Det känns som en vårmorgon. Jag spelar musiken från Sugarman i mitt arbetsrum och den går in i mitt hjärta. Ödesträdet blommar i fönstren. Efter kringflyttande är jag här igen, i mitt arbetsrum, Ellens fd rum. Hon rapporterar från Bamako, 40 grader varmt och ett otroligt spännande engagerande arbete i ett nytt land att upptäcka för min älskade globetrotter.
Jag känner mig yrvaken.
Dags att bli lite mer energisk med dina egna projekt, säger jag till mig själv. Här och nu, det är där jag är. Efter en tids turbulens hoppas jag att jag landar i mig själv igen och tar tag i mina drömmar, mitt liv. Jag är inte en betraktare av mitt eget liv. Jag är en aktör. Se till att få saker att hända, viskar jag till mig själv, det gör ingen annan åt dig. Så tänker jag medan jag plockar i mina papper och njuter av Rodriguez röst.
I wonder, sjunger han. Jag undrar också.
2 kommentarer:
Åh vilket härligt inlägg! Lycka till!
Tack Anneli, jag tror du förstår det jag skriver om :)
Skicka en kommentar