Ann Ljungberg |
Och vi tystnar. Och skriver. Intensiteten kan förmärkas i rummet. Koncentrationen är total. Först tanken ... vad ska jag skriva. Sedan inspirationen eller vad det nu är som gör att jag fångar upp en scen i mitt manus och gör den annorlunda, bättre, djupare med just den känslan som inspiration.
Sedan läser i upp våra så olika texter. Inspirerade av ett och samma ord. Så olika. Och så bra, rörande, hotfulla, intresseväckande.
Det är ren magi med skrivande ibland.
5 kommentarer:
Det låter helt underbart!
... och det är underbart, Anneli :)
Det måste vara en helt fantastisk känsla, den där att skriva ensam men ändå tillsammans...
Jag vet vad du menar, om magin…Kommer ihåg när jag var i Ein Kerem i Israel och satt och skrev i den underbara klosterträdgården med mina andra skrivarkamrater…I ljust minne bevarat!
Skrivande i grupp kan vara så helt underbart. Förlösande på något vis.
Skicka en kommentar