Läs Bengt Göranssons kloka tankar: "Och då finner jag – mitt i sorgen – att de fraktionskämpar som nu slåss om makten i mitt parti aldrig kommer att kunna forma framtiden. De har den svaghet som drabbar alla som valt parollen "Satsa på dig själv!" som princip, nämligen att alltid bara vara här och nu. "
Bengt Göransson är min favoritpolitiker. Intellektuell spänst, nyfikenhet, hederlighet och genuint kulturintresse präglar denne folkbildare. Varför finns det inte fler sådana politiker i s?
Jag hade förmånen att arbeta på Fönstret under den tid han var ordförande för ABF - en kulturintresserad engagerad ABF-ordförande som såg folkbildningens vikt som mer betydelsefull än sin egen karriär. Efter Bengt Göranssons avgång som ABF-ordförande följde en sorglig räcka av av SAP och LO tillsatta politruker som inte alls står för den djupa bildning och samhällssyn som Bengt Göransson företräder. Han var den sanne folkbildaren på posten, en som inte satte sin egen karriär före folkbildningen som det sedan alltför ofta blivit. Med sorg i hjärtat såg och ser jag hur de som skulle föra folkbildningen framåt, förbundssekreterare och ordförande, mer sneglar åt poster som ministrar, LO-ordförande eller s-partisekreterare.
Det har också lett till att ABF idag på förbundsnivå är en fullständigt osynlig och betydelselös organisation. (Däremot vill jag betona att det finns fantastiska avdelningar som är spjutspetsar för kultur och debatt som Stockholm, Göteborg och många andra.)
Så det är så sant det Bengt säger i den artikel ni bara måste läsa och vars slutord jag citerar här ovanför.
Läs hans analys här.
Jag längtar efter politiker som sätter vi och vårt framför mig och mitt.
2 kommentarer:
Ja, just sådana spänstiga oegennyttiga politikertänkare och kämpare behövs det sannerligen mer av. Bra rutet Eva!
Det sorgliga som du så väl beskriver här också, om hur det blev sedan på ABF efter Göransson, såg jag ju också under mina många år på Fönstret.
Så många som intrigerade för att positionera sig själva eller någon som kunde vara bra för en själv, så mycket fult spel, och så många som fick "gå". Kom det någon som ville något annat, någon som satte folkbildningen före sig själv, politiken före sig, kulturen före sig själv ...
Ja, gladiatorspelens tid är inte förbi, snarare på frammarsch tycker jag.
Men svagheten som Göransson pekar på här kommer inte hålla i längden – tror och hoppas jag – för som Göran Rosenberg också skrev klokt om i lördagens på SvD Brännpunkten om vikten av det kollektiva, socialkapitalet:
"Kanske är det rentav så att själva begreppet humankapital, med dess fokusering på individens kapacitet och konkurrenskraft, riskerar att skymma betydelsen av en annan viktig tillgång i välfärdsstaten, det sociala kapitalet, det vill säga samhällets samlade kapacitet att hantera kollektiva problem och utmaningar.
Det är tillgången på den sortens kapital som jag tror till sist kommer att avgöra välfärdsstatens framtid."
Och för detta behövs det sådana politiker som Göransson pekar på!
/vännen
Maria Herngren
Håller helt med. Det är sorgligt att en sådan viktig rörelse som folkbildningen helt gått i stå, i alla fall centralt. Tack och lov finns det ju eldsjälar ute i verkligheten som försöker hålla fanan högt. Vad jag tråkigt nog mött när jag varit ute och rest är att ABF centralt har gjort allt för att hindra detta folk- och kulturarbete.
Utöver det är jag oerhört less på en stor del av den journalistik som bedrivs. För några dagar sedan försökte man göra ett stort nummer av att Jonas Sjöstedt trivs bättre i Umeå än i Stockholm. Det var patetiskt att läsa och lyssna till de så kallade retorikexperterna. Läs gärna Göran Greiders artikel på Aftonbladets kultursida om klassförakt och den bristande intellektualism som närs av politiker/journalister nu för tiden. Bengt Göransson är för övrigt en av få politiker som jag blivit upplyft av att höra, men var är arvtagarna?
/Annica
Skicka en kommentar