Inget överflöd för det hade vi inte, men kärleksflöde.
När jag var liten fick jag varje år min docka Lena i julklapp. Hon försvann mystiskt på resa strax före jul, dök upp i paket med nysydda kläder på julafton.
Jag hade bara en docka, Lena hette hon, det har jag berättat tidigare. Jag funderade ibland på att man kanske skulle önska en docka till, men jag insåg att då skulle Lena bli ledsen så jag levde i mitt monogama dockförhållande.
Hon finns kvar, Lena, men celluloiden är lite skadad så hon ligger förpackad i en garderob och får inga nya kläder. Har bara en av de klänningar min mamma Gulli sydde till henne.
6 kommentarer:
Fina du!
Jag vet ingen som kan förmedla så mycket värme i så få ord som du.
Önskar dig en mysig jul, med massor av Miltonkramar och kärlek.
En sådan där docka hade jag också! Den blev dock stulen i vårt källarkontor men då var jag redan stor och hade slutat leka med dockor. Men jag blev i alla fall jätteledsen...hon tillhörde en del av min barndom. Kärleksflöde var ett vackert ord, det tar jag till mig!
Så fint Eva. Det är ju det som är det viktigaste vid jul - kärleksflödet.
Pernilla! Värme och kärlek och en riktig god jul!
Så fina dockor, Margareta! Så ömtåliga också.
En varm och kärleksfull jul önskar jag dig!
Eva - visst är det så. Julen får vara en röd kärlekshögtid. Varma kramar till dig!
Skicka en kommentar