Denna dödens kropp läste jag förstås också som påskekrim.
Elizabet Georges senaste där Thomas Lynley återvänder efter mordet på hans fru. Jag har nog läst alla hennes böcker, ändå är hon inte en av mina favoriter. Jo, det är kul att läsa om Lynley och om hans assistent och motsats Barbara Havers, man blir liksom bekant med personerna. Men denna bok på 700 sidor - den skulle ha redigerats hårt! Visst finns det en spännande historia i den, somt går lätt att räkna ut, annat inte lika lätt. Det är bra. Man vill känna sig lite duktig när man läser en deckare. Men jag funderar på vad EG skriver i sin bok om att skriva
Write now? Nog har hon ett och annat att säga om att man inte behöver redovisa all research in i minsta detalj, här till exempel om taktäckning. Det där med "Kill your darlings" - det borde hon allt fundera lite omkring. Jag tycker det är olidligt mycket redovisande av detaljer i boken och blir så less så less, ändå läser jag ut den för det finns en spännande historia där dold under alla detaljer.
3 kommentarer:
Jag tröttnade på EG för jättelänge sen, kanske när hennes första jättejättetjocka tröttsamma thriller såg dagens ljus. De första var ju inte alls sådana. Ändrade hon inte skrivsätt också i den vevan? Och kanske var hon inte ensam om det. Oändliga detaljer, inre monologer, kursiverade tillbakablickar i all oändlighet. Fördomsfull är hon också.
Jag håller med om att detaljer i böcker är bra, men de ska inte överdrivas. Vad är det då för mening att läsa om författaren redan lagt ut varenda liten grej?
Lotta Olsson i DN håller jag ofta med, men hon öste beröm över senaste EG - håller med dig Cruella!
Skicka en kommentar