fick bli en tripp till Uganda. Den gröna staden Kampala. E2 var där i våras och gillade det mycket. Hon älskade kycklingsoppan som ofta serverades också och följde med ut i köket och såg hur de gjorde. Så idag blev det vin från Australien och kycklingsoppa från Uganda. Därefter kanelkaffe och choklad med kanel från Madagaskar.

E1 hade varit ute och fiskat i  tre meter höga vågor, sedan tillreddes fisken hon och F drog upp. Efter det badade de i den lilla poolen som hörde till huset där de bodde, vid stranden till det turkosa havet.
Lite svårt att matcha det. Men jag tycker vi lyckades bra!!

Dessutom hade vi båda tränat idag. Vi gör allt för att motverka gråheten och berättar ofta hur mycket mer sol och ljus det blir varje dag. I hemlighet planerar vi resor till solen båda två. E2 pratar om Senegal. Jag drömmer om öar i solen.

Vad drömmer du om?

Skapa en egen karibisk ö i det stockholmsgråa en vanlig fredag

Fredag kväll. Mörkret faller tidigt. Pratar med dotter E1  som är på en ö i solen med vita stränder och värme. Vad göra en fredag? I mörkret. Med ishalka. Dotter E2 kommer hem. Vi är båda trötta. Tar oss samman och betämmer att vi ska sluta slarva med mat. Vi öppnar en flaska vin vi fått i julklapp, vi lagar en karibisk kyckling.
Och det är som om solen kommer till vårt kök.
Vi gör en jättegod salsa på lök och paprika och passionsfrukt, vi marinerar kyckingen som smakar gudomligt, vi gör en stomp av sötpotatis.
Jag tar tillbaka att jag är trött på att laga mat. Jag är trött på att laga mat ensam.
Vi lagar och skrattar och flamsar.
Så härlig en fredag kan bli. Övertalar Ellen att se en stund på På Spåret men de studentikosa programledarna är ju bara överjobbiga att lyssna på i sin märkliga självgodhet. Förstår inte deras ordvitsarfrågor. Vi ser ett avsnitt av Sherlock på TV - tyvärr ett avsnitt som är så genuint fyllt av gammeldags amerikansk kommunistskräck att vi storknar.
Men ingenting spelar någon roll, vi har haft en så härlig kväll, lagat, pratat, skrattat.  
Skapat en egen  karibisk ö mitt i det Stockholmsgråa.

Mätt på matlagning

Jag kommer ihåg att min lilla mamma tröttnade på matlagning. Hon hade alltid lagat så mycket god mat med mycket kärlek. Men så småningom var det som om hon tappade energin och lusten till matlagningen. När vi barn och barnbarn kom lagade hon förstår men inte var det just med samma glädje och själv åt hon knappt någonting.

Jag känner att det kommer smygande. Det är faktiskt otroligt tråkigt att laga vardagsmat, säger jag som lagat så otroligt mycket mat till tre barn och icke matlagningsintresserad man. Jag tyckte det var kul, oftast i alla fall.

Men nu! Det är tråkigt att laga. Jag är oinspirerad. Det är trevligt att bli bjuden på god mat och att äta ute ibland, men inte det heller lockar mig lika mycket som förut.

Fortfarande är det kul att bjuda in till fest med mycket folk och mycket god mat. Då är jag mitt gamla jag. Men annars tycker jag det är ett himmelrike med Picard som just har små perfekta vällagade rätter - som lagat dem åt mig. Jag värmer och äter och det är perfekt.

Någon som känner igen sig eller är det bara jag som blivit mätt på matlagning?

Idag är det Det Totala Lättsinnets Dag

Idag är det totala lättsinnets dag. Först ska jag fika med exmannen. Därefter lunch med vännen A. Vi är båda så trötta på att laga mat att vi bunkrar våra goda lunch på Picard och värmer i mikron. Häpnadsväckande nog blir det jättegott. Vi hade planerat ett glas vin till, men jag knaprar så mycket Alvedon för att jag har så ont i armen (ja tyvärr, det släpper inte) att jag måste avstå från vin.

Kanske lika bra för sedan ska jag hämta Milton på hans dagis, det har han bestämt. Han har också bestämt att han ska sova här.
Vi har en ny bok av Johanna Westman: Vi gör efterrätt
Den ska vi läsa från pärm till pärm för att sedan bestämma vilken efterrätt vi ska laga till eller vad vi ska baka.
Hon skriver trevligt och har bra recept, i somras ägnade vi mycket tid åt hennes spel Kakjakten. Testa det! Drömmarna är drömgoda.

Vilka smaker tog jag med hem från Sicilien?

Hemma igen. Ingen balkongutsikt längre över Isola Bella i sol på morgonen. Inte mina två fina döttrar att dela rum med. Vi lyckas med det och det är för det mesta bara trivsamt.
Det blir lite speciellt att komma hem efter att ha umgåtts så intensivt. Det blir lite för tyst kan jag tycka. Men så är det. Jag är lycklig över denna vecka.

Vad tar man med hem från Sicilien - som matglad person. Mest ljuvliga minnen av vällagad mat. Men jag hittade också min favoritost: Formggio i sale peperoncino - gudomlig ost med någon slags stark chili i, jag åt den till frukost varje dag. Tjejerna gillade den inte alls, men jag karvade flitigt av den stora osten.

Det är svårt att ta hem mat. Det blev drickbara saker i stället. Grappa, älskar jag. Limoncello, en favorit och så Mandelvin, Mandorla, hemgjort i en liten by där vi var. Iskallt ska det njutas och det är himmelskt.

Förr köpte jag alltid Amaretto men jag har tröttnat på det, för mycket Björnklistersmak. Och Prosecco finns bra och billigt på systemet. På bilden nedan ser ni fynden och på bilden ovan balkongutsikten.

Kärleken till den goda enkla maten

Mina böcker, de medhavda, tog slut så fort. Och inte har jag böcker uppladdade, omoderna människa som jag är. Jag vill ha riktiga böcker. Så jag rotade runt i den lokala bokhandeln/tobaksaffären och hittade denna bok: The food of love Cookery School av Nicky Pellegrino.

En grupp kvinnor  kommer till Sicilien för att lära sig laga mat av den vackre Luca Amore. Det underbara i boken är att det handlar om mat, siciliansk mat, sida upp och sida ner. Så jag läste vällustigt och tänkte på vilken restaurang vi skulle gå till just denna dag.

Mat älskar vi i min familj. Dotter Elin grät av lycka när hon på restaurang i Italien fick sin första riktigt goda italienska pizza - så skulle pizza smaka. Och hon grät en gång till när hon åt Pasta al Vongole.

Jag grät nästan när jag åt en Pasta al Vongole på  Rosso Peperoncino i Taormina i veckan. Så fantastiskt god var denna enkla rätt. Goda råvaror, tid för kryddor och ingredienser av bästa kvalitet att smälta ihop ... det är italiensk mat.

Maten var mödan värd - till och med de 124 trappstegen

Vi läste på nätet om en fantastisk undangömd liten familjerestaurang, La Barcaiolo, vid en fiskehamn, en strand, långt borta men nära.
Så vi gick dit. Och maten var fantastisk. Vi satt ute, myggorna surrade lätt.
Havet kluckade och maten var otroligt vällagad.
Vi gick ned med ganska lätt steg ner när vi väl hittat vägen, det var väldigt många trappsteg.
Med lite tyngre steg och fyllda magar gick vi upp.
124 höga trappsteg.
Men det var så gott.
Maten var mödan värd.

Nio maffiga tårtor till frukost?

Visserligen är det många trappsteg till stranden men hur ska man kompensera en italiensk frukost? Hur gör italienarna själva?

Vårt hotell på Sicilien har tio rum. Inte så många gäster alltså. Men på frukostbordet stod 9 - ja nio - tårtor. Choklad, jordgubb, nutellapaj, äppeltårtor ...

Först blev vi bländade. Sen såg vi att det fanns frukt också, allt: persikor, mullbär, jordgubbar.
Mackor också och ost och söta marmelader och massor av Nutella.

När vi gick ifrån matsalen kollade jag, jo massor av tårtbitar hade gått åt!

Som sagt ....många trappsteg, det blir bra! Det måste det bli!

När jag var barn gick vi aldrig på restaurang - gjorde du?

Vi brukar fundera, min bror Peter och jag, på hur många gånger vi var på restaurang och åt under vår barndom. Det var inte många gånger. Knappt någon. Vi åt hemma och vid några speciella tillfällen, färre än fem sammanlagt, gick vi ut och åt. Dit räknas inte det årliga konditoribesöket med valfri bakelse på avslutningsdagen. Vi kommer mest ihåg att vi gick till Forumgrillen, den litet finare restaurangen med bordsservering i Konsumvaruhuset Forum i Sundsvall som invigdes i slutet av femtiotalet..
Det var lite högtidligt, föräldrarna var lite spända. Vi åt grillad biff. Drack mjölk till.

Så annorlunda det är idag. Restauranger var inte ett dugg märkvärdigt för mina barn och de hade många att välja på. Skulle jag fråga hur många gånger vi var på restaurang och åt under deras barndom skulle de inte kunna svara.

Vi lagade mat hemma. Mamma lagade alltså. En gång när vi bodde i Sollefteå kom pappas kusin Lennart som hade andra vanor än vi, han bodde ju i Stockholm. Han lärde mamma att steka något som han kallade Bistecca a la Fiorentina . Till den skulle det vara vitlök, det hade vi aldrig ätit förut, han hade med sig. Och det var himmelskt gott.

Jag tänker på hur mycket som blivit annorlunda under min livstid, hur våra vanor och liv ändrats.

Först whisky i grytan, sen kött och lök och så in i ugnen i fyra timmar

I morse var det skaplig ordning i mitt kaoshem.
Så kan det ju inte vara.
Jag slet fram all min bokföring till köksbordet och bjöd samtidigt  in mina allra käraste på söndagsmiddag. Så nu ligger det grönsaker bland kvittona på mitt bord. I ugnen står en gryta (min nya julklappsgryta) med Lotta Lundgrens recept ur hennes fenomenala kokbok Tio lektioner i matlagning. (Läs den!)
Pulled pork ska det bli. En rätt jag bara ätit en gång, den var himmelsk. Men jag har aldrig lagat det så hoppas den blir god! Man börjar med att hälla whisky i grytan ... sen ska den stå med kött och en massa kryddor i ugnen i fyra timmar minst.
Min planering var att ha rostade grönsaker till, hur nu det ska gå när ugnen är upptagen, jag skulle baka mandelkakor också. Men det ordnar sig nog.
Söndagsmiddagar med min familj är det bästa jag vet!  Både här eller hos någon av barnen med familjer.

En kokbok som ingen annan att älska och inspireras av

En totalupplevelse som faktiskt ger mig lust att laga mat. En ganska så ultimat kokbok  Efter att ha läst den fenomenala Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren vill jag inte ha konstiga recept, kost- och viktminskningsböcker i min hylla. 

Jag ville ha en bokhylla i något av våra fyra soprum i vår bostadsrättsförening, till exempel i papperssoprummet. Men år efter år har jag bett, tjatat på,  styrelsen och bara fått tystnad till svar. En talande tystnad. Det är märkligt. Nu har jag tröttnat och ordnat en boklåda i min egen trappuppgång, det fungerar fint. Jag ställer ner böcker som plockas upp av andra. Varför styrelsen inte svarar ett rungande ja tack begriper jag inte. Jag försökte med en bokhylla  olovandes i grovsoprummet, men den tog sopbilen med sig.

I alla fall, det var inte det jag ville skriva om. Tänkte bara på det när jag bar ner ett antal kokböcker med GI-recept till lådan. Några andra också med halvtrista recept och bilder som inte lockar mig. I Lotta Lundgrens bok finns inga bilder, det behövs inte. Jag ser allt framför mig och känner i min mun hur det smakar när jag läser texterna. Som inte bara handlar om matlagning utan om känslor kön, matredskap, pojkvänner och kyssar och otacksamma barn. 

Jag vill ha en kokbok som ger mig lust att laga mat och lust att äta=Lottas kokböcker.
Det är ju sällan man skrattar när man läser kokböcker, det gör jag när jag läser hennes. Hon är skarp, rolig, lustfylld och lite lagom galen. En kombination som passar mig.Det blev mera plats i min kokbokhylla när jag läst hennes bok. En hel del andra kokböcker tycktes mig onödiga.

Sveriges suraste gubbjury bedömer söta desserter

Den sura gubbjuryn i Dessertmästarna

Har jag en matlast så är det desserter. Så det är klart jag tittar på Dessertmästarna i TV5 där skickliga konditorer tävlar om titeln Sveriges Dessertmästare.

Men låt mig direkt utnämna juryn till 
Sveriges suraste och tristaste gubbjury.

Den består av fyra män. Fyra män ja, inte en enda kvinna kunde man finna - så uselt TV5. "De klarade inte provfilmningen, de kvinnor som testades", hävdar TV5.
Vilket struntprat. Dessa fyra män är helt inkompetenta som programledare och de har framför allt en ovänlig grabbig personkemi som grupp.
De går omkring och stör de tävlande med fullständigt irrelevanta frågor när de skapar sina desserter. Små impertinenta klagomål, en von oben-attityd som är så trist.  Desserter kan de kanske i denna jury. Men de är inte TV-mässiga.
Det är bra TV när desserterna skapas. Det är usel TV när en gnällig juryman står bredvid och säger något ointressant om desserten på gång eller kommer med konstiga frågor som är  störande för de tävlande och mig som tittare.
Det finns dessutom en gnällig småsur ton mellan jurymedlemmarna som jag gärna sluppit.
Det är helt enkelt väldigt dålig personkemi som är trist att se och lyssna till. En jury behöver inte vara sur och kaxig för att visa sin kompetens, tvärtom.
Jag jämför med den så mycket vänligare och mer kompetenta tonen i Hela Sverige bakar med en vänlig jury (en man och en kvinna) och en kompetent programledare, Tilde de Paula.

Den vänliga kompetenta juryn och programledaren i Hela Sverige bakar.

Ska jag lyssna på kroppen som bara vill ha tunnbröd och yoghurt?

Man tycker att kroppen borde vara klok. Den har ju varit med ett tag.

Lyssna på kroppen! hör man ibland i förståndiga hälsoreportage. Nu när jag tyvärr fortfarande är litet krasslig så lyssnar jag. Den är förståndig för den säger: Inget godis, ingen alkohol, inget vin eller starkt.
Men vad vill den ha då!
Färger! säger yngsta dottern strängt. Du måste äta mångfärgad mat.
Jag tittar lite tröstlöst på maten, längtar inte efter grönsaker. Inte morötter, inte tomater. Kanske lite gurka?
Vad vill jag äta?
Jo, yoghurt. Massor. Så gott. Jag vill ha mandlar och russin, Idag var det gott med några sharonfrukter. Men riktig mat känns väldigt övermäktigt.
Tror jag skulle vara nöjd med bara tunnbröd med smör på och yoghurt, kaffe och te och massor av honung.

Vad tror ni? Ska jag lyssna på kroppen eller ej?
Plockar fram en ljuvlig bild från Grekland för att trösta mig. Vitt vin och persikor? Vad säger kroppen om det? Framför allt finns det sol i bilden @Paulina tog den.

Läs Lotta Lundgren och skratta dig frisk

Om du som jag är sjuk och vill skratta dig frisk har jag ett hett tips. Läs Lotta Lundgrens matbok Om jag var din hemmafru eller hur man får en vardag att smaka som en lördag. För att vara ärlig så stod den i min kokbokshylla, present från Elin. Men jag har inte riktigt ägnat mig åt den förrän idag. Kanske påverkad av att jag tyckte Lotta Lundgren var totalt hänförande i Babel häromsistens. Rolig och smågalen och väldigt befriande sig själv. Hon lät sig inte fållas in utan skapade  ett eget rum omkring sig. Sånt gillar jag.

Nu började jag bläddra. Boken är så snygg! Recepten härliga och helt i min smak, synen på matlagning likaså. Vad jag missat förut är hennes sjukt roliga kommentarer. Jag satt där i soffan och skrattade och blev allt friskare.

Så vill ni ha kul och dessutom bli inspirerade att laga av det ni har -  gott och härligt och vackert ... slå då till och köp Lotta Lundgrens bok! Underfundigt, vackert, gott och absolut på alla nivåer hälsobefrämjande, för vad gör dig friskare än ett gott skratt!

Ja ni vet säkert att hon är en av programledarna i Historieätarna.
En ny bok av henne utkom i höstas, Tio lektioner i matlagning, längtar efter att läsa!!