Coco Moodysson: Hemma i barndomen

Läser en härlig intervju med Coco Moodysson i Svenska dagbladet idag: Håll ut, bara fortsätt även om folk kastar ägg på dig.
Läs den. Hon säger många bra saker och berättar om ett inspirerande liv långt borta från kändisvimmel men fyllt av kreativitet. "Jag känner mig hemma i barndomen", säger hon. "Att skildra den är faktiskt det enda jag tycker jag är bra på."

Lukas Moodyssons alldeles underbara film Vi är bäst (mer om den snart den gjorde mig helt lycklig!) baseras på hans fru Cocos självbiografiska seriealbum Aldrig godnatt som berättar om hennes liv som punkare i trettonårsåldern. Titeln syftar på att man aldrig ska ge upp.
Härligt att vakna och läsa en så bra och intressant intervju en söndagsmorgon.

Nu har jag blivit seriefigur

Nu har jag blivit en seriefigur, det är väl något alla drömmer om ibland? Jag är seriefigur i en intervjubok om kvinnor i ABF: Alltid på plats alltid på språng, som Carl-Michael Edenborg och Loka Kanarp gjort inför ABFs 100-årsjubileum. Det var Anne Stringberg, ansvarig för firandet, som tröttnade på att det alltid är män som lyfts fram i ABF trots att folkbildningen i sanning bärs upp av kvinnor. Varför inte en serieintervjubok, tänkte hon och gav CM och Loka i uppdrag att intervjua ett tjugotal kvinnor. Däribland mig. Det är hårda ord om bristen på jämställdhet i ABF i boken. Många vittnesmål om slitet i folkbildningens tjänst och om hur många män tog åt sig äran och chefsposterna. Tuff bok att fira med, tycker jag som tveklöst också bidrar med skarp kritik.
Jag gillar verkligen Lokas teckningar.
 Här  en av bilderna när jag inte vill bada bastu.
"Är du pryd eller..." var det en man som sa.

Och på bilden högst upp cyklar Fönstrets redaktion gemensamt in i framtiden på en tridem (heter det så månntro?)  - vilken fantastisk tolkning av Loka av vårt samarbete!

Minns du Claire Bretéchers frustrerade seriefigurer

Jag älskade att läsa Claire Bretéchers serier, De frustrerade, hög igenkänningsfaktor. Det var länge sedan. Vad hände med henne? Någon som vet?
Jag har en tjock inbunden bok med Modesty Blaise, hon inspirerade mig när jag och Johan Henniger skrev vår Förfärande är var ängel. Annars är jag ingen stor serieläsare. Jo Mumin i serieform älskar jag.
Och Berglins förstås.
Idag ska jag lyssna på en diskussion med Posy Simmonds. hennes serieroman Tamara Drewe, närmast kultförklarad i England, har utkommit i Sverige och hon är här med anledning av den pågående Seriemässan. Mer om den i morgon.

Just nu undrar jag mest: Vad hände med serieikonen Claire Bretécher?