Vi drunknar i vårt eget överflöd - dansar på ravinens rand

Oftast älskar jag loppisar, men idag blev det för mycket på två kilometer loppis i Aspudden. Jag överväldigades - men på ett negativt sätt - av mängden varor som kostat mycket och nu slumpades bort. Underbart att kunna köpa barnkläder  och böcker för nästan ingenting, jo visst. Men jag kände mig i stället denna gång nästan kvävd av allt som exponerades längs gatan. Vilket överflöd vi lever i. Vårt konsumerande samhälle dansar verkligen desperat på kanten av en ravin och vad som händer när vi tippar över  ... det är riktigt oroande. Ingen köpfest kan lindra den ångest den tanken gav mig idag.

Min farmor har kraft!

Det värker i mig av längtan ut till ön. Men förbindelserna har krånglat på olika nivåer så Milton och jag blev kvar i stan. Inte heller så dumt. Det börjar grönska och bland allt som blommar är det loppisar som slår ut i snart sagt varje kvarter. Underbart om man inte har så mycket pengar. Nu har vi fyndat oss runt söder, vi två, hittat spel i lämplig svårighetsgrad för en treåring, Bamsespel och Pippispel för någon tia styck, dvd-filmer som Lejonkungen för en tia till.
Härligt!
Mellan loppisarna testade vi lekisar.

"Min farmor har kraft!" sa Milton stolt till en klen ung söderpappa som klagade högljutt över att han inte orkade gunga sin dotter mer.
Så gissa om den "farmorn" gungade honom exrahögt  då!
Livet i stan med Milton, det förflyter på ett härligt sätt.

Vi fyndar i spännande rummet

Milton bodde hos mig fredag till lördag. När vi kom hem på eftermiddagen och skulle gå in genom ytterdörren stannade han bestämt och sa: Nää farmor, vi ska först gå till spännande rummet.
Ja! - tänkte jag. Vi gick dit och gjorde  fynd.
Spännande rummet ,undrar ni? Ja vårt rum för grovsopor. Där kastar mina grannar de mest häpnadsväckande saker.  Hela, rena, fullt användbara grejer som de inte orkar lämna till organiationer som tar hand om det man tröttnat på. De vräker ner böcker, väskor, skor, ställer dit möbler, lampor, tekniska prylar.
Det är inget ovanligt, så är det i många grovsoprum. En vän hade en kompis som arbetade med att tömma sopor på Östermalm - han berättade om  julklappar som bara slängts ner i soprummet utan att ens öppnas.

Så jag tycker det är bra att Milton, precis som jag, ser det som ett spännande rum. Mina barn fick ofta kläder köpta på loppisar, jag älskar att containerfynda.
Ett kretslopp där man byter saker med varandra, eller säljer billigt på loppis är underbart.
Jag avskyr att man bara kastar hela användbara saker som om vi levde i ett samhälle där återanvändning är löjligt eftersom resurserna är oändliga.
Floden av nytt kommer att upphöra. Jag trivs i ett samhälle som värnar sina resurser, tar vara på saker.
Spännande rummet, Milton...

Hur mår din garderob?

Jag tror att mina loppisbesök på sistone skapat en viss ångest hos mig. Allt är så förgängligt. Ena dagen en dyr present, nästa dag en pryl för en tjuga på ett loppisbord. Och alla dessa saker som slumpas bort, som ingen vill ha gratis ens. Vilket äckligt överflöd. 

Jag vaknade tvärpigg klockan fyra. Det gick inte att somna om. Så jag steg upp och började riva ut allt ur min (överfulla) klädkammare. Bara att erkänna att jag har svårt för att slänga. 
Jag hade så få klädesplagg som ung att jag tydligt minns många av dem. Min mamma tog vara på allt, när det var för utslitet klippte hon mattrasor av dem. Mina barn hade heller inget överflöd av grejer. För övrigt kunde jag inte med att slänga deras saker heller - älskar att se Milton i pappa Emils bruna velour från 70-talet. Och jag älskade att se Elin leka i mina tonårsklänningar, att Ellen nu har mina åttiotalsstövlar och kläder från Gul och Blå. Med mera.
Men nu är det för mycket. Garderoben ska ju vara en plats för det man har nu, inte för minnen.
Så jag röjde i natt. Det är lite jag vill slänga, jag köper sällan saker som går sönder eller tappar formen.
Och jag tycker om mina kläder.
Men det blev i alla fall några högar skänka bort, några högar till källaren (i platta vacuumpåsar). Klädkammaren är mer överskådlig. Känns bra!
Hur har ni det med era garderober och slitet och slänget?

Yoga och loppis, vilken söndag

Trött men glad efter händelsrik harmonisk dag. Den startade med yoga i en och en halv timme på Fotografiska museet, det pigga museet som överraskar med nya aktiviteter. Idag gratisyoga i Galleriet. Alldeles underbart även om kroppen var alltför otränad efter lat sommar.
Efter yogan var det tvåkilometersloppisen i Aspudden. Lite nostalgiskt, här bodde jag en gång i tiden. Då var stadsdelen sliten, ett staket delade den i två delar, husen var förslummade och många människor levde i misär i kvartarna i husen som politikena ville riva.
Jag var med i en otroligt livaktig aktionsgrupp som lyckades med att stänga av genomfarten på Hägerstensvägen och stoppa rivningen.
Idag är Aspudden rena idyllen. Jag vandrade omkring i flera timmar på jakt efter lampor, hittade två fina. Jag brukar köpa kläder åt Milton, men just idag sålde hans föräldrar massor av urvuxet så det kändes lite poänglöst att köpa. Jag älskar idén med loppis, att köpa billigt det jag behöver men andra sorterat bort. En härlig form av protest mot konsumtionssamhällets överflöd och köpa-nytt-mentaliteten.
Solen sken, stämningen var vänlig och priserna låga. Nöjda åt vi en god familjemiddag på kvällen,

Balkongfrukost och loppislördag

Avspänd dag. Milton sov här, vi åt frukost med Ellen på balkongen. Sedan var vi på Bondens Loppis på Katarina bangata... och fyndade. En tekanna, kläder till Milton och mig, böcker. Inget kostade mer än några tior och det var otroligt mycket folk. Men visst är det märkligt att en del inte kan hålla fingrarna i styr utan stjäl? En kompis sålde bland annat dvd-filmer, då var det människor som öppnade fodralen och tog skivorna. Och sen bara smet iväg.
Annars kan man ju glatt diskutera priser och pruta lite. Men att stjäla - det är lågt!
Jag älskar den här sortens loppisar då man helt enkelt rensar överflödet hemma och går ut och säljer. Snart är det loppis i Aspudden igen - världens längsta loppis. Det blir kul.

Fynda billigt på bakluckeloppis

Solen sken över Värmdö idag och vi beslutade att det skulle bli en loppisdag. Har du besökt en bakluckeloppis? Jag hade aldrig gjort det och det var precis som om själva idén om loppis förverkligades. Siggesta Gård på Värmdö har bakluckeloppis, hundratals bilar smällde upp sina bakluckor och ägarna gjorde sig av med sådant de inte behövde men som jag kanske skulle kunna gilla? Jag fyndade och vännen likaså. Han hittade en fin målarlåda med färger, penslar och palett till dottern, massor av Kalle Anka-böcker till sonen.
Jag är så glad över sju band av Min Skattkammare från femtiotalet med alla de klassiska sagorna jag nu ska läsa för Milton. Jag hittade Nicke Nyfiken-böcker till honom också och hela årgångar av Bamse. Härliga fynd till billig penning. Bra humör!
Inga tråkiga proffssäljare som ibland drar runt med sina alltför dyra saker. Här var det direkt från ägare till ivriga glassätande kunder. Massor av leksaker och barnkläder och det mesta var fräscht och fint.
Vid fikat efteråt såg jag många barn bläddra i böcker och tidningar de köpt eller leka med nyköpta billiga leksaker.

Röda Korsets nya Vintage-butik med kvarglömda kläder

Idag fyndade jag en sommarklänning på Röda Korsets nya Vintage på Hornsgatan i Stockholm där de säljer  prylar folk har glömt på krogen och inte frågat efter sedan. De samarbetar med Stureplansgruppen och Grand Hotell. Jag tänkte kolla efter en blå vinterkappa från Vietnam som en dotter glömde en sen natt på krogen - men det var inte säsong för vinterkläder. Däremot mycket fräscha och billiga sommarkläder.
Jag handlade på loppisar när barnen var små, ofta! Alltför ofta, tyckte något av barnen som längtade efter nytt. Nu handlar jag igen på loppisar. (men tvättar direkt jag kommer hem hur fräscht det än är). Underbart bra och billigt. En klänning från Esprit för en hundring, helt i nyskick - det är bra. Kanske är den på gränsen till för urringad, får nog sy dit en sidenbit... men det är okej!
Leve loppisarna, motsatsen till köp och släng.