Kara vanner jag forsvinner inte! Just nu star jag pa flygplatsen i Singapore, det ar tidig morgon. Jag har flugit hela natten, pirret gick over nar jag kom till Arlanda. Da tankte jag bara pa att snart ar jag hos Ellen i Vietnam --- ni ser att det gar att blogga, dock utan prickar over bokstaverna! Jag har tillbringat natten med Colette, sett filmatiseringen av henns bok Cheri som fick mig att kanna ett uns av vemod over handelser i mitt eget liv.
Ibland tanker jag pa mina radslor, hur de begransar ens varld, hur nyttigt det ar att bekampa dem... annars hade jag inte varit i Singapore nu for forsta gangen i mitt liv!
8 kommentarer:
Du har precis skrivit ditt inlägg antar jag, om klockan stämmer och jag har då och då tänkt och kollat: när är hon framme, var är hon nu? Morgon i Singapore skriver du, så underbart det låter! Åh, det är så roligt att liksom vara med på resan på något sätt, genom din blogg.
Heja Eva - bravo - massor med grattiskramar från Kerstin på Närkesgatan på Söder, Stockholm.
Singapore. Egentligen är det helt otroligt! Nyss var du här i mörka kalla Sverige ...
I denna sena natttimma tänker jag på min farmor som var född år 1900 och som aldrig flög, aldrig lärde sig cykla, aldrig lärde sig simma eftersom hon inte fick bada som barn. Men som första kvinnogeneration fick hon rösta 1921, samma år som hon blev 21 år.
Nu flyger du vidare ... och jag ska drömflyga en stund.
Du är modig och stark om klarar av att flyga många tusen mil. Vilken tur att du fick Colette som ressällskap.
Underbart Eva! Du fixade det. Hur länge blir du i Singapore?
Så skönt att höra att du är i Singapore. När jag skriver detta är du säkert framme i det fina Vietnam! Jag ser fram emot många härliga bloggrapporter därifrån.
Kram Ulla C
Hej fina vänner!
Vad glad jag blir över era kommentarer, det känns som om ni är med mig. De långa flygresan gick bra, inget av det jag oroade mig för inträffade. Jag menar då inte stora orossaker som att störta, nej jag är fullt kapabel att oroa mig jättemycket för att till exempel gå vilse på flygplatsen, missa planet, ja ni vet säkert. Alla dessa nojor man kan ha. Nu sitter jag lycklig bredvid Ellen på hotellet. Vi är dyngvåta efter tropiskt regn och väldigt glada! Stor kram!
Bra gjort! Nu är vi nästan i samma tidszon.
Skicka en kommentar