Här kommer jag ut som en som avskyr desperata mingel

Klart man kan se det som "surt sa räven" eller "vad är väl en bal på slottet" när jag säger att jag är nöjd med beslutet att inte åka till Bok och Biblioteksmässan i år.
Solen skiner över Stockholm. Annica kommer snart, vi ska arbeta med en text. Jag har tid att läsa och känner en viss frid i själen.
Visst är det kul att titta på böcker, men det uppvägs inte av den panikartade känsla som också infinner sig om jag bara går runt runt på mässan utan mål och mening med att vara där.

Dessutom avskyr jag det som många av mina fb-vänner verkar gilla mest. Att mingla på Park. Ett hotell vid Avenyn där det är outsägligt trångt. Man spiller alltid vin på sig själv eller andra. Ingen ser egentligen någon, all kändisspanar.  Men dom "riktiga" kändisarna har privata partyn i privata rum.
Man pratar med någon som har blicken irrande runt.

Jag fattar vara inte. Jag är nog ingen minglare. Jag vill ha riktiga samtal, gärna där den jag talar med ser på mig och vi funderar ihop. Minglet är tvärtom.
Har alltid känt mig vilsen på mingel och cocktailpartyn även om jag hållit masken. (Inte på releasefester för nyutgivna böcker dock!!!!)
Nu kan jag komma ut som en som verkligen inte gillar den typen av desperata mingel som är på Park.
Men jag hoppas ni som gillar det har kul :)

I stället för att prata visade de mobilbilder på sig själva och varandra

Annica och jag minglade i baren på Rival i fredags. Vi tittade på några grupper av sminkade, uppklädda, urringade, smala unga tjejer och kände att de gav ett så ängsligt intryck där de satt och pillade på sina mobiler. Det mest konstiga var att de knappt talade med varandra utom när de visade de bilder de hela tiden tog av sig själva och sina vänner. Otroligt frustrerande att ständigt bli fotograferad, att ständigt vara tvungen att visa var man är, hur man ser ut. 
Det tycks mig som om detta fenomen blivit så mycket värre.
De sträckte ut sina långa smala armar i luften, höll upp kameran, posade som i Top Model, log och tog bilder på --- sig själva.
Vi var förundrade, Annica och jag.
All denna yta som ska speglas och visas upp!
Jag tycker oftast att det är ett elände att bli äldre, det är så mycket jag vill göra så mycket jag vill hinna med, men tiden går så obevekligt fort. Morfar Emil blev 93, hoppas jag har hans gener!
Däremot vill jag inte vara ung idag. Jag tycker de har det tufft med arbete och bostäder, med den sjuka utseendefixeringen. Det var nog bra att vara ung i Stockholm på sextio- och sjuttiotalet. Jag gick där i mina manchesterjeans och en klädsam herrhatt och var obekymrad. Dessutom var jag övertygad om att jag kunde förändra framtiden.

Rapport från lättsinnigt mingelliv

Få fester för att fira mig själv - som jag berättade om tidigare. Jag sitter hemma och skriver alldeles ensam hela dagarna, ganska flitig är jag. Och fattig författare. Så jag blir glad för festligheter jag blir inbjuden till och minglar gärna i trevliga sammanhang.

I tisdags var det Forma Books som bjöd till italienskt buffémingel för att presentera tre nya böcker. Det kallar jag generöst av förlaget! Vi drack vin och lyssnade till Simona Ahrnstedt vars nya Romance-roman Betvingade just kommit. Simona utstrålar entusiasm över den genre hon älskar. Jag vill gärna veta mer om hur hon arbetar med bilden av män och kvinnor i en genre är det kan vara lätt att falla i schablonfällan! Återkommer när jag läst boken.
Författaren Björn B Jakobsson har skrivit en skräckthriller med namnet De dödas ljus - men aja baja: När han presenterade romanen berättade han stora delar av handlingen, det får man bara inte. Det är som alltför avslöjande baksidestexter eller recensioner som berättar boken handling (jag avskyr det!). Jag tappade helt lusten att läsa.
En bok jag däremot längtar efter är Mina fräknar av Sofia Hallberg. Hon hade ett härligt underfundigt sätt att berätta om sin bok och det lockade till läsning.
Ja, det var en liten mingelrapport från denna vecka! Återkommer med fler rapporter från mitt  lättsinniga kvällsliv!
Kvällslättsinne får bli mitt nya fritidsvalspråk. Det är jag väl värd?

Seriemingel med författare och bloggare

I helgen pågår en seriefestival i Stockholm. Entusiastiska Wiboms förlag bjöd på mingel på Bistro Barbro med serieförfattarna Posy Simmonds (Tamara Drewe) och Julien Neel (serierna om Lou)
Posy Simmonds var precis så rolig och underfundig som man hoppas när man - som jag -  förälskat sig i hennes bok Tamara Drewe som bygger på  romanen Fjärran från vimlets yra (1920) av den engelske författaren Thomas Hardy.

När jag läser den annorlunda och roliga serieromanen tänker jag på tre av mina fina begåvade bloggvänner. Lyssna nu Eva vid älvens strand, Eva på Frösön och  Karin: Ni är alla tre så otroligt skrivbegåvade, roliga och dessutom skickliga tecknare. Nu väntar jag mig en svensk serieroman av typ Tamara Drewe från er. Kontakta trevliga Lisa Wibom och kom igång! Till Lisa vill jag säga att jag ivrigt väntar på en översättning av Gemma Bovary!

En härlig kväll i trevligt sällskap med fantastisk mat, jag rekommenderar verkligen Bistro Barbro!
"Vi var ett gäng bloggare och kvällen var en pärla, en sån där grej man går på utan några särskilda förväntningar och sen blir alldeles varm av" skriver fina Simona Ahrnstedt på sin blogg. Hon är flitigare än jag på att ta bilder så där kan ni se mer av den trevliga kvällen! Läs också mer hos  bokentusiasten Petra  på bloggen Breakfast Book Club.
Framför allt: Njut av Tamara!