Vi flyttade.
Jag slickade mina sår, ett långt tag. Ärren finns kvar.
Jag var ledsen, sorgsen, arg och bitter innan jag arbetat mig igenom detta.
Det tog sin tid. Ändå var jag klar över att skilsmässan var nödvändig.
Jag tänkte därför att det skulle bli jobbigt att se Karin Ekbergs film Att skiljas. Märkligt nog lämnade den mig ganska oberörd. Varje skilsmässa bär sina sorger och här var det inte mina. Det är också en process som ligger tio år tillbaka i tiden för mig.
Det är ändå en fint gjord film där Karin Ekberg skildrar föräldrarnas skilsmässa, bitterhet, bodelning, bävan inför framtiden. Kan tänka att många blir berörda.
Men den gick inte in i mitt hjärta. Jag kunde inte alls relatera till personerna i filmen.
4 kommentarer:
Det här citatet låter ju övertygande. Men det stämmer inte: "Alla lyckliga familjer liknar varandra, men varje olycklig familj är olycklig på sitt eget sätt." Tolstoj har fel på en punkt. De lyckliga familjen är också lyckliga var och en på sitt eget sätt. Det är därför det finns så många romaner. Dystopiska såväl som feel goodiga.
För mig var skilsmässan i den här familjen alldeles för städad, klinisk och stillsam därför kunde jag inte heller identifiera mig. Det blev ointressant helt enkelt. Jag tror detta är mer en film för människor som inte skilt sig än för dem som gått igenom en skilsmässa.
Ulla C
Karin: Absolut, det där citatet har alltid irriterat mig också!
Ulla, jag känner precis som du. En väldigt väluppfostrad skilsmässa med ett slut som kanske blev alldeles för enkelt.
Allt väldigt städat, som du så träffande säger!
Skicka en kommentar