Glad påsk - med tankar på livet nu och då för påskkärringar och andra

Glad påsk! Mina små påskkycklingar kommer fram, jag brukar odla gräs på en bricka men i år tänkte jag - varför då? Så de får stå på en vacker glasbricka.

Lille M hade hade helt klart för sig att han ville vara påskkärring. Så han kom till mig, sminkade sig och iförde sig sjalett, förkläde och allt som hör till. Han hade arbetat i flera dagar med påskkort som han ville dela ut. Så han gick runt i min  trappuppgång till mina gulliga grannar, önskade glad påsk och fick godis.
Jag hade bunkrat upp i väntan på andra små kärringar än min egen. Men det kom ingen.
Jag tänker på hur glatt vi gick omkring när jag var barn och hälsade på alla grannar. E1 och E2 var också allltid små kärringar och det var en höjdpunkt.

Igår pratade vi om att det inte alls är så självklart längre att barnen fritt får springa omkring, knacka på och få godis. Vi har många skräckbilder i huvudet av vad som kan hända.

Det är annorlunda idag. Mitt barnliv var så fritt. Alla vi barn, vi var många, sprang omkring ute och lekte. Det var aldrig tal om att någon förälder skulle vara med. När det var dags att äta öppnades fönstren och man blev hemropad.

Mycket är annorlunda, eller hur?

PS Långfredag i synnerhet är annorlunda. Jag växte upp i ett område där ingen gick i kyrkan, men på långfredag fick vi ändå inte leka med varandra, inte hälsa på kompisar, allt var stängt, inte minsta kiosk var öppen och i mitt minne var det alltid dåligt väder på långfredag. Inte kom det någon tidning och det var verkligen något som gjorde min pappa deppad - trots att han arbetade på en tidning. Saknaden efter den prassliga morgontidningen var svår!

Konserverad frukt i stället för påskägg

E2 kom hem från lång resa långt bort idag och jag är så lättad. Alltid denna oro innan planet landat och man får ett telefonsamtal: Jag har landat nu!
Inte går det över för att barnen växer, mina barn är de alltid ändå och jag är en orolig mamma.
Men idag har vi samlats alla. Min lille assistent bestämde att E2 måste få påskägg och skattjakt, assistenten krävde rim på skattjaktslapparna och det är så kul.

Jag minns inte att vi hade skattjakt när jag var liten efter påskägg, nog fick vi påskägg för det mesta men utan att behöva leta. Nu är det halva nöjet.
Men jag minns en påsk. Jag vet inte vad det tog åt mina så snälla föräldrar men de tyckte att påskägg var väl inte så nyttigt, i stället fick vi varsin burk konserverad frukt, min bror och jag.
Besvikelsen kan enbart jämföras med den jul när det ena paketet efter det andra innehöll ... underbyxor (vi sa inte trosor på den tiden). Konstiga paket till en förväntansfull femåring.

Men man får väl ändå säga att om barndomstrauman inte är värre än så då var nog barndomen helt okej?

Välkommen, fira påsk med oss, så här gör vi

Assistentens far syns på tavlan under pilen som Romeo tillsammans med Julia, Frida Hallgren, bild Stina Eidem

Assistentens påskpresent, hela världen i sin hand

Med min assistent Milton förbereder jag nu familjens påskmiddag. Oj vilken ordning säger jag bara. Vi har pilar som pekar in vilken väg gästerna ska gå. På pilarna står det välkommen. Sen finns anvisningar om var gästerna ska sitta och dessutom har vi gömt paket till alla deltagare. Assistenten själv vet inte att han ska få leta efter det ägg påskharen gömt här till honom.

Nu ska vi göra placeringskort till alla. Vid varje tallrik ska ligga ett chokladägg i fint papper, han är bekymrad eftersom hans pappa inte vill att han ska ta godis idag.
Det blir svårt. Men vi har döpt om äggen till dessertägg för att vara på den säkra sidan.

Två påskkäringar som vill vara anonyma

Om påskkärringar och teknikstress - livet på ön

 

Påsk och söta påskkärringar dyker upp. I höstas blev jag beklämd när några barn ringde på vid Halloween. De bara tittade på mig, sträckte fram händerna och skrek sitt Trick or treat.
Jag blev beklämd för det var så tråkigt bara tiggeri och de blev inte ens särskilt nöjda med godiset de fick.
Om man nu är utklädd och knackar på så tycker jag man gör något kul, sjunger en sång, skojar lite eller ger kort man gjort själv. Att vara påskkärring är verkligen inte bara att tigga. Eller är jag för sträng?

Påskkärringarna idag var gulliga, de hade gjort små fina påskkort, de var glada och fnittriga och utklädda. När de fick karamellskålen hällde de inte över godiset i korgen utan tog några bitar var.

Jag funderar på det där med påskkärringar. Vi var fullständigt orädda som barn när vi gick runt och knackade på. Jag var trygg när min barn gick runt i Enskede. Hur trygg skulle jag vara idag? Inte skulle jag vilja  att de ringde på hos okända av många olika anledningar.

Jag nästan grät när ingen dator fungerade i kväll.
Jag hade glömt den sladd jag använder för uppkoppling. Sonen tittade undrande på mig och frågade ytterligare en gång varför jag inte använder min iPhone för uppkoppling. Han visade mig och det var så enkelt att jag skäms för hur mycket jag betalat för onödiga uppkopplingar - när det kan vara så enkelt.

Denna ständiga kamp för att begripa all ny teknik och ta till sig det med öppet sinne i stället för att bara sluta lyssna och inte ta in. Jag tror det är så nyttigt att hela tiden lära ... men ändå, ibland blir det mycket.

Bokföring och ugnsrengöring - vad tycker du är riktigt tråkigt på din långfredag?

Att komma hem till kärleksfulla familjen efter det ovänliga osynliggörande jag drabbades av i Bologna var underbart. Mozzarella och gorgonzola från Italien, bästa lammsteken och hemförd grappa sedan.
Bäst var dock min påskkärring. Jag gillar det där med hur pojkar som flickor blir påskkärringar nuförtiden. Det ringde på min dörr och förtjusande sminkade pojkar i kjol sträckte fram teckningar och fick godis. Milton, som knappt äter godis än, drabbades av eufori när han fick både skänka bort godis och smaka själv.

Men idag är det långfredag och då ska man ju ha tråkigt, eller?
Fasa var det på långfredagen i barndomen. Inget öppet, inga barn att leka med. Men okej, jag kanske ska fullfölja traditionen så jag gör bokföring idag och städar ugnen. Det är de två tråkigaste sakerna jag vet. Berätta: Vad tycker du är riktigt tråkigt?
Sedan har jag en spännande bok av favoriten Kristina Ohlsson att läsa! Belöningen!