Nu väntar vi på ljuva ö-livet , lille M och jag

Från svarta moln till blå himmel och ljuvlig sommardag. Lille M och jag tog båten från Strömkajen ut till sommarön. Vi hade många viktiga uppgifter. Skulle prata avlopp och fixa underskrifter och handlingar till vår ansökan om det nya lagstadgade avloppet som alla vi öbor kämpar med. Lille M ser sig som, ja är, sin familjs representant och deltar glatt och intresserat i våra möten.
Nu är allt bestämt, ansökan på väg, plats bestämd.

Det var sommar på landet.
Gullvivorna blommade,vi åt på verandan i fågelkvitter.
Vi var i väntan lite grann, i väntan på att sommaren ska börja, på att ö-livet ska bli vår härliga vardag med vandring till bryggan, grillning och fika med familjen, med vedkapning och tomtplanering, att alla är där.
Det vill vi, lille M och jag.
Att dörrarna till husen ska öppnas och glada ansikten titta ut..
Och lille M längtar efter att Skogsökamraternas matcher ska komma igång
.
Sommar alltså, det längtar vi efter.

Sommar och mina allra närmaste och käraste

Tillsammans med barn och barnbarn på ön. Vi umgås med varandra, underbart men inte alltid lätt när sex starka personer plus tre lika starka barn ska ena sina viljor. Ändå går det i år förvånansvärt lätt. Vi känner att vi bygger något tillsammans här på ön. Vårt sommarliv.
Vi har varandra.
Samtidigt är vi smärtsamt medvetna om tidens flykt, kanske mest jag.
När ambulanshelikoptern en tidig morgon dånade in över ön och tog med sig en öbo, som aldrig kommer tillbaka igen till barn och barnbarn. Som försvann från sin familj när sommaren var som vackrast. Så sorgligt. Och en påminnelse om förgängligheten.
En påminnelse om att vårda det man har, älska de som är nära och inte låta kärleken skymmas av onödiga småttiga förtretligheter.

Jag vill hålla kvar, njuta av att fånga ögonblicken med mina kära medan vi äter, leker, målar, liar och är tillsammans med de älskade små barnen, mina tre barnbarn.

Samtidigt når oss nyheterna från världen även hit till den lilla ön, terror och rädsla kryper närmare,och som jag sagt förut, det går inte att intala sig att inte vara rädd. Hur kan man inte vara rädd? 

Hoppas din sommar varit mild och lämnat plats för vackra tankar

Ovanligt nog är jag ensam i huset idag några timmar. Annars har barn och barnbarn och vänner besökt huset och det är alltid lika härligt att ha tid att umgås.
Nu senast var min vän Eva B här - vi badade bastu sent på kvällen och simmade i det svala vattnet i mörkret efteråt. Ett minne att bära med sig när hösten kommer.

Men nu är det stilla och tyst. Flickorna är på segeltur med sin pappa, sonfamiljen på fest i stan. Men snart tillbaka. Det är Miltons femte sommar här och Eiras första. När vi köpte huset var det deras pappa Emils första sommar ... tiden går. Vi planerar och planerar för hur vi alla ska rymmas här på ett bra sätt.
Kanske ännu en liten stuga för mig som nu bor i stora huset där alla vistas? Ett litet "undantag" som man förut kallade huset man byggde till åldriga föräldrar. Känner mig inte särskilt åldrig men njuter just idag av tanken på en egen liten stuga. Vi får se!

Annars var det märkligt just i månadsskiftet, det kändes så tydligt att sommaren gick över krönet mot hösten. Plötsligt började tankar på projekt, planer, resor dyka upp i mina tankar. Ganska angenämt det också!

Hoppas din sommar varit mild och solig som min, lämnat plats för vackra tankar och gett kraft inför höstens mörker.

Men nu blir det i alla fall semester och sommar

Min semester startar i morgon klockan åtta har jag nu bestämt. Det har varit regn och möss och elände (utom under de ljuvliga dagarna när Milton var på ön). Sen saktade sommaren och nu är jag i stan och ser ut som en knockad boxare (vagel plus ögoninflammation igen). Så är det inte på semester.
Men nu skiner solen, jag har fått penicillin (igen) och det är dags för sommar. Det ljuvligaste är om jag lyckas inrätta en skrivhörna och hitta mina rutiner. jag behöver det alltmer. Annars flyter dagarna iväg på något märkunderligt sätt ... så sa hon min mamma och hon har rätt.
Jag har en bunt böcker. att sommarläsa. Jag längtar till ön. Jag har en historia i mitt huvud och 144 sidor färdigskrivna i en mapp. Nu gäller det att skriva resten i min alldeles nya Mac Book Air.