Jag tror aldrig jag varit så lat som i sommar. Vaknar på morgonen av glada små fötter som trummar mot verandagolvet. Sedan hoppar M.upp i min säng och vi gör planer för dagen. Bestämmer var vi ska äta frukost. Verandatrappan? Eller som i förrgår vid bryggan? I förrgår var det mulet, annars skiner solen varje dag.
Men M bestämde att då skulle vi ta med frukosten ner till bryggan och äta där.
Vilken ljuvlig morgon. Vi tog frukosten i korgen och travade ner till stranden, där satt vi och njöt.
På kvällarna tänder vi ett ljus, myser och läser Alla vi barn i Bullerbyn som min treåring älskar.
Jag tycker om min sommartillvaro i långsamt tempo och tänker att ingenting ör viktigare just nu än att vara med mina nära.
Snart är semestrarna slut. Då vill jag inte tänka att jag ägnade mer uppmärksamhet åt datorn än åt mina kära. De senaste dagarna har vi också helt enkelt lagt undan mobilerna. Vi är i vår egen lilla värld ett tag till
.
2 kommentarer:
Eva, du gör alldeles rätt och jag förstår precis hur du känner. Avundas dig lite de här morgonfötterna som kommer trummande!! Den här speciella lilla världen är den bästa av världar, så stanna i den så länge som möjligt! Har just skickat iväg "Sagan om den lilla farbrorn" av Barbro Lindgren till min lilla Elsa Dolly. Om några veckor får jag läsa den själv för henne!:))
Den är fin! Idag var vi på äventyr i Vaxholm, M och jag. Snart är sommartiden slut så jag njuter av varje sekund och vill hålla tiden kvar
Skicka en kommentar