Vad tycker ni om det jag säger i denna intervju?

http://www.kulturkollo.se/2016/09/10/i-min-varld-ar-tantbegreppet-sa-skrotat-eva-swedenmark

Intressanta bloggen Kulturkollo har gjort en rolig intervju med mig om tantbegrepp, böcker med mera. Det skulle vara så kul om ni, mina bloggvänner, läste den och sa vad ni tycker? Det börjar så här:

I min värld är tantbegreppet så skrotat – Eva Swedenmark

Det har kommit ett stort gäng med romaner det senaste året som handlar om kvinnor i övre medelåldern som på olika sätt tar tag i och förändrar sitt liv. Jag har läst om systrarna i Lena Ackebos Världens vackraste man, änkan i Tisdagsklubben av Anna Fredriksson, syskonen i Elin Olofssons Gånglåt och systrarna i Linda Olssons En syster i mitt hus och så har jag förstås läst Eva Swedenmarks underhållande roman Om ni inte börjar leva gör jag slut. 

Den handlar om fyra kvinnor runt det sextio som av olika anledningar fastnat i livet. De har ett arbete de inte trivs med eller som gör dem sjuka, de saknar sina utflugna barn eller så har maken lämnat dem för en yngre årgång. Ändå ses de med jämna mellanrum och pratar om hur bra de har det. Efter några glas vin kanske samtalsämnena sträcker sig så långt som till olika krämpor eller klagan på makarna men aldrig att de talar om sina drömmar. En middag får en av väninnorna nog och uppmanar de andra att det är dags att börja göra något åt sina tråkiga liv. Alla ska skriva en lista över vad de vill göra, vad de vill förändra och snart är de fyras gäng i full färd med att beta av sin lista. Det blir både äventyrligt, dråpligt och allvar på samma gång. En fin kombo, men det får inte kallas tant-lit!
När jag skrev om den på min privata blogg så kallade jag den tant-lit och det gillades inte särdeles av författaren så låt oss höra vad Eva själv säger:
– Tant, hurdan är man egentligen när man är tant?

JA vad svarar jag på det - tror ni???

Säger som Madonna: Fortsätt vara sexuell, vacker och relevant

Madonnas nya album Rebel Heart

Madonna säger att hon gärna tar på sig ansvaret för att få kvinnor i 50- och 60-årsåldern (och 70-årsåldern hoppas jag) att förstå att de kan fortsätta vara sexuella, vackra och relevanta.
Min kloka brorsdotter Linnea har skrivit en bra kolumn om det och hon säger: "Att vara en äldre kvinna och utstråla självsäkerhet verkar provocera. Det enda som är värre är väl att samma person dessutom vill vara sexig. Eller skaffa sig ett nytt jobb. "

Så sant. Jag blir galen på hur kvinnor femtio plus förminskas, reduceras till osynlighet, förlöjligas om de inte går in i rollen att vara en gullig tant. Men vi kanske är många som inte känner för det där med tant.
När jag var barn sa man tant till alla gifta kvinnor med barn. Jag tror en del av tanterna var omkring 25. Jag insåg redan då att det var tråkigt att vara tant. Det var inte många som var som min färgstarka mamma som klädde sig färggrant och "piffigt" som hon sa själv. Och som intensivt uppmanade mig att studera och skaffa ett jobb med egna pengar. Jag såg hur tanterna på min gata var instängda i sina tvåor och väntade på att mannen skulle komma hem på lunch.

Ordet tant som ju är så populärt har ingen dragning på mig. Kalla mig tant och du får en isblick.

Den som vill och tycker det är underbar att bli tanter vad nu det innebär får gärna vara det. Men själv är jag ingen tant och blir ingen heller. Jag känner mig inte så annorlunda nu mot för vad jag kände mig som betydligt yngre och jag vill vara en levande relevant och gärna sexig kvinna som Madonna säger.

Frukappa och tanthatt, hade de, tanterna på Sallyhillsvägen. Jag tycker det ligger något avsexualiserande i tantbegreppet, något förminskande och lite småputtrigt ofarligt.

Åldersfascism drabbar alla kvinnor över femtio, säger Madonna.

Vi har varit på två Madonnakonserter, E1 och E2 och jag. Det var underbart och jag skulle gärna gå i november!