Jag har varit arbetsskygg i flera dagar. Hemskt är det! Ett korrektur ligger och väntar. Jag borde skriva på flera saker. Men jag sitter vid skrivbordet och ser ut genom fönstret och drömmer. Jag går inte ens ut på promenader. Jag funderar och det tar väldigt lång tid. Jag skulle önska att mina tankar var kloka och konkreta, men de är som små lätta luftiga moln. När jag ska ta tag i dem upplöses de i intet. Kanske min kropp säger till mig att det är just vad jag ska göra just nu. Vila på mitt moln, låta mig gungas i tankarna i stället för att alltid forcera framåt, framåt, hinna mer, skriva mer. Problemet är att jag har så svårt för att ligga stilla på molnet och vara nöjd. Prestationsdjävulen är mig i hälarna.
På landet har jag en lapp på väggen som jag fick av en kompis.
"Don´t just do anything, sit there!"
5 kommentarer:
Plågsamt! Det citatet kommer jag aldrig klara. Om jag inte får vara ute och sitta i solen eller ute i naturen, vid havet, på alvaret på Öland, vid en sjö eller på en stubbe i skogen på våren/sommaren. Ja, då skulle jag kunna sitta hur länge som helst och inte göra något. Men inne, hemma ... Aldrig!
Nä precis, just därför gäller det att hitta de där ställena,stubbarna.... fast jag måste säga att yogan hjälper mig otroligt att vara närvarande i nuet och just därför också koppla av.
Själv kan jag inte slappna av om jag inte har något viktigare för mig. De där fluffiga molnen är liksom inte så kul om man får titta på dem hur mycket man vill…
Närvarande i nuet och koppla av. Jo, men jag tror inte att det behöver vara vara i just stillsamhet. Jag tror snarare att just absolut närvaro och avkoppling mår bäst av aktivitet, som Mihaly Csikszentmihalyis mångåriga forskning om mänsklig livskvalitet och flow visar. Han har funnit att våra bästa ögonblick i livet inte inträffar när vi kopplar av och är passiva utan när vi är engagerade och aktiva. Just så är det för mig! Som att springa/jogga, så avkopplande, eller "slita" med något annat fysiskt till exempel.
Yoga för mig! jag gör något. Är fysiskt aktiv. Mitt sinne och min kropp i samklang. Är jag inte närvarande till hundra procent tappar jag rörelserna. Koncentrationen är avspänning. Som du känner kan jag tro när du springer!
Och Linus, jag känner igen mig. Det härliga smitandets filosofi. Som att shoppa loss när jag är riktigt pank. Ungefär! Kram.
Skicka en kommentar