Det bästa med att resa bort är att komma hem igen

Hemma och jag är så glad! Jag njuter av den friska luften, jag älskar att se all grönska och jag längtar ut till ön.
Sverige på sommaren - för mig finns inget som slår det. Vi har haft en underbar vecka, jag och Millarna (min sons fina familj). Ljuvligt att umgås dygnet runt med världens klokaste finaste tvååring och hans härliga föräldrar. Men jag tror att han också var glad att komma hem till sig: "Volvon, här kommer jag, nu blir du glad!" ropade han glatt med säkerheten hos ett alltid älskat barn när vi landat och hans pappa gick för att hämta bilen.. Han pratade om Kransenhemmet och om mitt Barnängenhem och jag fick en stor kram innan han åkte iväg hem till sin egen säng. Nu ses vi snart i sommarhemmet på ön.
Det bästa med att resa är att komma hem. Den lilla del av Spanien där jag var gav mig mycket att tänka på och det mesta utfaller till Sveriges fördel och i förundran över vår förmåga i Sverige att klaga när så mycket är så bra hemma i vårt land. Mer om det senare.
Nu ska jag njuta av att sitta på min balkong där allting blommar, se ut över de gröna träden och bara vara i den friska luften.

Lamt firande av fotbollsseger i vårt hörn av Spanien

Vi såg finalen mellan Spanien och Italien på ett stort café med nästan bara spanjorer. Helt ointresserad av fotboll som jag är var det ändå fantastiskt att se de fyra målen. Vi jublade, även Milton och jag. Jag hade dock väntat mig fantastiska scener efter segern, omfamningar vilda glädjedanser, men stämningen var som jag föreställer mig efter en lam division två-match hemma.
Inga vilda spontana spanjorer där inte, jag har sett så oerhört mycket mer vilda spontana glädjescener  i liknande sammanhang hemma. Alltså: spanjorerna gick innan medaljutdelningen! En kypare var vild och lycklig och hällde upp cava åt oss. Men de flesta var som vid en hemmamatch.
Jag tror det är dags att revidera vår svenska självuppfattning om att vi är så känslohämmade medan människor i syd lever ut sin glädje mer intensivt. Jag tror inte det är sant. Heja Hammarby, säger jag. Där kan man konsten att fira en seger!

Den lille framför det stora havet

Milton ser ut över havet han älskar att bada i. Hans tvååriga logik börjar förstå att andra regler gäller på semester, man får till exempel glass varje dag, inte bara på lördagar. Efter siestan samlar vi snäckor på stranden i två små burkar, den ena ska faster Elin få, den andra faster Ellen. Annars ligger vi i den barnvänliga poolen där han skuttar omkring. Hans föräldrar var på bröllop igår (inte sitt eget!) och gick iväg i vackra kläder medan vi sakta flöt omkring i poolen och trivdes. Så det är underbart.
Men det som inte är underbart är arkitekturen här i La Manga de la Mar som skulle ge vilken arkitekt som helst migrän. Den vackra udden är helt förstörd av stora betongklossar till hus, de ser helt döda ut och de dödar all utsikt och atmosfär. Påminner om en sovjetisk betongförort på sextiotalet.
Hur kan man få förstöra vacker natur såhär? Överallt finns skyltar om att hyra eller köpa, krisen märks.
Men vem kommer att vilja köpa i dessa skräckhus? Som tur är hittade ML till oss små fina låga spanska hus, en idyll nära havet men omgiven av betongklossar. 35 grader. Jag tycker om det. Sol och varmt vatten. Men snart är jag hemma igen.
På ön som är bäst ändå.