söndag 6 mars 2016

Vara där barnen är , med sinne och kropp, det är lycka

Visst är det fint, hjärtat Milton gjort åt mig på min födelsedag
Jag vet inte om ni såg Mellon igår? Antagligen inte eller? Jag och Milton tyckte vi skulle titta. Vi gjorde fint i vardagsrummet, sedan ansåg Milton att vi borde ha lite guld i ansiktet och vara fina vi också, som dom på teve,  så vi sminkade oss ganska häftigt.

Vi ställde fram oliver och choklad och kröp upp i varsin fåtölj med mobilen, beredda att rösta. Han var mycket sträng, han som bestämde. Och mycket allvarlig när vi diskuterade hur vi skulle lägga våra röster.

Jag mindes en gång när mina barn var lika små som Milton, då brukade vi rösta hemligt i familjen på vem som skulle vinna och vi la lite pengar var i potten. En gång vann E2, tror det var på Lena Philipsson. Jag minns hur lycklig hon blev.

Varför berättar jag det?
Jag vet inte.
Jag vet bara att vi hade så kul. Jag tänkte inte en sekund på hur programmet egentligen var, vi gick bara in för en  kväll tillsammans, Milton 6 år och jag.
 Det viktiga är att verkligen vara där med dem. Det spelar inte så stor roll vad man gör, ser på teve, läser, gör pärlhalsband, ritar eller skapar fotoalbum tillsammans. Det viktiga är att vara närvarande. Att inte vara tankspridd, inte snegla på sin mobil.
Inte vara någon annanstans utan just precis där  de är, med sinne och kropp
.


10 kommentarer:

Pia sa...

Så sant Eva, så gör jag också.
Tänk om vi vuxna kunde vara så närvarande med varandra, som man kan vara med barn. Då skulle många missförstånd elimineras.
När mina äldsta barnbarn är här bestämmer jag att mobilerna ska läggas undan och inga spel ska spelas om det inte sker med sällskapsspel. Korta stunder är ok, men jag vill föra en dialog med dem för det ger mig så mycket och jag hoppas att det ger dem det också.

Varm kram från en mormor till en farmor :)

Evas blogg sa...

Det låter som en toppenkväll, även om nu mellon inte är så mycket att se så lät det som ni/du gjorde något bra av det. på barnens villkor behövs mer av i vårt samhälle. Och du, vilket fint hjärta!

Hanneles bokparadis sa...

här sneglar inte på mobilen, svarar på alla frågor.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Pia, ja tänk om vi kunde vara mer närvarande i nuet när vi ses vi vuxna också. Och våga fortsätta leka. Jag är säker på att du är en toppenmormor!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Eva, visst är hjärtat fint. Han hade knåpat ihop det på dagis åt mig den lille sötingen. Egentligen behövs ju inga märkvärdigheter för att man ska ha så kul. Jag hade så roligt nör vi satt där nysminkade och röstade.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Hannele, mobilsneglande är förfärligt. Man är där men samtidigt inte, måste vara förvirrande för barn!

Anonym sa...

Barn har en förmåga att göra oss öppnare och tolerantare. Fullständig närvaro, delad förväntan och glädje betyder så mycket. Vilket vackert smycke du har!
Gunilla

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Viken rikedom det är, Gunilla, att få umgås med barn. Det önskar jag alla.

maggisvarldgmail.com sa...

Att vara närvarande i stunden…så viktigt. Jag minns min yngste sons kommentar en gång när han berättade något. Jag tittade på honom när han pratade men så sa han "mamma du är inte här, du lyssnar ju inte…" Jag var i mina tankar någon annanstans. Det tänker jag ofta på när jag är med mina barnbarn. Att vara just där, just nu! Vilken kärlek från lille Milton! Men så verkar han ju ha en toppenfarmor också!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Margareta, så bra sagt av din son.Jag tror det barnen verkligen ogillar är det halvhjärtade. När man låtsas vara med men inte är det. Det är mer okej att säga att nu ska jag göra det här, jag är upptagen, vad ska du hitta på då?