De svårartat anorektiska kvinnorna och machomännen i House of Cards

Nu har jag maratonsett första och andra säsongen av House of Cards. Det är en jag-måste-se hur-det-går-serie. Så man ser. Men den är ganska otydlig, intrigtrådarna är hängande här och där och inte särskilt väl hopknutna.
Det är konstiga hopp i handlingen. Ändå ser man.
Många gör det, jag också. Fast det är så otroligt mycket bludder och machosnack och jag grubblar inte ens på hur sant eller ej det kan vara.

Det som retar mig  är att kvinnorna i serien alla verkar lida av svårartad anorexi. Jag skulle tro att deras otroligt tighta klänningar har storlek 34 ungefär. Det finns inte en valk, inte ett uns fett på kvinnorna i denna serie i kroppsåtsmitande fodral gärna filmade lite sådär smalt i silhuett.
De är inte bara  smala, det är ohyggligt magra, allt kroppsfett verkar ha försvunnit.
Har de ens de nedre revbenen kvar eller är allt bortopererat och fettsuget? Är det kriteriet för att en kvinna ska få en roll i House of Cards?
Undrar jag ilsket ....

Nu fastnar jag för minifastor - och klipper håret för att motverka viktuppgången

Det är sannerligen inte lätt att åka på mat- och vinresa till Frankrike i sex dagar och tro att den segt erövrade smala vikten ska förbli som den var. Dessutom gjorde avstegen där det lättare för mig att "avstega" även hemma, en macka slank ner, lite ost ... mera vin ... ja ni vet.
Viktkurvan gick åt fel håll och det får den inte eftersom den primära anledningen till viktnedgångsönskan är att jag lätt och behändigt ska kunna studsa omkring och leka med Milton.
Nu tror jag att vid sidan av träning och förståndigt ätande så ska jag tillämpa minifasta. Jag läser om det i en otroligt intressant bok av Henrik Ennart: Åldrandets gåta, vetenskapen som förlänger livet.  
Han träffar framstående experter på åldrande och framför allt undersöker han byar i världen där invånarna lever länge. En av slutsatserna i boken är att minifastor är bra, det är bra att hålla igen på maten också och så klart dra ner på kött och socker.

Men det är det där med minifasta som fastnar i mitt huvud. Idag har jag minifastat, det gick bra med undantag för att jag föll dit i kväll och åt upp Ellens sista kolor "beurre salée" – jag vet, hemskt gjort! Förlåt Ellen!

Jag återkommer till denna spännande bok som jag läser långsamt.
För att motverka viktuppgången klippte jag mig förresten idag, äntligen, jag satsade djärvt och tog minst fem centimeter! Kolla!

Nu testar jag den feta dieten, håll tummarna att det är The One

Nu har jag testat både GI, detox, och diverse annat. Min midja är precis likadan och jag går inte ner ett hekto. Min senaste idé nu är Doktor Annika Dahlqvists feta diet. Den innehåller allt jag gillar. Varför inte testa? Nu testar jag. Jättegod omelett med ost till frukost, lax med crème fraîche och spenat till lunch, små ostbitar som mellanmål.
Jag är så evinnerligt trött på att inte orka få upp min kropp i skulderstående, jag vill ha tillbaka min lätta snabba kropp. Det kanske inte går. Men det måste bli bättre än nu.
Är det bara ren och skär fåfänga? Delvis kanske, men att tappa kilon har också sitt pris i form av betydligt synligare rynkor. Det ena eller det andra.
Viktigast för mig är att jag vill kunna klara av mer i yogan, bli starkare, smalare, vigare - det mår jag bra av både fysiskt och psykiskt.
Så håll tummarna för mig - att denna diet är The One!