Nu har min fina syster Kerstin börjat blogga, hon berättar om hur min pappa Gösta alltid tyckte att man tänkte så bra när man promenerar. Man gör det. Jag tänker med mina fötter och inga demoner kommer ifatt mig medan jag går. Faktum är att jag tänker med mina fingertoppar också - orden och tankarna växer fram. Och till skillnad från dagboken som ofta blir lite fylld av gnäll och självmedlidande - tur ni slipper läsa den! - så blir bloggen, hoppas jag, mer fundersam!
Kerstin och jag drömmer om Italien och sol för övrigt. På bilden promenerar jag på Korsika i solen. Underbart!
3 kommentarer:
Jag håller med! Gick en promenad, den längsta hittills på mina kryckor, och kom in i en skön lunk.
Men Eva, visst var det en annan bild tidigare i kväll? Men den här är också fin.
Kram och gonatt
Kerstin Kärran På
Tyckte den här bilden fick mig att tänka på sol och glädje, en underbar resa till Korsika stiger upp i mitt minne med promenader på stranden och en pastis under platanerna på favoritcaféet med en favoritperson. Snart kan du nog släppa kryckorna!!!
Var det inte Ingmar Bergman som sa nåt om demoner också - att om man promenerar ute i ljuset snabbt så hinner de inte ifatt en? M-L
Skicka en kommentar