Alla dessa försupna våldsamma poliser, detektiver som hämnas och slår ihjäl med samma sorgsna själ och älskas av deckarrecensenterna. Det är en gåta, men en man får som hjälte i en spänningsroman döda och slå ihjäl, hämnas, hur mycket som helst utan att någon höjer moraliska ögonbrynet, i stället får de priser därför att mannen är norm i den genren. Tänker jag när jag läser Deon Meyers senaste Den sista safarin. Jag dras med av spänningen i hans böcker och har läst alla som Weylers gett ut. Men så är jag ju som kvinna så orimligt van vid att köpa att i thrillers ses världen med mannens ögon. Men denna gång är det för mycket A man´s world. Jag storknar. Hjälten Lemmer, outsägligt stark, tystlåten, man med kvinnoproblem. Och otaliga sexistiska analyser om vilka slags män kvinnor älskar. Medan kvinnorna inordnas i några få ytliga schabloner.
Jag vet inte vad det är men jag är så trött på att världen i thriller efter thriller ska läsas, ses och godkännas genom den manliga normen. Vi ska se och identifiera oss med dessa osannolika hjältar som knullar och slår ihjäl med samma plågade själ. Jag är less på det,Och inte bara i Deon Meyers böcker.
Alla försupna poliser med hjältestatus och en potens deras författare kanske avundas dem. Alla dessa lovordade thrillers som ska få oss att läsa världen ur ett tjatigt försupet sexistisk machoperspektiv, dra något gammalt över er. Ni tillhör inte den här tiden.
Och här på bilden signerar Deon Meyer sin bok Tretton timmar till mig. Den har just kommit i pocket.
11 kommentarer:
Härlig, ärlig recension! Håller med dig om det du skriver!
Tycker om din nya fina bild i huvudet på bloggen!
Kram Kim
Jag tror det är tack vare (på grund av?) detta som vi översvämmas av deckardrottningar. Då slipper vi i alla fall de värsta machomännen.
Eva - Jag håller med, och har upplevt samma sak. Började glatt läsa ur-hårdkokta deckare i min ungdom, Chandler och Hammett. Som kvinna och läsare / betraktare måste man vara androgyn för att stå ut i denna värld. De enda kvinnorna i hårdkokta deckare var vackra / döda / konspirerande / onda, gärna i kombination.
Jag minns fortfarande den lättnad jag kände då jag läste de första hårdkokta kvinnliga deckarförfattarna, på 80-90-talet. Sara Paretsky är min stora favorit. Nu har jag läst Sara Paretskys deckare i över 25 år, tror jag. Hennes huvudkaraktär firar 30-årsjubileum i år. Mycket sympatisk. Gillar böckerna så mycket att jag lyckades få med hela familjen på en homeexchange till Chicago, eftersom jag älskat den fiktiva staden så länge! Härlig stad, för övrigt.
Min poäng blir nog att jag älskar deckare, men jag tycker inte heller att sexism och machohelvete ger mig något i utbyte.
Kram, Erika
Tack Kim! Glad Eva i Vietnam:)
Hur är det med dig och thrillerskrivande?
Kram
Monika, helt säkert! När vi började skriva våra Emma Vall-deckare i mitten av nittiotalet var det bland annat för att vi var så sjukt trötta på alla överviktiga trötta småalkoholiserade poliser med kvinnoproblem. Vi ville ha en kvinnlig hjälte. Vi skrev om Amanda Rönn!
Tack Erika! Tycker precis som du. Därför borde det finnas plats för en kvinnlig annorlunda person som vår Förfärande Ängel. Vi får se! Jag är också så förtjust i Sara Paretsky, lyssnade på henne en gång på Bok och Bibliotek.
Ja, och när det gäller kvinnor, jag vill tipsa dig om en kvinna som väver bilder : http://www.katrinbawah.se/
Klicka på "vävar" i vänsterspalten - och njut.
Tack Englundskan, ska kolla. Tittade nyligen hos dig på de vävda brickbanden och blev imponerad, så vackra!
"Inga kvinnor i romanen är aktiva och starka, jo en och hon är lesbisk och är klädd i kostym."
-Äh, va??
Oj Amanda uttryckte jag mig otydligt? Jag menar bara att alla kvinnor i boken beskrivs så ytligt och schablonaktigt. Jag vet inte vad du läste in i mitt referat?
Amanda, jag läste om den mening du citerade och såg att jag uttryckt mig otydligt så jag tog bort den.
Skicka en kommentar