I kväll är det På spåret. Ett program jag ser eftersom jag gillar allmänbildning och frågesporter. Men jag gillar inte Kristian Luuk och Fredrik Lindström, de är så krystat studentikosa. Trots att jag är hyfsat allmänbildad har jag svårt att förstå deras frågor, jag är djupt imponerad av deltagarna som fattar frågorna. Paret Haag är ju suveräna. Men det är ändå ett program jag tycker saknar värme. Och också esprit och djup. Det är tramsigt.
Efter det kommer en till man som leder ett musikprogram. Men jag gillar verkligen Niklas Strömstedts Tack för musiken, barnen hånade mig för en evighet sedan när jag köpte en skiva av honom. Nu ser jag hans otroligt vänliga musikprogram i teve, hur han fylls av entusiasm och faktiskt kärlek när han med sådan värme talar med olika artister. I kväll Tomas Ledin häromveckan Anna Ternheim, förra veckan Darin som lärde Niklas dansa. Jag tycker om hans sätt att våga visa värme och känslor, hans kunskap om de artister han pratar med. Det finns ingen snorkighet hos honom, bara en slags varm nyfikenhet. Det gillar jag.
Men män, män och åter män 'är det som leder programmen i vår licensbetalade teve. DET är jag trött på.
Och vad tycker du?
