Unnar du dig ny potatisskalare eller dator? Rapport från en som är dumsnål med sig själv

Foto: Paulina

Jag undrar varför det är så svårt att köpa nya saker?
Nu menar jag inte kläder, det har jag för lätt att köpa. Nej jag menar praktiska instrument som underlättar vardagen. Vi brukade skratta åt det, min kompis Maggan och jag, när vi skalade potatisar med uråldriga skalare som knappt hade egg att dra av skalen.
Vi funderade på vad mer vi var snåla med. Potatisskalaren, stekspadar, osthyvlar som jag inte slänger trots att de saknar förmåga att skära. Det finns säkert många andra hushållsprylar som jag absolut sparar och inte unnar mig att köpa nya. Min sop till exempel! Krattan på ön, lövräfsan.
Min mamma var likadan. Hon slängde aldrig något och det var tryggt att använda de kära gamla sakerna. Jag har fortfarande en av hennes knivar här på landet. Kan inte slänga den.

Från smått till stort eller i alla fall dyrt. För den kära mac jag skriver på börjar bli tung och uråldrig. Jag som skriver varje dag, som ofta kånkar omkring på min mac med mina dåliga  axlar - varför? Den är från 2005 och har rest  till både Indien, Vietnam och runt i Europa.
Det är klart det är dyrt att köpa en ny Mac book air men det är ju också dyrt att inte ha bra arbetsmaterial.

Skriver jag och vrider mig på köksstolen jag sitter på när jag skriver.
Jag har inte mycket pengar men nog skulle jag haft råd för flera år sedan att köpa en ny lätt modern Mac. Så varför gör jag inte det? Den hade varit slutbetald nu. Dumsnålt!

Är ni likadana? Vad är det som ni sparar och sparar i stället för att slänga för att det inte längre fungerar, är opraktiskt, tungt eller helt enkelt fult?

Eller är ni klokare än jag?
Det vill jag gärna veta!

På vilka oväntade ställen slår er shopping-gen till?

Jag skulle vilja veta: Har du en shopping-gen?
Jag menar, grips du ibland av ett alldeles oavvisligt behov att bara köpa någonting ...
Det kanske man inte ska erkänna, i stället blygsamt säga att nej jag håller min hushållsbudget och gör inga avsteg från den.
Tyvärr, det gör jag. Avsteg alltså.
Gärna när jag är som pankast.
Jag kan ibland behärska mig länge, sen slår det till. Ibland på så luriga sätt att jag inte fattar att jag shoppar. Att jag fått ett anfall.
När barnen var små var det ofta så att jag köpte strumpor och underkläder till dem när jag fick ett anfall, då var jag ju snäll samtidigt. Eller?
Nu upptäckte jag idag när jag var på SÖS och kollade ögonen och sedan slank in på apoteket för att köpa en liten sak men kom ut med en stor grön kasse: Apoteket kan också vara ett shoppingtempel. Det ena efter det andra slank ner i korgen. Väldigt nyttiga saker, intalade jag mig själv, saker jag länge egentligen behövt.
Ganska dyrt blev det och jag inser vilken obotlig konsumist jag är... Gick inte in i en enda affär på väg till och från sjukhuset, men föll dit på apoteket.
Så jag undrar, ni som känner igen er, har en shopping-gen, vilka oväntade ställen finns det där er gen slår till och däckar er? 

Vi drunknar i vårt eget överflöd - dansar på ravinens rand

Oftast älskar jag loppisar, men idag blev det för mycket på två kilometer loppis i Aspudden. Jag överväldigades - men på ett negativt sätt - av mängden varor som kostat mycket och nu slumpades bort. Underbart att kunna köpa barnkläder  och böcker för nästan ingenting, jo visst. Men jag kände mig i stället denna gång nästan kvävd av allt som exponerades längs gatan. Vilket överflöd vi lever i. Vårt konsumerande samhälle dansar verkligen desperat på kanten av en ravin och vad som händer när vi tippar över  ... det är riktigt oroande. Ingen köpfest kan lindra den ångest den tanken gav mig idag.

Tjejkväll för shopoholics - det blir tomt och tunt

Vad vill vi kvinnor? Igår bjöd det lyxiga varuhuset  in till tjejkväll. Jag gick dit, det bjöds på vin och melonsallad, piffigt upplagt i små böjda skedar. Massor med kvinnor minglade omkring. Jag insåg att målet var att vi skulle shoppa, så det gjorde jag inte. Men jag fick ryggmassage vid en disk, små prover av ditten och datten. Och så vidare.
Plötsligt strömmar en rad unga flickor in i sminkavdelningen iförda baddräkter. Unga och vackra och avklädda gick de omkring. Dessutom skulle de nu sminkas för att bli ännu vackrare. Årets baddräktsmode. Nä...det var inte kul tyckte jag. De flesta av oss där var inte  22- som modellerna med långa ben, vanliga kvinnor var vi.

Vad gillar vanliga kvinnor? Böcker så klart! Men den enda bok som såldes vad jag kunde se var Margo Fallais bok om mode eller vad det nu är. På detta varuhus där det finns en jättebra kunnig bokavdelning. Som var stängd.
Usch vad det är trist att bli betraktad som en kringvandrande shoppare med bara yta som intresse, tycker jag!
Men låt bli att gå dit då, hör jag någon mumla. Jovisst, såklart, helt rätt, men jag gör ju mina utflykter ut i världen. Dessutom gillar jag både yta (kläder och parfymavdelningar) och innehåll och hade hoppats på mer av en tjejkväll än att bara ses som en ytlig shopoholic!