Februari är min underbara månad

Jag har alltid tyckt att februari är en underbar månad. Den har en guldkant. Märkligt, kanske de som känner mig tänker, februari är ju en tuff vintermånad. Måhända! Men framför allt är det min födelsedagsmånad. I mitt föräldrahem var födelsedagar viktiga och kringgärdade av hemlighetsmakeri och presentprassel. Lustigt nog minns jag inte alls vad jag fick i present som barn. Det var inte det viktiga och det var säkert bara mindre om än omtänksamma saker. Det viktiga var känslan av förväntan. Det viktiga var att vakna, men låtsas sova, att höra de andra tassa omkring (vilket inte var så svårt eftersom vi bodde i två rum och kök), höra mamma sätta på chokladen och pappa vispa grädden och Peter viska.
Sedan låg man under sitt täcke , låtsades sova och väntade på det lilla tåget med chokladbrickan, paketen och de glada ansiktena. Precis sådana födelsedagar har jag försökt ge mina barn också. Förväntan och choklad med vispgrädde. Man får välja sin egen mat. Man har kanske fest och man är dagens huvudperson. När mina barn var små var det ofta maskerad på födelsedagarna.
Ja, födelsedag är härligt. Idag är det min födelsedag. Ellen ringde redan fem över tolv inatt. Idag ska jag fira!