Det är märkligt. Mitt humör är berg-och-dalbana. Ena dagen hoppfull. Nästa dag svartsynt. Måste jag bli så gammal som jag nu är för att inse hur jag skiftar i min syn på allt, mig själv, mina möjligheter. Borde jag inte vara en lugn och stillsam kvinna nu som hittat sig själv och med upphöjt lugn betraktar sitt liv i backspegeln?Nä, jag kan tala om att jag är precis likadan som jag alltid varit. Lika ömsom glad och ledsen, med samma dalar, och höjder, med samma tro på mig själv som nästa dag förbyts i något helt annat. Men med en för det mesta hoppfull syn på allt roligt som ska hända.
Kanske alla är så. Kanske är det något bra.
Tänker det när lille M kommer med en kasse fullastad med saker och föreslår att vi ska uppträda tillsammans på hans föräldrars bröllop i dräkter vi ska sy av en en svart guldbroderad kaftan jag har, vi ska ha sköldar framför oss, sminka oss, ha fantastiska rosa glittervantar och tillsammans ska vi sjunga låten "Pappa". Håll med om att ni skulle vilja uppleva detta?
Jag sörjer över att jag inte kan sjunga en ton rätt, annars skulle jag inte tveka. Och jag tänker att det är väl bra då att jag är upp och ner och barnslig, att jag är sån att en femåring bjuder in mig i sina fantastiska upptåg.
Eller?
9 kommentarer:
Bry dig inte om sångrösten! Bjud till och ställ upp, mima och spexa tillsammans med M. :)
Vi är nog alla upp och ner, människan består ju av många personligheter
Ibland förstår jag mig inte på mina alls
men de finns förstås där för att vi ska lära oss mera om oss själva och tillika bli förstående för andra.
Härlig bild!
Karin/Pettas: Jag tänker ändå att min acceptans inför min egen ofullkomlighet blivit större. jag vågar mycket mer. Men när det gäller sång har jag långt kvar till att acceptera ofullkomligheten. Milton och jag sjunger när vi är ensamma. Mest älskar han Intenationalen. Men .... bara med honom ensam sjunger jag.
Det är väldigt bra att du är full av upptåg, energi, liv och lust finaste mamma! <3
Det fantastiska att dela fantasivärldar. Inget kan vara bättre! Kram
Tack fina E1!
Det är där vi vill vara, eller hur finaste Annica?
Underbart med alla dessa upptåg idéer och livsglädjen han sprider. När det gäller sjunga kan man fuska, prata men låt det gunga lite, då blir det nästan sång ;) Man behöver inte göra en volt direkt, det räcker med några små sångsteg :)
Jag tror att i grunden ändrar man sig inte mycket. Man har sin grundpersonlighet men förhoppningsvis skalar livet av de värsta oarterna och men hittar sin balans mellan berg och dalar. Jag anses av flera av mina vänner för lite naiv, lite godtrogen, samtidigt som jag kan vara väldigt realistisk och även vass i vissa lägen. Med mina barnbarn upplever jag hur roligt det är att fantisera, leka och kan sitta länge med mina små och hitta på historier! Ni kommer göra succé du och din M på bröllopet och du…SJUNG av hjärtans lust! kram
Vad härligt med en liten femåring som får ens fantasier att flöda. Vi behöver fler barn i våra liv.
Skicka en kommentar