Men varför är männen i Mad Men så oinspirerande och oattraktiva?

Jag tittar på Mad Men, ja jag är alldeles uppslukad. Men jag funderar på varför alla män är så fula och oattraktiva i den serien? Utom Don då. Honom gillar jag. Men annars: vilken sorglig samling tråkmånsar i fula frisyrer och glasögon. Vad tycker ni? Jag är litet fascinerad över att manliga modeskapare nu vill använda Mad Men-modet och klä våra män i den stilen. Nja, tycker jag! Väldigt få män kan bära upp de kostymerna. Mad Men-männen har ingen chans hos mig. Jag minns de tråkiga sextiotalskläderna killarna hade. Det förförde mig inte.

Kvinnorna funderar jag också över. Vad man jobbat fantastiskt med kläderna. Jag föreställer mig att de måste ha hittat ett lager med behå-ar från femtiotalet för att åstadkomma bröstens märkliga uppåtpekande riktning. Och har ni tänkt på att kvinnorna genomgående får vara trivsamt kurviga i serien?  Som min favorit, den absolut ursnygga rödhåriga  Joan Holloway. Hon får mig att tänka på vackert kurviga kvinnor som Sophia Loren och Gina Lollobrigida, antianorektiska!

La famiglia Swedenmark

Jag är ju som sagt lite Sopranosbesatt just nu. Tidigare var min mycket milda bror P lika besatt. Jag funderar vad det är? Det är inte så mycket det att det är en spännande serie, det är ändå litet tjatigt och ganska obehagligt med allt dödande, allt våld, alla sparkar som liksom inte verka bekomma personerna alls. Som jag ju i djupet av mitt hjärta verkligen upprörs av och ogillar. En total likgiltighet för livet, allt som oftast.
Vad gör oss då så besatta av serien? Kanske livet i La Famiglia. Denna starka släktkärlek där man i familjen värnar om varandra, skyddar varandra och ställer upp, men samtidigt har så komplicerade relationer att en psykolog i en av parallellhandlingarna behandlar Tony och hjälper honom att se förklaringar?
Ja, vi är ingen maffiafamilj men vi är en familj med otroligt starka band mellan oss. Det kanske är där jag känner igen mig? La famiglia Swedenmark.

Manliga maffiosos, matlagande madonnor

Den traditionella familjen i Sopranos är tänkvärd. Det är hemskt när föräldrarna skiljer sig, man sover i skilda rum innan man gift sig om man är barn till Tony Soprano, men själv har han rättigheter att härja runt vilt med lättklädda damer. För hans hustru finns bara valet att laga mat åt honom och drömma. Det är så traditionellt och könsrollsuppdelningen är total. Dubbelmoralen likaså, man gråter över en mördad häst men släcker lätt en medmänniskas liv. Manliga maffiosos matlagande madonnor. Ändå är det så kul att se. Eller vaddå ändå? - just denna paradox är så bra skildrad. Nu går vi in på femte säsongen, Ellen och jag.

Det var fult gjort, TV. Deckarrepris en regnig sommarkväll.

Usch vilket fusk! Här laddar vi för miss Marplekväll, två härliga timmar. Dessutom är det den "gamla" miss Marple, hon som vi gillar bäst. Men en stund in i avnittet uppdagades den bittra sanningen: TV visar ett gammalt avsnitt som sänts förut, det är repris på förra sommaren och tyvärr, vi kommer ihåg plotten. Så värdelöst. I detta regniga land sänds repriser på deckare. Det var fult gjort, TV! Tur att jag blev sömnig efter grillat kött som Elin köpt i Hötorgshallen och rödvin och lätt somnade från miss Marple för att vakna när Ellen laddade in ett nytt Sopranosavsnitt i vår dvd.

Varför fascineras jag av Tyra i Top Model?

Förlåt om jag inte är politiskt korrekt - nu heller. Men ikväll tänker jag titta på Top Model. Jag vill fråga er på bloggen: Varför gör jag det? Det är ju egentligen ett sjukt program, utseendefixerat, en kvinnosyn som är onämnbar, en slags uppfostran av tjejerna i ett vidrigt auktoritärt beteendemönster. Håll käft, var söt - verkar vara regeln.
Men ändå tittar jag. Inte bara jag. Förra veckan hörde jag Annika Lantz meddela att Top Model missar hon inte. Jag har många kompisar som smygtittar.
En tanke jag fick är att det är Tyra som drar - hon är den vackra häxan, både ond och god. Tyra, the witch-bitch. Hon är en stark kvinna med massor av makt i motsats till deltagarna och de flesta av oss som tittar. Hon sträcker ut sitt spö och förvandlar flickor till prinsessor från att ha varit askungar och skickar lika obönhörligt ut flickor i mörkret igen: "Den jag inte ropar upp måste omedelbart packa sin väska och åka hem!"
Ja kära nån vad är detta? Hjälp mig - vad är det i Top Model som har en sån dragning på mig? Vad tror ni om Tyra som förkroppsligande av den allsmäktiga häxan, den ultimata kvinnliga bitchen?

Jag - en Matador-missbrukare

Måste erkänna att jag ägnar mig åt en orgie - i den danska serien Matador. Jag älskar den. Fick hela serien i julklapp och nu ser vi avsnitt efter avsnitt av denna serie om det sociala livet i några familjer med olika klassbakgrund i en liten stad i Danmark under trettiotalet och fram till fyrtiotalet efter kriget. Jag såg den i svensk teve i slutet av sjuttiotalet kanske (?) - och sögs in i den världen. Nu kan vi njuta av avsnitt efter avsnitt, jag tror vi är Matadormissbrukare!