Det är så viktigt med vänner. Allt viktigare. På annandagen hade vi en fantastisk middag hemma hos mig och Ellen. Hela familjen förstås och även min ungerska vän Hanna.
En gång i tiden, när vi träffades, var vi så unga, så förhoppningsfulla. Hon bodde hos mig ett år, när jag och ex-exmannen bodde i Aspudden. Vi var så nära varandra, hon och jag, som systrar. Sedan flyttade hon tillbaka hem och jag träffade en ny man jag gifte mig med.
Hanna ordnade ett sagobröllop i Ungern. Ett tag var allt som en saga. Men våra liv blev hårdare och tuffare, vi upplevde båda svåra svek som kanske gjorde att vi inte orkade mer än överleva under en tid och på nittiotalet kom vi ifrån varandra. Det har tagit tid att hitta tillbaka.
Men nu har vi gjort det och äntligen var hon och den ene av hennes söner hos oss. Och trots att vi inte träffats med våra barn (exmännen har för länge sedan försvunnit ur våra dagliga liv) på länge var det som att möta gamla kära släktingar. Det var så starkt för mig, så känslomässigt.Jag är så glad att min syster och hennes barn finns i mitt liv igen.
Tänk på det, vill jag bara säga. Låt inte viktig vänskap bara försvinna ur era liv. Återknyt. Tänk inte på skuld och gamla oförrätter. Vänskapen och de trådar bakåt man har tillsammans som knyter ihop ens liv är viktigare än de eventuella missförstånd, till och med svek man utsatt varandra för.
Vänskapen är viktigare än lite futtig stolthet. Så vårda vänskapen.
4 kommentarer:
Tack för påminnelsen.
Jag skulle ju skriva till hon som jag fick julkort av i år.
Du har så rätt! Min allra bästa och äldsta väninna försvann ur mitt liv i ganska många år, men jag skickade varje jul ett kort som hon efter några år besvarade. Och så dök hon upp igen till min stora glädje och nu är vi tillsammans igen och det är en stor lycka.! Sedan har jag också under årens lopp funnit andra vänner som också står mig mycket nära och jag förstår verkligen vikten av att vårda dessa mina kära vänner!
Helt riktigt!! Alltid bra med en liten påminnelse... Kram
Ja det är viktigt med vänskap. Jag har några goda vänner kvar sedan barndomen. En vän som jag träffade under Umeåtiden tappade jag kontakten med. När jag googlade på hennes namn för två år sedan (för att återuppta kontakten och se var hon bodde) hittade jag hennes dödsannons. Så tråkigt.
Skicka en kommentar