Suckighet och håglöshet botas bäst med yoga

Jag har varit lite suckig ett tag som jag lätt blir när skrivandet inte vill ta fart. Det finns en seghet i kroppen och hjärnan som jag försöker få bukt med. Men det måste ju vara så ibland att idéerna inte strömmar lika lätt. Då behövs påfyllnad, andra vinklar, nya utsiktstorn. Ja, jag längtar efter att resa.
Men i väntan på det har jag tagit upp yogaträningen igen. Och det är ju precis vad jag behöver. Träna styrka, smidighet och tålamod. Träna att vara närvarande där, just där jag är, för det handlar yoga om. Det kanske är det viktigaste. Men effekten blir också att jag blir starkare. Inte har så ont  i mina skrivtrötta fingrar.
Yoga är något all borde hålla på med. Det är verkligen vad jag bör hålla på med. Varför lägger jag av att göra något som jag tycker så mycket om? Det är en gåta. Men okej, efter ett års uppehåll är jag igång igen.

En solhälsning på stranden en tidig morgon

Halvsju i morse var solen ett rött klot ovanför bergen, vi gick ner till stranden för ett yogapass. Rullade ut mattorna på sanden och gjorde solhälsningar och andra rörelser. Vad kan jag säga... det är underbart. Tro nu inte att jag är vältränad, jag är förvisso stel och inte särskilt vig eller stark, men det fina med yoga är att man inte tävlar utan alla gör efter sin förmåga. Och små framgångar kommer med det tålamod man också tränar i yoga. Att vara närvarande en tidig morgon på stranden i Ile Rousse, att göra solhälsningar och lyssna till havet och vinden... det blir inte så mycket bättre än det tror jag! Just jag, just nu, på denna vackra plats.

Invånarna i Ile Rousse var diskreta och passerade bara förbi. Dock inte denna hund som la sig intill mig och bara stirrade, sedan reste han sig upp, skällde, tog en yogamatta i sin mun och sprang!
Det är Linda vår yogalärare som står på huvudet, vill jag förtydliga....

Att flyta fram utan att knuffas - det finns ett lugn som gör mig lugn

Igår när jag fick lugnt på en av gatorna var det någon som nästan gick på mig och dängde sin väska på min arm med en hård smäll. Så klart det var en västerlänning. Jag vet inte vad det är men vårt tempo är så annorlunda, jag ser människor från Västerlandet knyckigt skynda fram på gatorna här med ett stressat uttryck i ansiktet - men utan att se. Vietnameserna gör minst lika mycket och är lika stressade, men de går och rör på ett annat sätt, lugnt och målmedvetet och nästan aldrig så att de stöter i.

Det är väldigt märkligt och jag tänkte på det redan första gången i Vietnam, hur cyklarna i trafiken bara flöt fram. Nu är det så klart annorlunda, snabba vespor har ändra beteendet och ökat riskerna. Jag stod vid Hang gai street i Hanoi en gång och tänkte att jag kommer aldrig över i denna trafik. Då kom en liten, väldigt gammal man fram till mig. Tog lätt i min armbåge, fick rakt ut i gatan, ledde mig över och trafiken liksom bara vek undan.
Jag ser också på hotellet hur stressade västerläningar liksom far omkring med oro i kroppen, stress i ansikte och blickar, det är två olika rörelsemönster. Man förstår att tai chi, yoga och qi gong har sitt urspring i Asien. Denna lugna medvetna rörelse gör mig lugn. Jag är där jag är, inte ständigt på väg.

Nä, Friskis och Svettis blir nog inget Friskis och Själis som jag hoppades

Jag måste hitta ett nytt ställe att yoga på. I våras tyckte jag att det var okej med Friskis och Svettis yogapass. De lovade dessutom utveckling, många fler pass. Några av ledarna var riktigt bra. Men nu när hösten är här är det ganska få, snabbt fullbokade pass. Och de vi varit på hittills är så mycket sämre än i våras. Det är som om de gymnastikanpassar yogan, det har inte varit några andningsövningar och hur kan man ha yogapass utan att tala om andning? Avslappningen som i våras var bra guidad avslappning inskränker sig nu till lite stretch.
Nä... det är som om dom tappade sugen. Vill jag gympa så går jag på sådana pass. Det här känns inte alls som genomarbetade yogapass längre.
Dessutom är ju filosofin på Friskis sån att man inte får någon respons av ledarna, de gör övningarna, vi gör efter. I stället för att de inte skulle göra varenda solhälsning utan gå runt och korrigera åtminstone de värsta misstagen.
Jag är rejält besviken, jag som trodde att Friskis och Svettis satsade på att bli Friskis och Själis också. Men jag får väl testa några pass till innan jag avger slutomdöme!
Jag tar gärna emot tips på bra yoga i Stockholm, helst på söder!

Äntligen - nu är det dags för yoga igen

Varför låter man i två månader bli att göra något som man verkligen tycker om och dessutom mår så bra av, som kroppen längtar efter och faktiskt själen också? Jag talar om yoga förstås. Ikväll var jag på höstens första pass och det var verkligen livgivande. Så härligt.
Nu är jag tillbaka i selen igen när det gäller yoga, nu ska jag vara enträgen! På ön har jag en perfekt veranda och en yogamatta - men det blev inte av. Jag behöver pass och ledare och träningskompisar, det är alldeles tydligt

Yoga och taichi mot migrän det är bästa medicinen

Under många år hade jag den mest fasansfulla migrän. I stället för att äta medicin varje dag började jag med taichi. Det var omvälvande. Jag insåg hur mycket jag hela tiden oroade mig för hur allting skulle bli i stället för att vara i mig själv, just då, just där. Det var så befriande med den insikten. Jag förstod också vilken överkravsmaskin jag var, ofta kom migränen när jag just skulle slappna av efter något viktigt. Tack vare taichin försvann min migrän nästan helt och hållet. Efter några års träning hade jag ett helt annat lugn i mitt sinne. Tyvärr slutade jag träna då. Det var ett av mina dummaste beslut.
Jag längtade efter taichi igen, men det blev i stället så att jag började med yoga. Och effekten är densamma. Yogan skänker frid, förankrar mig i nuet, hjälper mig både att slappna av och fokusera mina tankar. Jag behöver inte mäta mig med någon annan, det är också bra för jag är i grunden så tävlingsinriktad fast jag inte vill vara det. Därför är yoga skönt, det är inte ytterligare en prestation som ska mätas. Ja, det här vet många, jag blir bara så uppfylld av hur bra jag mår av både yoga och taichi att jag vill sprida budskapet.

Nu testar jag den feta dieten, håll tummarna att det är The One

Nu har jag testat både GI, detox, och diverse annat. Min midja är precis likadan och jag går inte ner ett hekto. Min senaste idé nu är Doktor Annika Dahlqvists feta diet. Den innehåller allt jag gillar. Varför inte testa? Nu testar jag. Jättegod omelett med ost till frukost, lax med crème fraîche och spenat till lunch, små ostbitar som mellanmål.
Jag är så evinnerligt trött på att inte orka få upp min kropp i skulderstående, jag vill ha tillbaka min lätta snabba kropp. Det kanske inte går. Men det måste bli bättre än nu.
Är det bara ren och skär fåfänga? Delvis kanske, men att tappa kilon har också sitt pris i form av betydligt synligare rynkor. Det ena eller det andra.
Viktigast för mig är att jag vill kunna klara av mer i yogan, bli starkare, smalare, vigare - det mår jag bra av både fysiskt och psykiskt.
Så håll tummarna för mig - att denna diet är The One!

Yogan hjälper mig att andas i min egen takt och vara i samklang med min själ

Ibland när jag var mycket stressad, mest tidigare med heltidsjobb, familj och så - fick jag panik. Jag sprang hela tiden men hann liksom inte fram. Jag fick tvångstankar om hur jag skulle falla om jag rusade efter bussen. Min inre bild av hur jag föll var så oerhört verklig att jag tappade andan. Det var hemskt. Jag var så jagad av en inre stress jag inte kunde kontrollera och knappast ens benämna. Jag känner ibland symtomen komma igen om jag stressar för mycket, om jag ljuger för mig själv om hur jag mår. Då kommer den där bilden av hur jag faller ...
Det är mer sällan nu, jag tror det beror på yogan. Jag greppar inte över så mycket samtidigt utan går mer in för en sak i taget.
Det är på något sätt som om jag är mer i samklang med mitt inre, med min själ. Jag andas i min egen takt.
Kanske är det så. Jag kopplar detta större lugn, den inre ron, till min yogaträning.

Inga listor på allt som ska göras, inga överkrav, utan sinnesfrid helt enkelt, som i yogan

Jag funderar på om det är yogaträningen som gjorde att jag kunde möta våren med sådan sinnesfrid i helgen? Yogan - den är som en ryggrad i mitt liv. En stadga i skrivandet och det alltför myckna stillasittandet.
Jag brukar åka ut till landet och skriva en lång lista på allt som måste göras. Något år har jag nästan känt att nej, jag orkar inte, det blir för mycket praktiskt för mig. En gång i tiden var vi två kära människor som köpte huset och drömde om att se familjen växa upp. När vi blir gamla ska vi sitta på verandan och bara se ut över hav och tomt. Nu blev det inte så och det kanske är de såren som rivs upp ibland på våren? Den där känslan av ... men vi skulle ju dela ansvaret?
Så plötsligt är barnen stora och dottern (som tillbringade en sommar från maj till augusti som nyfödd på samma veranda) säger lugnt: "Kom igen mamma, nu gräver vi fast soptunnan som blåst omkull och målar lite innan vi slappar med rosé på bryggan."
Och så känns allt bra igen. Jag är ju inte ensam Och vi var verkligen i våren, jag jäktade inte framåt i tankarna på allt som ska hinnas med och som kan bli övermäktigt, inga listor skrev jag. Jag bara var, som i yogan.

Betyder bristen på yttre balans att även min inre balans är i gungning

Yogan på Friskis och Svettis har nackdelen att ledarna inte ger någon respons eller korrigering. In på passet, gör som ledarna, härma, men gör du fel så säger ingen något. Fördelen är att det är billigt, opretentiöst. Jag har varit på annan yoga med hisnande priser och attityd på ett annat sätt. Här känns det så avspänt, ta din matta, lägg dig ner, andas och gör så gott du kan.

Men ikväll är det ett specialyogapass, vi ska gå igenom alla olika andra rörelser och mer i detalj prata om hur vi ska göra, få hjälp med att förbättra efter förmåga. Det ser jag fram emot.
Det är för övrigt märkligt hur prestationsdjävulen slår till även i yogan. Ta det här med balansen. Hemma hos mig tränar jag att stå på ett ben, det går bra, jag vajar lite i vinden men jag kan stå i Trädets position. På lektionerna har det uppstått en låsning i mig som finns i min hjärna men egentligen inte i kroppen. Jag saknar balans i balansövningarna. Jag försöker göra precis som hemma, det går inte. Måste praktisera lite privatpsykologi och försöka komma på vad det är.
Betyder bristen på yttre balans att även min inre balans just då är i gungning?

Natthäng framför datorn för yogaplats

Intresset för yogapassen på Friskis o Svettis har exploderat och tagit dem på sängen. Passen räcker inte här i Stockholm. Med det nya bokningssystemet får man boka fem pass en vecka framåt. Yogapassen som släpps blir direkt fullbokade. Jag missade att boka nästa onsdag i morse, på em var det fulltecknat. Nu sitter jag /gäspande/ uppe för att jag vill boka ett yoga specialpass nästa torsdag, platserna släpps tolv i natt. Jag tänker få en av de platserna då man mer noga ska gå igenom olika positioner, asanas.
Det här är som att köpa biljetter till popgalor. Yogan är nyttig, men natthäng framför datorn för att få en plats är mindre nyttigt!

När kropp, tanke och själ förenas, yoga

Det är lördagsmorgon. Klockan är sju och ute är det redan ljust. Våren är på väg och inget kan göra mig lyckligare. Vintern gör ont i mig, det bara är så.
Min nya lördagsrutin är yoga. En timmes yoga mellan tio och elva. Jag kan komma dit och tro att jag är helt ostressad. Men när jag lägger mig ner på golvet och ska börja andas känner jag att hela min kropp är stel och spänd som en fiolsträng och tankarna fladdrar oroligt omkring. Jag behöver yogan så mycket.
Yoga är sanskrit och hindi och betyder förening av kropp, tanke och själ, det handlar om att lära känna sig själv och nå balans.

Jag älskar Friskis & Själis

En gång i tiden gick jag på Friskis&Svettis lunchpass, bråttom, bråttom, vi rusade dit. Gympade intensivt, slängde i oss en banan på vägen tillbaka till jobbet. Hann inte mer. Det gjorde skäl för namnet Friskis&Svettis. Jag begrep inte varför jag så ofta blev sjuk när jag tränade så mycket, kroppen stod vidöppen för alla influensor. Jag intensivtränade, la av när jag blev sjuk, tränade, ja helt emot allt vett. Och idag? Jag är nyförälskad i F&S. Äntligen har de insett att det är lika mycket Friskis&Själis de ska ägna sig åt. De har alltfler (fast för få) yogapass. Alldeles underbart. Yoga kan vara hiskeligt dyrt, på F&S är det rimligt och hänförande osnobbigt, man yogar i vad som helst och vi är i alla åldrar och former. Jag älskar mina pass för kropp och knopp. Enda problemet är att de blir fullbokade direkt. Men F&S känner säkert var vindarna blåser och utökar antalet yogapass. Det är precis vad vi alla behöver. Nu hinner jag inte skriva mer. Ska göra mig i ordning för mitt klockan tio yogapass i Ringen. Attans - jag missade att boka in mig på på onsdagsyogan det blev fullbokat direkt.
Hallå Friskis! Flera yogapass!
PS: Den förskräckligt hurtiga bilden är från mitt livs enda tjejmil!

Yogan får bitarna att falla på plats igen

Igår var en sån där dag - splittrad tråkig, ensam. Ibland blir det så utan särskild anledning. Man somnar i varmt nattlinne och yllesockar och känner sig gruvligt ensam. Vaknar till en ny dag där bitarna har fallit på plats igen. Jag är hel. Jag är jag igen, fylld av planer och drömmar. Jag tror yogan är min ryggrad sådana dagar. Den är bäst för att skaka mig ur det gråa molnet, skänker kraft och disciplin helt enkelt, en slags stadga i tilvaron och det behöver en författare som hela tiden måste ge sig själv uppdrag och börja på nytt, och på nytt.

Vart du än går är du där

På tal om att önska - det är inte förrän jag släpper taget om min önskan att någonting annat ska hända som jag tar ett steg i riktning mot mötet med mitt här och nu. Jag var länge stolt över min enorma simultankapacitet. Jag arbetade heltid, skrev böcker, uppfostrade barn, var med i en rad olika sammanhang och gick alltmer sönder. Jag var splittrad. Någonstans på vägen gick förmågan att bolla med många bollar på en gång förlorad och jag är glad för det. Som jag ser det nu är det bättre att ägna sig åt en sak i taget och verkligen ägna sig åt den.
Jag har läst en bok under året som hjälpt mig mycket med den medvetna närvaron. Ett julklappstips! Det är Jon Kabat-Zinns bok Vart du än går är du där som handlar om just medveten närvaro i vardagen. Köp den, läs den, begrunda den. Jag har läst den i små doser och funderat mycket och den har förändrat inriktningen i mitt liv. Jag är mycket mer koncentrerad nu på att vara där jag är vad jag än gör. Yogan hjälper mig. Är jag inte där i en yogarörelse går den inte att utföra. Som med tai chi - man måste vara där i sin kropp för att känna flödet. I den splittrade värld vi lever i är det befriande med den närvaro och helhet man trots allt kan finna - om man är där man är.

Solhälsning på Yogashala

Jag går på en kurs i ashtangayoga på Yogashala i Stockholm. Det är jobbigt men också fantastiskt. För ett år sedan, i Goa, prövade jag några lektioner. Sedan dess har jag tänkt att jag borde... nu går jag i alla fall en nybörjarkurs denna helg. Då var vi i en yogashala vid Indiska Oceanen, i stället för väggar gardiner i blå toner som fladdrade i vinden. Varmt. Sol. Nu kämpar jag i mina kängor Renstiernas gata upp i snål vind. Men stämningen i yoagsalen är varm och välkomnande och jag kämpar med mina solhälsningar.