Dessutom vill jag tillbaka till mitt älskade Vietnam!!!

Jag fick ett resebrev från vännen Margareta som just besökt Vietnam och som fick lite tips av mig innan hon åkte.
Hör här: "Förstår att du älskar Vietnam. För mig kommer landet alltid vara höljt i fuktigt dis…. De långsamt rinnande floderna med sina enkla, avlånga träbåtar, de enorma risfälten där kvinnor i sina typiska konhattar arbetar tillsammans med männen planterar och rensar, och färgerna, grönt, senapsgult med fuktskadat svart… en märklig färgskala, lite trolskt precis som namnet Indochina, avlägset kolonialliv med fransk touche… Också kriget, som på något sätt finns närvarande trots freden för 30 år sedan. Men inget hat. Vänlighet och värme och en aktivitet och vilja att bygga upp sitt land igen. Vädret inbjöd mer till kultur än badliv, och vi såg de mest fantastiska pagoder, tempel, besökte krigsmuseet i Saigon, en mycket stark upplevelse, vietkongtunnlarna, där vissa breddats för att ”feta” västerlänningar ska få pröva på tunnellivet…. Så mycket tankar som väcks, om detta meningslösa som krig innebär och hur djävulsk människan kan vara men också så storslagen… Detta upplevde jag bland ruinerna i My son. Här kunde jag suttit länge bland dessa vackra rester av en svunnen tid."

Inget land finns så i mitt hjärta som Vietnam. kanske är det hopkopplat med min ungdom när kampen mot USAs krig pågick även på gatorna i Stockholm, det grymma angreppskriget mot detta fattiga land engagerade mig. När jag äntligen kom dit för första gången, det var 1989, blev jag fascinerad och betagen och sedan har jag varit tillbaka flera gånger. Nu senast när min dotter Ellen pluggade i Hoi An en termin. Jag älskar Hoi An - jag vill sitta med Elin och Ellen igen på terrassen till hotell Ha An. Nu!!
Bilden överst visar Ellen på gata i Hoi An, sedan Eva i båt på floden, under: Elin med frukost på hotell Ha An och Elin och Ellen med "nya kompisar" i Hoi An