Man vill ju vara vis och förstående, ingen bitter otrevlig bitch. . Men trots den insikten så var jag under flera år väldigt otrevlig mot en person. Det var mot exets nya kvinna. Jag försökte förvandla henne till en människa-som-inte-finns. Det var ju ganska svårt. Jag var inte särskilt trevlig /understatement/.
För några år sedan upptäckte jag att det tog väldigt mycket kraft av mig att vara otrevlig. Jag började känna att den energi jag har borde användas positivt, inte negativt. Så jag gjorde en helomvändning. Det var ju knappast den kvinnans fel att krisen mellan exet och mig uppstod. Jag bestämde mig för att till att börja med acceptera hennes existens. Det gjorde livet så mycket lättare, inte bara för mig utan även för min familj, upptäckte jag. Att gå omkring med negativa svarta känslor dränerar en människa på god kreativ energi. Och svarta känslor smittar och drar ner både en själv och omgivningen.
Nu har jag gått från att inte bara acceptera att hon finns utan även gilla henne - synd vore det väl annars. Exet och jag valde ju varandra en gång, varför skulle jag underkänna hans smak denna gång?
Jag kände för att berätta det här och samtidigt säga hur skönt det är att begrava sina svarta känslor . All min ilska försvann ner i djupet och jag blev så mycket lättare till sinnes av att inte behöva bära omkring på aggressioner helt i onödan. I stället för att använda min energi till att trycka undan och tycka illa om försöker jag nu att i stället sträcka ut handen och tycka om.
9 kommentarer:
Rent teologiskt låter det som Jesus budskap till människorna. Ett klokt sådant men inte alls lätt. Och jag ser det som en utveckling i dig som människa, att du kan gå vidare i livet och lämna det gamla.
Eva, det svåra var faktiskt att gå omkring med hat som en ond kärna i sinnet, till slut skavde det för mycket. Det är skönt att kunna gå vidare i livet utan att känna hat eller bitterhet. Det är ett av mina mål.
Det är svårt att föreställa dig som otrevlig Eva. Klokt gjort av dig, ilska är en riktig energitjuv.
Ja så är det Annika, och man måste gå vidare i livet med lätta steg, det gör man inte om man bär på en tung börda!
Sånt här låter så enkelt, och är så fruktansvärt svårt. Jag vet. Men med tiden och klokskapen ökar också förutsättningarna. Jäkligt snyggt gjort, Eva! Inte minst för din egen skull.
Besvikelser i livet skyller vi gärna på andra, och det är lätt att projicera ilska och besvikelse på någon som antingen gjort oss illa, eller på någon som vi förvränger till att ha en ond sida. Kanske tagit något som vi anser vara vårt eller något annat dumt. Nej, du har gjort helt rätt och släppt in denna kvinna och öppnat upp för nya möjligheter.
Men ibland är det rätt så skönt att få vara den besvikna, försmådda personen och vältra sig i den mörka olycka som vi, förmodligen, varit delaktig i att skapa. Men en snabb djupdykning, sen får vi skaka av oss förbittringen likt vatttnets droppar efter ett dopp i havet.
Livet är för kort för att älta, ångra och straffa sig själv och andra.
Det tog sin tid, Maria, men nu känns det bra.
Och du har så rätt Beatrice! Livet är alldeles för kort för att man ska ägna tid åt att älta och straffa både sig själv och andra.
Ja det är sannerligen inte lätt, och jag tror att ibland bygger man upp en irritation mot den personen i frustration över att man inte är nöjd med sitt eget liv. "Varför ska den personen få vara lycklig när jag fick det".
Jag tror att det är viktigt att försöka sätta sig in i varandras situation, både som ex och nuvarande, men absolut inte det lättaste. Det är svårt att leva som man lär.
När jag och förste maken skildes för 23 år sedan träffade han genast en ny kvinna (de är gifta idag)som jag tyckte mycket om. När jag var ledsen så pratade jag lika mycket med henne som med andra. Lite märkligt, men så var det. Eftersom jag dessutom skulle ha mina barn där varannan helg så är jag glad att jag tyckte om henne från början.
Bra gjort Eva, Du är en klok kvinna.
Pia, klokt att vara vän med den kvinna som har hand om ens barn. Jag tror på att man måste försöka ta sig ur sin egen bitterhet och ilska i synnerhet när man har barn, det är sorgligt när de blir slagträn i gräl.
Så jag återgäldar komplimangen: Du gjorde ett klokt val!
Skicka en kommentar