Idag är jag i Östersund. Snart ska jag träffa ett sextiotal entusiastiska kvinnor och prata om ett stimulerande liv, i alla åldrar.
Det kan jag göra eftersom jag upplevt både ups and downs i mitt liv.
För några år sedan skulle jag nog snarare snyfta än se framåt.
Men så är det. Livet går upp och ner, man får hänga med i svängarna och framför allt inse att - som vi sa i Paris 69 - under gatstenarna finns stranden.
Det tycker jag är så hoppfullt.
Skotta bor allt det gråa, finn platsen för lugn och harmoni.
Och som jag brukar säga
Vänta inte Våga nu, Lev ditt liv
2 kommentarer:
Så sant! Det gäller bara att komma ihåg det och försöka leva efter det, och det gör jag, försöker alltså. Det är inte alltid det lyckas, men jag försöker verkligen tänka så.
Samma här Marina, men det är ju bra att vi försöker och kämpar!
Skicka en kommentar