Jag skapar kaos för att få ordning.

Jag vaknade tidigt i morse besatt av en tanke: Jag måste möblera om. Jag vill förändring.
Detta är ett släktdrag, min mamma greps ibland av likadana anfall och måste bara måla om, flytta om, förändra.
Halv sju i morse insåg jag att jag måste flytta sängen, byta plats för skrivbordet, jag gjorde det. Jo det var ganska tungt. Men ivern gjorde mig stark. Det värsta är att på och i alla möbler ligger böcker och papper som också måste samlas i högar.
Klockan elva kom min bror med skrivbord, ett skåp, en hylla som vi skulle överta när soffan och en annan hylla flyttats ner i källaren. De är inte nere i förrådet än men skrivbord, hylla och femtiotals-teakskåp /se bilden/ är på plats.
Det blir bra.
När det blir färdigt.
Jag undrar vad det står för, detta omflyttande? Jag har vänner som ställer sina möbler i sina rum när de flyttar i,n sedan är det så. Tryggt, det ser likadant ut. Inte hos mig. Allting flyttas runt. Nu vill jag också måla väggarna i vardagsrummet, eller hallen. Jag är så ivrig.

Gör du också så? Skapar ett kaos för att sedan få en ny slags ordning? I så fall varför gör man så?

Aldrig skulle jag släppa in Bygglov i mitt hem

Smaken är verkligen olika, tänker jag när jag föll ner framför ett inredningsprogram på teve. I Bygglov i TV4 släpper en familj  in inredare i sitt hus, två rum familjen inte hunnit med förvandlas till något som i min smak är så obeskrivligt fult. Brunmurriga väggar som krymper rummen. Hiskeliga jaktmotiv på tapeter, konstiga mystiska mönsterkrockar som skulle ge mig mardrömmar. Märkliga djur som helt omotiverat finns där. Helt enkelt fasansfullt fula murriga färger som skär sig i mina ögon.
Jag skulle vara livrädd för att släppa in de inredarna i mitt hem.
Fint, underbart, säger familjen när de leds in i de hiskeliga rummen. De kanske tycker det? Men om inte skulle de våga protestera?
Jag skulle skrika: Jag vill ha ljus, luft, rymd, skönhet! Sen skulle jag måla allting vitt.

Härligt sockerchocksparty med kul presentidé

Miriam har fått ny lägenhet genom Bostadsförmedlingen. Det firade vi ikväll. Hon har bakat helt galet mycket - det var minst tio fantastiska tårtor på bordet. Vilken trevlig sockerchocksfest! Där var mostrar, vänner, deras mammor och systrar, en och annan bebis, kompisens fd pojkvän - och alla mumsade vi som galningar. Jag gillar verkligen fester där det är människor i alla åldrar! Jag måste förresten be Miriam om receptet på grädd-dajm-marängtårtan till vår kokbok.
"Ta med en tekopp och ett fat om ni vill ha något att äta på och ge en inflyttningspresent!" föreslog hon. Väldigt bra idé. Nu har hon en fantastisk - och mångskiftande - teservis. Av mig fick hon fat och mugg i serien  Mon amie - de tekopparna hade jag på sextiotalet men alla är trasiga, finns bara ett fat kvar. Kul att de är i nyproduktion.

Vitt kakel på väggarna men ett blått tak därovan att titta upp på och drömma till?

Det där med trender förbryllar mig alltid. Ja det som förbryllar mig är att man så lätt blir ett omedvetet offer. Vad är det för krafter som manipulerar oss? Varifrån kommer denna längtan efter något nytt som man tror man är ensam om, men sen inser att hela världen vill ha! Just nu trängtar jag ju, som ni kanske vet, efter en vacker midnattsblå sammetsfåtölj - jag letar men har inte hittat någon vilket är tur för jag har inte råd. Det finns inga - men jag är säker på att om ett år då finns de i IKEA-sortimentet.
Nu det här med köket. Jag har älskat turkos sedan jag hade turkosfärgade piratbyxor och turkosblå duffel i Sundsvall för evigheters evighet sedan.  Men mer eller mindre. Just nu mer. Jag hittar en perfekt turkos nyans till mitt kök, mitt nya Medelhavskök - och inser att det är årets nyans hos Alcro. Det är lustigt och skönt samtidigt att inse att man är en i mängden, att man påverkas från olika håll utan att ha en aning om det.
Men det är ju också så att man suger upp de trender som passar, där man redan har sitt hjärta. Jag får ju inte för mig att måla köket i en orange färg om det råkar vara modernt? Orange är en färg som jag bara använt när jag varit i Indien - jag har en hel låda med indiska sjalar i knallig orange som jag köpt där men inte använder här hemma. Mina sjalar i lysande turkos använder jag däremot alltid.

Matisse, Stilleben

Ja, det var dagens fundering om färg. För övrigt fick jag igår när jag låg i badkaret för mig att det skulle vara så vackert att titta upp på ett underbart sommarblått tak i badrummet? I stället för det vita. Vitt kakel på väggarna - men ett blått tak därovan???

Vad har du som är wabi sabi hos dig? Jag har mitt danska teakbord

I ett wabi sabi-hem finns bara sådant som någon tycker om, använder och vårdar. Att bara ha det ostädat, rörigt och att spara på trasiga saker är inte wabi sabi. Varje föremål ska ha en historia att berätta. Minnesföremål och arvegods får sin  plats och vårdas ömt.
I Japan, berättar Sköna hem,  läs här, magasineras ägodelar och byts med jämna mellanrum ut mot de som stått framme i hemmet – så att föremålen inte glider in in glömska och vanans osynlighet. Min son brukar  kärleksfullt säga till mig: "Mamma, du har så fina saker, men varför måste allt vara framme samtidigt?"

Ett föremål som betyder mycket för dig, ger dig den känsla som wabi sabi går ut på. Vad är mest wabi sabi hos mig? Jag väljer mitt danska köksbord i teak från femtiotalet med stolar till. Mamma och pappa köpte det i slutet av femtiotalet och det stod alltid i mitt hem. Inte i köket som hos mig utan på hedersplats i vardagsrummet. Nu finns det hos mig och jag älskar det vackra nu lite slitna teakbordet och de åtta stolarna. På bilden ser ni min familj i femtiotalsmiljö, vid bordet, samma bord jag nu har. Väldigt wabi sabi, väldigt älskat!

Vad har du som är wabi sabi hemma hos dig?

Och här har vi femtiotalet och det danska teakbordet!

Och här har vi femtiotalet med teakbordet och stolarna!
Börge Mogensen har gjort möbeln. Jag gick förbi en antikaffär på Östermalm härom veckan och drogs in när jag såg "min" möbel. De hade ett liknande bord och åtta stolar och det var hissnande dyrt, mina föräldrar hade svimmat om de hört att ett teakbord plus åtta stolar kostade 80 000. Vid det bordet gjorde vi allt. Åt när det var främmande, sydde kläder (mamma), skrev artiklar och kåserier, (pappa), läste läxor, ritade pappersdockor, fikade på kvällen i bruna finska keramiktekoppar köpta på en utställning på Sundsvalls museum - ja det bordet var medelpunkten i vår lilla tvåa på Sallyhillsvägen 33 i Sundsvall där vi bodde till 1960.

Ett ljus i mörkret

"Det var ljust idag när jag hämtade killarna från skolan!" meddelade Annica glatt.Något händer, ljuset kommer tillbaka.
Jag har ett eget ljus i mitt hus. Ett ljus jag är så glad för.
Jag hittade i höstas en lampa som jag föll direkt för. Lampan Arkipelag från Ruben Lighting. Den perfekta läslampan vid min sköna soffa med ett litet bord för kaffekoppen.
Jag bara älskade den och började spara pengar. I går kom den. Nu står den där svartglänsande och ljusgivande.
Att man kan bli så glad för en lampa - jag blir det!