Det var med med ett icke bortskämt barns längtan jag checkade in på Knaust, Sundsvalls finaste hotell. Bilder, utlovade jag. Och en rapport. Men ni vet, som vuxen en aning bortskämd på hotellupplevelser så kanske verkligheten inte riktigt når upp till drömmen, tänker jag och checkar ut.
Drömmen var magi men verkligheten är mera krass: Som att en liten brist på omtanke fanns där. Stort tjusigt rum, men inte ens en vattenkokare så man kunde fixa te och kaffe, det brukar ju nästan vara standard nu på hotell. Kallt så jag måste sova i extratröjan, tunna små frottéhanddukar och ljummet vatten i kranarna. Små detaljer. Ett gym i källaren men utan guldkanten något att dricka. Den fantastiska Spegelsalen där vi tänkt äta är så vacker men har blivit reducerad till att vara bara frukostmatsal där morgontidningarna saknades på söndagen och busslaster med sällskap på väg till Birsta för att shoppa på Ikea dånade in bara för frukost. Och det var ingen vacker restaurang där på kvällen, bara stängt och tomt. Åh vad mysigt, tänkte jag när kaffet dukades upp i den vackra loungen - men det var bara för betalande konferensgäster. När jag ville ha en espresso på kvällen rådde personalen mig att kila över till lattestället mittemot.Man kan säga att Knaust är så fint renoverat, men den där lilla extra guldkanten och omtanken som skulle ha gjort det till en fantastisk hotellupplevelse saknades. Nu var det bara ett hotell med en vacker trappa, men utan den där lilla extra omtanken. En hotellupplevelse rikare, men en barndomsdröm fattigare checkade jag ut.
