Kom i morse att tänka på att jag gått fyra olika chefsutbildningar. Det var under mitt liv som journalist. En var ganska flummig men härlig om att hitta sin inre ledare, det var på ön La Gomera. Två kurser om att bli chef, båda på Lanzarote. En fjärde i Stockholn på JMK om att bli chef inom media. Under alla dessa fyra kurser kom jag fram till en sak: Jag vill inte vara chef. Jag vill inte bli ledare. Men jag vill gärna bestämma.
De fyra kurserna bidrog till att jag hoppade av chefsjobbet jag hade och blev en fri själ som inte behöver en massa ansvar för ett företag/en organisation. Att få tala bara i egen sak, inte ha ansvar för en organisation, var en obeskrivlig lättnad.
Nu är jag chef bara över mig själv, det är nog så jobbigt, jag lyder inte och jag vill så många olika saker. För många.
Jag är ganska svår att tampas med - tur att jag gått chefskurser :)
Visar inlägg med etikett Jag och Chefen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jag och Chefen. Visa alla inlägg
onsdag 5 september 2012
fredag 12 juni 2009
Jag har ett komplicerat förhållande till Chefen - hon tycker att jag är lat
Jag var på pressvisning på Waldemarsudde en vanlig dag, det är ganska länge sen, jag såg författaren Mats Wahl gå runt i salarna och lugnt titta på tavlorna. Jag drabbades av en häftig avundsjuka. Där går han... och samlar inspiration, tänkte jag lite bittert.
Nu har jag gett mig själv i gåva att också få arbeta som författare på heltid. Är jag nöjd? Tillåter jag mig att vandra omkring och bli inspirerad? Alltför lite. Jag drivs av en pliktmoral efter alla mina år som anställd och vill liksom göra rätt för mig, fast Chefen nu är ju jag! Jag och Chefen har ett komplicerat förhållande. Nu till exempel, jag kände mig deppad - se listan i det tidigare inlägget. Jag valde att ta ett bad, dricka kaffe, lyssna på radio och läsa en bok, samtidigt alltså. Jätteskön stund i badkaret. Men Chefen, hon skäller ut mig: Ligga i badet och lata sig på blanka eftermiddagen!
Jag försöker lamt förklara att jag fick en massa arbetslust, nya idéer faktiskt, och att boken jag läste nästan var arbete.
Chefen fnyser kan jag säga och tittar menande på dammsugaren, klädhögarna, pappershögarna.
Idag tror jag att jag vinner över Chefen. Jag har en sån lust att skriva så det kliar i fingrarna och högarna får ligga där dom ligger. Ta dom själv, Chefen, muttrar jag medan fingrarna börjar dansa över tangenterna.
Nu har jag gett mig själv i gåva att också få arbeta som författare på heltid. Är jag nöjd? Tillåter jag mig att vandra omkring och bli inspirerad? Alltför lite. Jag drivs av en pliktmoral efter alla mina år som anställd och vill liksom göra rätt för mig, fast Chefen nu är ju jag! Jag och Chefen har ett komplicerat förhållande. Nu till exempel, jag kände mig deppad - se listan i det tidigare inlägget. Jag valde att ta ett bad, dricka kaffe, lyssna på radio och läsa en bok, samtidigt alltså. Jätteskön stund i badkaret. Men Chefen, hon skäller ut mig: Ligga i badet och lata sig på blanka eftermiddagen!
Jag försöker lamt förklara att jag fick en massa arbetslust, nya idéer faktiskt, och att boken jag läste nästan var arbete.
Chefen fnyser kan jag säga och tittar menande på dammsugaren, klädhögarna, pappershögarna.
Idag tror jag att jag vinner över Chefen. Jag har en sån lust att skriva så det kliar i fingrarna och högarna får ligga där dom ligger. Ta dom själv, Chefen, muttrar jag medan fingrarna börjar dansa över tangenterna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)