Vi visste redan att det var en Ellen som skulle göra entré

Jag lämnade återbud till yogan för att det var mörkt och moddigt, isigt och vintrigt. I stället såg jag Grey´s på teve och drack en stor kopp god espresso. Så nu är jag klarvaken. Jag försökte läsa /Kafka på stranden, men den är i alla fall just ikväll bara för märklig för att jag ska fastna, när jag börjar läsa vartannat kapitel för att följa bara en av handlingstrådarna inser jag att något är fel/.

I stället tränger sig tankar fram på så mycket annat. Funderingar, frågor.
Mest tänker jag på att det är mitt barns födelsedag och att hon är så långt borta. Förra året var hon i Paris, året innan i Vietnam den 12 mars.
Det var en lycklig morgon när hon föddes, allt var enkelt och utan komplikation. Den enda komplikationen var i så fall att hennes pappa just den morgonen hade ett sammandrag av hundratals ivriga skådespelare som skulle vara med i det första Enskedespelet som vi varit med och skrivit tillsammans med några andra. De fick vänta förgäves på sin regissör. Huvudpersonen den dagen var en liten vacker svarthårig babyflicka. Vi visste redan att det var en Ellen som skulle göra entré. Vi hade väntat på henne och vi var så lyckliga.