Mitt hjärta bultar så intensivt för Milton att jag inte kan tänka på något annat. Hans föräldrar är oroliga för att han äter för dåligt. Nu får de amningshjälp. Jag är säker på att Milton bara är chockad över att ha anlänt till den stora kalla märkliga världen. Häromkvällen låg han i sin pappas händer, insvept i den röda filt som hans pappa hade en gång. De två tittade på varandra. Milton såg ut att fundera: "Jaha är det så du ser ut, jag känner ju igen din röst."
Han var ett så litet knyte i sin pappas händer. Alldeles ny, ändå med ett uttryck av evighet i sitt ansikte. Små små barn ser ibland mycket gamla och visa ut. Jag inser att jag drabbats av kärlekschock. Han finns i mina tankar hela tiden och mina armar längtar efter att hålla honom. Milton finns i mitt hjärta. Där finns tror jag en alldeles särskild plats för små barnbarn, en alldeles mjuk röd liten plats som sparats speciellt för dem.
7 kommentarer:
Åh vad fint det låter! Ja visst är ett litet barns blick något alldeles fantastiskt?!
Ja, Eva, den platsen finns och den är oändligt stor och varm.
Jag älskar mina små musketörer och de har boat in sig i mitt hjärterum, som bara växer. De har kärlekschockat mig alla tre.
Njut av känslan!
Kram
Hjärtat är fantastiskt - den bara utvidgar sig hela tiden.
Skönt att det finns amningshjälp att tillgå - tekniken är inte alldeles självklar faktiskt.
Undrar om man inte blir allt mer hänförd dessutom över små underbara knyten ju mer man tränar sitt hjärta? Med åren alltså. Med de egna barnen blir ju lätt så mycket oro, så mycket omtumlande nytt, särskilt med det första, med barnbarnen kan man nog bara njuta och vara mer lugn och rogivande. Vara i nuet och älska. Jätteviktigt med Nonnor alltså för alla små knytt. De kan nog bli just lite av Muminmammor, en av de mest coola som finns, så lugn, kärleksfull, fylld av förtröstan och tillit till sitt lilla troll. Just en Muminmamma som min yngsta önskar att jag vore och som jag kanske blir förhoppningsvis en gång, men först för hans barn. Och som min mormor var, fast kanske var hon än coolare, eftersom jag var hennes 35 barnbarn eller nåt, och hon fick ytterligare tre.
NJUT av Milton-finingen Eva!
Pia, jag älskar att läsa dina kärleksfyllda skildringar av ditt liv med barnbarnen!
Guldkorn! Jag såg mig inte som muminmamma till mina barn /även om andra kanske gjorde det/ Men en Muminnonna det kan jag bli!
Eva! Jag drunknar i lille Miltons ögon.
Annika! Jag hade en massa problem med amningen och behövde hjälp. Det är verkligen inte självklart hur man gör. Jag gillar för övrigt idén att mycket kärlek skapar mer kärlek!
Och det bästa är att det aldrig tar slut! Hela ditt liv kommer du att vara i kärlekschock när det gäller Milton - det är ingen kärlek som kan ta slut eller svalna, det är den kärlek som bara är.
jag längtar också efter honom! lilla brorsonsplutten
Skicka en kommentar