Jag måste uppriktigt säga att jag varit riktigt urbota trött på svenska deckare sedan mitten av nittiotalet. Stieg Larssons första bok "Män som hatar kvinnor" är undantaget, Johan Theorins Ölandsdeckare likaså, men annars har jag varit tveksam till både språk, intrig och spänningsfaktor i det mesta jag tittat på, inga namn nämnda. Desto roligare att hitta en ny begåvad, spännande och välskrivande favorit.
Kristina Ohlsson heter hon och har gett ut tre böcker hittills. Askungar, Tusenskönor och Änglavakter. Jag läste och kunde inte sluta och nu har jag slukat alla tre. Det är verkligen deckare i tiden. Huvudpersoner som inte är slentrianmässiga och triviala som i många svenska nutidsdeckare, en riktigt spännande intrig, intrikat uppbyggnad. Det är angelägna och mycket bra samtidsdeckare som jag så gärna rekommenderar. Ska ni läsa en Påskekrim, läs Kristina Ohlsson!
Jag måste uppriktigt säga att jag varit riktigt urbota trött på svenska deckare sedan mitten av nittiotalet. Stieg Larssons första bok "Män som hatar kvinnor" är undantaget, Johan Theorins Ölandsdeckare likaså, men annars har jag varit tveksam till både språk, intrig och spänningsfaktor i det mesta jag tittat på, inga namn nämnda. Desto roligare att hitta en ny begåvad, spännande och välskrivande favorit. Kristina Ohlsson heter hon och har gett ut tre böcker hittills. Askungar, Tusenskönor och Änglavakter. Jag läste och kunde inte sluta och nu har jag slukat alla tre. Det är verkligen deckare i tiden. Huvudpersoner som inte är slentrianmässiga och triviala som i många svenska nutidsdeckare, en riktigt spännande intrig, intrikat uppbyggnad. Det är angelägna och mycket bra samtidsdeckare som jag så gärna rekommenderar. Ska ni läsa en Påskekrim, läs Kristina Ohlsson!
7 kommentarer:
Tack för tips på en ny deckarförfattare! Kram Kim
Jag gillar Johan Teorins deckare också - de är speciella!
Lägger nu namnet Kristina Ohlsson på minnet för att läsa till sommaren kanske.
Ha det gott i vårsolen!
Jag håller med om att hon är en pärla även om det fanns saker jag inte riktigt gillade i Änglavakter.
Kul, jag lyssnade på henne på bokmässan i september och hon gjorde ett så himla sympatiskt intryck. Inget slår välskrivet. Det är nästan det enda jag bryr mig om nu för tiden *s*
Det känns som fäljs John. Jag lade precis Askungen på altanbordet och sa till mig själv att den var riktigt bra.
Men ännu bättre var tretton timmar. Jag tappade nästan andan innan den var utläst.
Följa John skulle det stå...
Tack för ett bar lästips!
Skicka en kommentar