Lilla kollektiva jag har varit på Skrivrum igen idag, Johanna Wistrands fiffiga initiativ. Hon har hittat ett vackert rum i centrala Stockholm, där träffas vi, några olika människor som inte känner varandra och skriver intensivt några timmar.Vi är ganska enstaviga och inne i våra berättelser.
Alla kastar sig ner, börjar skriva på Mac, för hand eller vad man vill. Det är som om stämningen i rummet laddas av allas vår entusiasm.
Ett manus jag segdragits med en tid, trots att jag verkligen gillar idén, blir totalt levande och jag vet inte hur fort jag ska skriva på mitt primitiva sätt (med sådär fyra fingrar) för att hinna få ner alla händelser som virvlar förbi i mitt huvud.
Några vänner till mig tittar förskräckt på bilder av det ovala bordet och de flitiga skribenterna och säger att de skulle inte kunna ... men se det tror jag att de flesta kan.
Det är något med laddningen i rummet, tystnaden och den kreativa spänningen som lösgör energi i fingrar och kanske hjärna.. testa!!
Jag lånar bilden Johanna tog av mig, skrivande ovetande om allt annat, i total koncentration!
