"Nyfiken som en sexåring" får bli mitt mantra

Sexåringen, så fylld av aktivitet. Vill upptäcka, göra, prata, springa, hoppa, förstå.
Jag ville jag vore en sexåring.
Igen.
Han känner sig stor, kompetent, allkunnig och med grepp om tillvaron.
Tänk om det vore så.
Jag ser oss trötta vuxna, blippande på mobiler, inte orkar vi leva upp till hans glädje och energi. Vi spelar ett tag och ger. upp. Leker ett tag och ger upp.
Jag tror mycket av hemligheten till lycka i livet ligger just i denna totala förmåga att vara närvarande och nyfiken.
Det ska jag träna på från och med nu.
"Nyfiken som en sexåring" får bli mitt mantra.

Jag tänker bra när jag virkar och pysslar

Jag såg inte Downton i kväll. Har haft viktigare saker för mig denna soliga lördag och lugna kväll. Som att göra klart lilla Elsas babyfilt. Man tänker så bra när man virkar. Lugnet sprider sig. Och det fina är att man gör något fast man bara sitter still och tänker.

I kväll var lille M här. Vi ägnar oss frenetiskt åt att göra spöken av pärlor. Här är spökpappan.
De andra småspökena vi gjorde har gömt sig någonstans.
Men pappa spöke säger: God natt!
Och det gör jag med!

Idag är det vår alldeles egna hemliga lyxdag

Ni kanske tror jag bor i min dator, vid mitt skrivbord, med näsan över mobilen? Ibland är det sant. men inte idag. Idag är det nämligen Evas och Miltons Lyxdag Ute.

Buss 2 den blå
Vi åker till stan
Vi två
Ute hela dan
Börjar på Stureplan.

Vi har ett schema. Vaddå? Nä hemligt.
men bio, bus, mat, glass. Vi kanske följer schemat. Eller ej.

Det är vi som bestämmer. Det är vår dag.
Och vi har bara tid för varandra!!!!
Milton vill att jag ska ha röd klänning. Han tycker jag ska vara färggrann!
Så det är jag!

Rapport om blommor, båtkojor och blå snubbeltråd

Vi var i Kungsan igår och såg på de blommande körsbärsträden. Det är tradition för Milton och mig. Vi var där på hans treårsdag, då var föräldrarna i New York och vi var ensamma.
Vi var där när han var fyra och nu när han är en stor kille på fem år. Det var lite bedrövligt för det regnade och träden slokade lite. Glassen fick ätas inomhus. Man får nämligen alltid glass när man första gången för året ser träden blomma. Det har vi bestämt.

Sedan åkte vi hem och skapade en båtkoja. Vi tog min tjocka bäddmadrass, drog in den i vardagsrummet, la på massor med kuddar täcken och filtar och se, det blev en kajuta för oss att sova i. Det gick okej att sova där men min lille prins på ärten tyckte det var lite hårt.

Sängbåten är ute på vift idag också. Inspirerad av Mästarnas Mästare (som vi såg igår kväll alldeles för sent, förlåt föräldrar men vi älskar det programmet) har kaptenen lagt elektriska trådar (ett blått garnnystan) runt hela vardagsrummet som eventuella tjuvar ska snubbla på när/om de kommer.

Fullt upp att göra alltså. Så småningom går den lille mannen hem och då ska jag ta fram min bokföring! Och kanske befria hemmet från snubbeltråd.

Ett hemligt café där vi trivs bland böcker och bakverk

Juija läser Mamma Mu

Vi  älskar högläsning, Milton och jag. Han väljer och vi läser.
Ofta blir det samma bok många gånger i rad. Och jag tänker på hur jag som barn läste om mina böcker, om och om igen.

I lördags var vi på vår favoritbokhandel Bokslukaren - böcker och bakverk för barn, vid Mariatorget, vi kallar den Hemliga Caféet för Milton vill att det ska vara hans och mitt hemliga ställe.
För dagen var det Jujja Wieslander som gästade bokhandeln och läste högt ur den senaste Mamma Mu-boken: Mamma Mu simmar med de fantastiska  kongeniala bilderna av Sven Nordqvist.
Vi äter Wille Wonka-kaka eller Lorangas Mazarin, sitter i röda sammetsfåtöljer och trivs i största allmänhet med världen och varandra.

En tvättkrok är ankare, trådrullen en tamp, min soffa ett piratskepp

En trådrulle är en tamp till ett sjörövarskepp. En tvättkrok ett ankare. Min soffa är själva skeppet som heter Piraträddarna.
Vi är sjörövare som räddar snälla människor från dumma pirater. Allt duger att leka med. Min gamla studentkäpp är en vattenspruta och ett gult garnnystan är eld. På mitt huvud sitter en orange brandhjälm.

För den lilles fantasi finns inga gränser. I allt ser han möjligheter. Jag känner mig tung och tråkig ibland när jag ser hur han ser möjligheter i allting vi gör. Varje liten sak är en öppning.

Vad gör det att hemmet är upp och ner efter ett besök.
Skeppet Piraträddarna är alltför ordentligt och tråkigt för det mesta. Kapten Milton kommer hit, vi kastar loss och det är inte jag, den vuxna, som lär mig något utan han den lille orädde kaptenen som får mig att se möjligheter i en tvättkrok och en trådrulle - vilket ankare vi har. Nu kan vi hala upp alla skolbarn på båten, rulla upp dem över kanten (balkongräcket alltså) .....

Vilken lycka. Och när försvinner hos oss vuxna alla dessa fantastiska öppningar till en annan verklighet än den vanliga tråkiga.

Jag tänker inte låta mitt sinne mörkna utan glädja mig åt ljuset

Sommarkram 2013

Det ska ju regna dan före midsommarafton så jag tar det lugnt. Eldar i öppna spisen.
Vädret är ett mindre problem. Ett större är att Milton fått vattkoppor. Stackars gubbe. Han har så sett fram emot midsommar så hoppas mest av allt att han kan komma även om han är lite svag. Då får vi göra en egen liten stång här på gården.
Jag minns en sommar för länge sedan. Då både Elin och Emil var här och hade vattkoppor.

I mitt minne finns så många midsomrar, just här. Ibland med över fyrtio personer som sov och tältade överallt. Hur orkade jag då, undrar jag? Lagade mat, hade tre barn ... men det gick och roligt var det dessutom.

Men varje år ny midsommar, man får ta det som det blir tänker jag. Snart kommer de första firarna i min familj. Det är vackert, det är vemodigt. Det är väl så med midsommar. Som min morbror Nisse alltid sa. "Ja nu vänder det, nu mörknar det."

Jag tänker i alla fall inte låta mitt sinne mörkna utan glädja mig åt ljuset, just här, just nu.

Var inte så mycket i mitt huvud

Åkte på lycklig resa och lämnade datorn hemma. Jag kände mig fri. Inget tvång att skriva, ingen tid at läsa. Kunde inte skriva förresten för armen gjorde så ont. Behöll mina tankar inne i mitt huvud. Var inte så mycket inne  mitt huvud heller. Mera med pojken.
Så - jag känner mig för. Rätt som det är finns tankar att dela igen. Åsikter att utbyta