Nu retas mina nära med mig. Du ska väl inte prata om yta idag, vem jobbade med allt galet, till och med som fotomodell i Paris i yngre dar? Okej, jag erkänner. Men jag ska också säga att vid den tiden hemma i Stockholm hade jag kastat behån, slutat sminka mig och rakning hade ingen hört talas om, jag lovar. Men, ett stort men, jag flyttade till Paris. I Sverige var allt okej, i Paris, insåg jag med svidande trista erfarenheter, var det lättare att jobba om jag inte var fullt så nerklädd som hemma. Så under protest använde jag ibland kjol och smink och jag blekte håret. Och: Ja, jag jobbade lite som modell. Och det var precis så hemskt som jag anat. Det var bara några gånger, men jag blev snabbt ett objekt, precis som jag trodde. Man sminkade mig och gav mig kläder och var inte det minsta intresserad av om jag tyckte någonting. Jag skulle vara glad och snäll och söt. Undra på att det var något jag inte fortsatte med.
4 kommentarer:
nej men ändå, vaddå, det är ju en cool erfarenhet. Alla upplevelser är berikande och du är bland de rikaste jag känner i detta avseende. Coolt att du gjort så mycket olika och prövat allt förbehållningslöst, men ändå inte tappat din egen integritet.
Så sjukt snygg du är!!!
Hej Eva,
Jag tror att du innerst inne är litet stolt över att du var modell en gång i tiden - var det utan att skämmas eller bortförklara! Det är ok./Nina
Hannah - tack och kram, så vänligt skrivet! Jag är verkligen glad åt många av de olika erfareheter jag har.
Nina sötis! I det strängt politiska 70-talet mörkade jag allt av flärd jag gjort, det finns en del att bekänna. Nuförtiden är jag så glad över alla de märkliga saker jag gjorde och önskar bara att jag hunnit med ännu mer - men än hinner jag! Jag försöker verkligen bejaka min historia, därför la jag ut bilden som förut låg dold i en dammig låda under sängen.
Idag ska man dessutom vara tuff och framåt men inte för framåt. Det är dystert.
Ammi
Skicka en kommentar