lördag 22 augusti 2009
Vad kan man göra när kärlek inte finns
Jag har så mycket kärlek i mitt liv. Till min familj, till mina barn, till mina vänner. Där flödar mitt hjärta av kärlek. Men det är få gånger i mitt liv som jag verkligen älskat en man, som jag känt djup kärlek. Väldigt få. En del är lättförälskade, inte jag. Ibland tycker jag det är sorgligt och underligt. Men inte styr man över sina känslor. Visst skulle jag vilja bli förälskad igen, men det är som om mitt hjärta har ett pansar av is och som om all tillit i mitt hjärta är skjuten i sank. Jag kan inget göra åt det. Bara vänta. Det kanske finns sår som läker? Det kanske finns is som smälter. Det kanske skjuter nya gröna friska skott på min tillit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Eva, kommer du ihåg Gunila Ambjörnssons bok "Äventyrerskor" där hon berättar om flera häftiga kvinnor som gått sin egen väg, vågat saker och gjort saker (liksom du!)? Särskilt den sista hon skrev om, den danska stora filmskådisen Asta Nielsen, som Gunilla A bland annat skriver om så här: "Men när jag fastnade för Asta /---/ var det egentligen inte för att Asta var den tidens mest berömda filmstjärna. Inte för att hon var en stor personlighet heller, eller ens för att hon blev förebilden för en self made androgyn kostnär. inte för det hon fick hända, utan för något som hände henne. När hon var åttioåtta år. Jag kommer till det."
Vilket hon gör efter många fantastiska inblickar i Asta Nielsens liv:
"Och intervjuaren sa:
– Hur känns det att möta sin första stora kärlek efter åttioåtta?
För det var så det var."
Lite senare:
"Min enda och stora och första kärlek." sa hon om Christian Thede som var sjutton år yngre ach hade beundrat henne på avstånd.
"– Vad synd att jag är så gammal. Om jag vore yngre kunde vi gifta oss, sa han.
– Om du frågar mig svarar jag ja, sa hon.
Då gjorde han det. de gifte sig. Världspressen var där"
Och så här skrev Asta bland annat:
"Ja idag är det precis ett halvt år sedan vi gifte oss, så är det. /---/ Jag sitter här i den tidiga morgonen och väntar på att klockan skall bli 12 och du ska ringa, väntar som en förälskad 18-åring, trots blodpropp i hjärtat orsakad av min förälskelse i dig. Ja, så är det, en SÅ stor förälskelse är ny för ett 88-årigt hjärta som höll på att duka under i sorg."
Det är aldrig för sent för kärleken!!! Det tror jag på.
Inte för gröna friska skott att gro heller. Och låååångt innan de 88! För dig, Eva.
Kramar i natten
Maria
Kram fina Maria-vän!
Åh, vilken skön kommentar av Maria! Jag håller med dig Eva, jag har också mycket kärlek till familj och vänner men kärleken till en man den har aldrig infunnit sig på det sätt som skulle vara bra för mig. Jag blir sugen på att läsa boken av Ambjörnsson... tillitens planta behöver vattnas om och om igen och nya rötter kommer sprida sig och även nya stigar som leder till nya kontakter som leder till nya möten som leder till...
Vad lycklig jag blir av att läsa att det aldrig är för sent för kärleken - finner inga ord - vill bara gråta en skvätt - av lycka. Kanske är det så att denna längtan efter fullkomlighet blir uppfylld på något sätt innan vi dör - jag vill tro det.
kramar till dig Maria och till dig Eva
Kerstin,Kärran
Jag var tillsammans i 24 år med barnens pappa, träffade honom när jag var 17 år, och livet flöt på som livet gör när man har hus och barn ihop. Men de sista 10 åren fanns en sådan längtan i mitt hjärta. Jag hade en återkommande dröm under de åren om hur en lång, stark men ansiktslös man kramade om mig och jag vaknade och kände en sån oerhörd kärlek till denne okände man som inte var min. Så lämnade jag till slut mitt förhållande som jag var så oerhört klar med. Så blev det T och jag så småningom och första gången han kramade om mig visste jag - det var ju han! Jag har aldrig drömt drömmen sedan dess utan jag lever den.
Livet kan ta så underliga vägar. Plötsligt händer det bara.
Jag tycker du ska svara på det franska brevet, ödet måste man ibland hjälpa på traven...
Kram på dig
Den boken får jag också ta och titta i. Vilken inspirerande historia! Jag blir lite gripen av det du skrev, Eva. Jag tänker själv att jag vill inte ge bort mit hjärta hur lätt som helst. Jag har gjort det, alltså vcerkligen gett bort, öppnat hela, en gång och det tar många år att sluta älska den mannen på det viset för att ge plats för en ny kärlek, om det nånsin kommer att hända, jag vet inte ens om jag har lust. JAg vet inte om man KAN ge sig hän på samma vis två gånger. Känns lite ologiskt faktiskt.Ibland tänker jag att jag kan älska en man igen, fast lite mindre, eller annorlunda. Å andra sidan så är jag rätt så passionerad av mig så det känns inte intressant, dessutom älskar jag att vara själv! Njuter oerhört av min ensamhet (konstigt, jag vet), har alltid gjort det.
Allt har en mening. Så även att det här är ett "trögt" område i ditt liv. Meningen kan vara att det mest perfekta väntar runt hörnet. Det vet du när det händer. Ha tillit!! Kramar!
Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser era fina kommentarer och jag känner mig mindre ensam.
Kerstin - jag vet hur du kämpar och hur du aldrig ger upp trots att livet kan vara svårt.
Annika - vilken underbar historia med T, går rätt in i hjärtat på mig som bakom mitt ispansar är en vek romantiker
Anne - jag känner att du vet precis var jag pratar om, jag kämpar med min tillit men det är inte lätt.
Johanna - precis så är det, hur kan man uppleva något så himlastormande och så fullt av tillit igen, när tilliten var en illusion.
Maria- obotligt optimistisk som jag är så hoppas jag!
Kram till er alla!
Jag är av den åsikten. Att man inte bör vänta för länge. Med att få tillbaks tilliten igen. Eller hoppas. Jag tror det är bra att ta det lugnt ett tag om den fått sig en törn.
Men sen måste man arbeta på den om man verkligen vill ha en förändring. Som en muskel som behöver tränas upp. Eller en konditon eller fysisk styrka. Vänta inte.
Det kanske låter överhurtigt, jag menar inte det. Men livet är så kort. Och en sak som någon sa till mig då även jag är svårflörtad och inte lättförälskad och trivs med mig själv: man måste träffa flera dåliga för att kunna träffa de bra. Träning alltså. Om man vill. Vilja alltså också. Ibland är det dessa två som får lura med lusten när den sover. Fake it til you make it. Ja, nu lät det så där äckligt hurtigt igen, men du fattar.
Hej anonym! Du menar att man måste kyssa många grodor innan någon visar sig vara ens prins? Jag som bara vill att han ska dyka upp utan att jag behöver leta, finnas där! Skämt åsido så tror jag också på tillitsträning, vet bara inte riktigt hur det ska gå till.
Skicka en kommentar