Berg med sol ska det vara, inte snö

Tycker bäst om soliga bergstoppar. Som när jag var på Korsika med J.

Tänk att vara så vinterskygg och snörädd som jag. Hela min kropp ropar NEJ när det kommer lite snö. Mina ben halkar som en Bambi på minsta snötöcke. Jag tittar ut genom fönstret på stigarna över berget som börjar snötäckas, som ska bli skidspår och tänker: Inte för mig.
Tänker förvånat: Dom vill ju åka! Dom tycker om det.
Ja det är härligt att vi är olika!

E1 ska göra en intervju med påven så hon är i Rom för att följa med i påveplanet till Sverige och sedan tillbaka till Rom.
E2 är i Monrovia, regnperioden är slut, det blir sol. Ja, ni vet ju att jag skulle ha varit där. Att jag ska dit.

Men nu vintervarning
Jag är ensam på bergstoppen i kväll.
I morgon blir det annorlunda. Men jag sjunker in i mig själv och bläddrar i mitt manus. Det känns bra om jag än är lite skör.

Olycklig rapport från en genuin snöhatare

Brorsan rapporterar glatt från Offerdal att snötäcket tillåter snöskoterfärd. Han är glad. Jag tycker det är fullständigt vidrigt med snö. Varifrån kommer denna snöångest? Jag har ändå ett minne av mig som en liten glad flicka som susade fram genom skogen i Nacksta, upp till Hulistugan, nerför alla backiga snöiga stigar på skidor, med rödblommiga kinder, tillsammans med vännerna i Sallyhill.
Men mest kommer jag ihåg hur liten jag kände mig på de hemska skolutflykterna på skidor, hur jobbigt det var framför allt att åka på led och hur livrädd jag var då för backarna. Backarna var så stora, jag var så liten. Snön var så kall.
Kanske det är den senare känslan som dominerar nu, när jag i vuxen ålder tycker att det inte finns något så avskyvärt som snö och vinter. Halt blir det, kallt är det. Jag vill inte gå ut. Jag vill bara blunda och hoppas på vårsol och grön vinter.
Jag försöker med acceptans, jag försöker med alla tips jag får... Jag tänker att Milton blir glad ... men inget hjälper, det är bara hysteriskt vidrigt när snön börjar falla och det vackra gröna gräset försvinner under detta kalla vita som jag ska tvingas pulsa i månader framåt.

De som garvar åt broddar och kallar det panchopryl tycker jag är nördar

Nu är det inte bara jag som suckar över snön, över isen, kylan, halkan i Stockholm. Människor tar sig fram stirrandes i marken efter ishala fläckar, plötsliga oöverstigliga ishinder. Broddarna är slut överallt och den som garvar åt broddar och kallar det en panchopryl tycker jag är nördar. Igår på middagen berättade alla hemska falla-omkull-bryta-ben-och-armar-historier.
Men ikväll ska jag på fest. Jag trotsar vädrets makter, tar min tunnaste röda klänning från Vietnam och åker taxi fram och tillbaka i mina broddkängor. Så det så!
Men Gumman Tö... var är du

Igår var jag riktigt vresig

Det är kallt så jag skakar. Jag klär mig ordentligt. Kommer väl från södra Norrland och vet allt om varma kängor, långkalsonger och halsdukar och vikten av varm mössa och vantar. Men kylan utmattar mig. Jag orkar inte göra något. Jag bara huttrar. Inomhus också. Lägenheten är kall. Vi har tejpat för balkongdörrsglipan. Jag finns under en tjock varm yllepläd och igår var jag riktigt vresig, Sundsvallstjurig. Men idag är årets kortaste mörkaste dag. Nu vänder det väl? Sandalerna från Vietnam står i hallen och tittar längtansfullt på mig när jag överger dem och stoppar fötterna i pälsfodrade dubbkängor.

Jag står mitt inne i mina kläder för att inte frysa i svinkylan

En kort stund idag var jag faktiskt försonad med vintern. Det var som hemma i Sundsvall i mitt minne: Vit knarrande snö, ingen halk-is, blå himmel, sol. Jag promenerade och det knarrade under kängorna.
Sedan blev det mörkt, bussen kom inte och jag frös ända in i märgen. Knarrsnön blev till blankis igen.
Men när vi stod vid busshållplatsen i iskylan och inga bussar kom spred sig en galen vänskaplig stämning där, alla pratade och skojade. Det gjorde väntan uthärdlig.
Jag stod mitt inne i mina kläder för att inte frysa. Det gjorde vi i Sundsvall. Det gäller att slappna av i sina kläder, då fryser man mindre. Står du också mitt inne i dina kläder? Mina barn tyckte alltid det var ett konstigt uttryck! Men jag vet precis hur man gör och man fryser mindre! Allt handlar väl som vanligt om att slappna av.

Jag slokar i kyla, det gör jag

I nattens drömmar vandrar jag runt i ett varmt Hoi An. Ljummet regn. Ibland sol. Sandaler på fötterna. Färska frukter och blommande träd. Jag sitter på Hai Café, uppkrupen i en soffa och skriver i min anteckningsbok, dricker te på färsk ingefära. Vaknar och tänker att jag är hemma. Jag vaknar i vargtimmen och är inte tidsomställd fast jag varit hemma en vecka. Det är inte det att jag längtar bort, tillbaka. Jag är nöjd med att vara hemma. Jag älskar att E och E bor hos mig. Jag hade en fantastisk eftermiddag idag med någon jag tycker om och jag längtar efter julen med min familj, Miltons första jul. Men: Måste det vara så förbaskat kallt? Jag slokar i den här kylan. Hur mycket jag än försöker anpassa mig, så avskyr jag att det är vitt och halt och kallt.
Jag vill inte gnälla, men jag slokar i kyla, det gör jag!

Läs Le Clézios Nobelföreläsning

Jag skulle ha lyssnat på Le Clézios Nobelföreläsning igår - men blev sjuk. Blev desto gladare i morse när Svenska dagbladet publicerade hela talet - som är vackert, klokt och inspirerande!!! http://www.svd.se/nyheter/vetenskap/nobelpriset/artikel_2164839.svd
Läs det. Väldigt läsvärd och sympatisk nobelpristagare denna gång. För länge sedan läste jag Rapport om Adam, hans debutroman och tyckte mycket om den. Just nu har jag läst och tycker om hans Afrikanen.
Nästa år hoppas jag på Joyce Carol Oates - det gör jag alltid. Hon skriver för vuxna, fantastiska romaner, för ungdomar, deckare under pseudonym, essäer om boxning - jag gillar hennes bredd och intelligens och håller inte alls med de kritiker som säger att hon skriver för mycket.
Utanför mitt fönster regnar det, våta droppar i julbelysningen, ljungen fortsätter växa, rödlila och grann, på balkongen. Vädret är grått, jag drömmer om en grön jul. Allt utom snö och halka blir bra.
Min nya espressoapparat ger mig perfekt kaffe, starkt och svart och perfekt att doppa gula saffransdoftande lussekatter i.