Dagens shelfie - läs en bok

Ja det här är dagens  #shelfie.
En bit av min bokhylla.
Med bilden följer uppmaningen: Strunta i att läsa alla deprimerande spaltmetrar om Trump.
Läs en bok i stället.
Det finns så många bra!
Det gör dig gott.
Själv läste jag inatt Carolina Neuraths nya spänningsroman Gränslösa. Kul och välskriven. Arg och spännande. Lärorik. Gillar det!

Pank på pengar, rik på läsning efter besök på Stockholms Litteraturmässa

Mina fynd idag på Stockholms Litteraturmässa

Nu har jag varit på Stockholms Litteraturmässa och fyndat böcker. Litteraturmässan äger rum för första gången idag  i Kulturhuset. Det är bara att ila dit och fynda böcker från förnämliga förlag till förnämliga priser.
Självklart är mitt favoritförlag Ordberoende förlag där med massor av författare och böcker. Stor entusiasm i montern. Och fina böcker.
De böckerna har jag ju redan, så jag gick till några andra favoritförlag. Den enastående snygga kassen på bilden köpte jag hos Sekwa (Sous les pavées la plage får den mig att tänka på, ett av mina favoritcitat från Paris 68 Under gatstenarna finns stranden)
Sedan vidare till en efterlängtad bok hos fina Bucket List Books där jag köpte Simone de Beauvoirs Misstag i Moskva, översatt av förläggaren själv, Helén Enqvist,  med så snyggt omslag. Och säkert spännande innehåll.  Där köpte jag också Torun Börtz  När sista dörren stängts. Och dessutom några synnerligen fina reseböcker om Rom, Neapel och Florens.
På bror Johns rekommendation köpte jag också Kärleken av Marguerite Duras.
Nu är jag pank på pengar men rik på läsning.

Till slut måste jag ändå läsa Det som inte dödar av David Lagercrantz

Jag kan inte behärska mig längre, nu läser jag David Lagercrantz  Det som inte dödar, hittills välskriven och spännande. Och tjock. Ett tag tänkte jag vänta på att den kom i pocket, men nu bestämde jag mig i stället för att köpa den på Bokbörsen.
Ni vet: en plats på nätet för begagnade böcker. Snabb och innehållsrik. Det hade varit lika billigt, inser jag, att vänta en vecka på boken, då kommer den på bokrean. Men jag ville ha den just då jag köpte den och den kom efter en dag på posten.
Ett tag tänkte jag att jag skulle låta bli. Det finns något obehagligt spekulativt att be en författare skriva när den"riktige" författaren dött. Ofta blir det inte bra. Tänk den avskyvärt dåliga fortsättningen på Borta med vinden. Fruktansvärt usel. Jag tyckte inte heller om PD James fortsättning på Stolthet och fördom av Jane Austen: När döden kom till Pemberley.
Så jag hade synpunkter men min karaktär var för svag och jag ville läsa mer om Lisbet Salander. Är det hemskt?

Jag skulle så gärna vilja köpa böcker i bokhandeln. Men pank som jag är kan jag inte köpa allt där. Jag försöker att handla i bokhandeln så mycket jag har råd, och jag köper gärna mina vänners böcker. Men deckare till exempel  köper jag på Bokbörsen. Så glad att den finns när många antikvariat i Stockholm stängt

Jag älskar tjocka spännande välskrivna romaner och de får gärna vara spänningsromaner. Eller dystopiska framtidsskildringar.

Noveller läser jag nästan aldrig och inte blir de noveller jag skriver särskilt bra heller. Jag gillar de långa linjerna, att handlingen får utvecklas, personerna ta gestalt. Noveller tar slut för fort, och jag måste erkänna att jag är en obotlig snabbläsare.

Vad tycker du som läser detta blogginlägg?

PS - Det som inte dödar var en riktigt spännande och välskriven thriller vill jag säga när jag nu intensivläst den.

Idag strosade jag nöjd omkring i London

Jag reser i fantasin, kanske det räcker.
Idag var jag i London.
Fina Breakfast Book Club hade en bokbrunch  på Mornington hotel, bilden har jag lånat från bloggen.
Där pratade vi storstadsskildringar utifrån en lysande och vacker volym: London av Virginia Woolf. En bok jag inte kände till men absolut förälskar mig i. Så elegant beskrivet, med sådan precision och närvaro.Trots att det är 30-talets Oxford Street hon beskriver känner jag igen mitt nittiotals stökiga gata.
Allra mest älskar jag hennes kapitel om att flanera under några eftermiddagstimmar: Rymma från sitt liv, fantisera sig in i andras:

 "När vi går hemifrån en vacker kväll mellan fyra och sex lägger vi av oss det jag våra vänner känner igen oss på och inlemmas i den väldiga republikanska armén av anonyma vagabonder som det är så roligt att vara tillsammans med efter ensamheten i ens eget rum"

Vissa böcker älskar jag att hålla i min hand, vackert formgivna som denna bok och intelligent skrivna.

Brunchbild lånad från Breakfast Book Club

Och vilken ljuvlig idé det är att träffas ett gäng bokälskare för att över en god brunch tala om det vi brinner för. Böcker.

"Är jag här eller är jag där? Eller är mitt sanna jag varken det här eller det där utan något så varierat och vagabonderande att det bara är när vi ger fria tyglar åt dess önskningar och låter det röra sig alldeles obehindrat som vi faktiskt är oss själva?" (Ur Att strosa omkring på gatorna)

Skamligt att det inte finns ett Babel för Barnböcker

Ett Babel för barn- och ungdomslitteratur borde vara en självklarhet! Men är det inte. Skamligt tycker jag!
Idag är det Världsboksdagen. Då firar vi boken och läsandet.
Jag såg Marianne von Baumgarten som i TV4 - med den smittande entusiasm hon alltid har - pläderar för att man ska läsa för sina barn. Högläsning är viktigt, kan inte ersättas av att man lånar ut iPaden med en inläst saga till sitt lilla barn. 
Jag älskar att läsa med Milton så som jag tidigare läste med  mina barn. Det är underbart att läsa tillsammans. Åh alla bra böcker vi läste: Momo eller kampen om tiden, Det blåser på Månen, Bilbo...
Men i TV och radio och tidningar är det så sällan man tar upp barn- och ungdomsböcker! Det skrivs och pratas så lite, rapporteringen är inte nyfiken, alla rapporterar ganska slentrianmässigt om samma böcker fast det finns så många!

Kanske vill de lyssna på "Just Kids" i den blå soffan på ön med mig

Båten kom in tidigt i morse och jag tog en snabbtur till rean på stora varuhuset. De har den trevliga principen att ha bokrea första dagen på rean, idag var det 40 % på alla böcker. Tyvärr fanns inte Kristoffer Leandoers Mask inne men jag köpte Sofi Oksanens Stalins kossor  - jag älskar hennes Utrensning och måste nu läsa allt av henne. Dessutom var det lika stor rabatt på Patti Smiths Just kids som ljudbok i Marika Lagercrantz lovordade uppläsning. När barnen var små hade vi alltid högläsning på landet för dem, deras far och jag. Det blåser på månen, Momo, Bilbo... sådana bra böcker vi läste högt för hela familjen! Nu tänkte jag att de fd små numera stora barnen vill lyssna på just Just kids med mig stilla sommarkvällar i den blå soffan.

Jag kan inte låta bli denna roman - hur ska det gå med mörkrädslan?

Det är lustigt och märkligt med mörkrädsla. Jag var ofta ensam med barnen på ön på somrarna när mannen seglade ut på havet. Men när barnen var här var jag inte rädd. Det är bara när jag är ensam som ensamångest och rädsla griper tag i mig. Första nätterna efter  skilsmässan när jag var skör och rädd och ömtålig var det en pina att sova här. Jag stängde in mig i innersta rummet och läste och läste tills det blev ljust ut. Så fort ljuset kommer viker rädslan undan. Jag är ändå glad att jag inte gav upp utan framhärdade i att bo här. Efter den sommaren har det blvit mycket bättre och i år är huset underbart befolkat.

Men det är det där med läsning, man får välja sin litteratur. Därför hade jag lagt undan Sarah Waters nya till hösten. Men jag sneglar på den och idag tänkte jag: Bara ett kapitel... Den verkar mycket lovande, fängslande. Hur ska detta gå! Jag kan helt enkelt inte låta bli Främlingen i huset, fast det är en spökroman.

Barnatrons innerliga tro på bibliotekens odödlighet

Hemkommen från Malung och ganska trött men fylld av Parisplaner. Bra dagar i Malung, vårt nya sätt att arbeta med deckarskola inspirerade Annica och mig och kanske några elever. Jag kom att tänka på ett papper som ofta ligger  min kalender, det är några rader om skrivande av Orhan Pamuk: "Jag skriver för att jag med barnatrons innerlighet tror på bibliotkens odödlighet och mina böckers platser på hyllorna . Jag skriver därför att livet och världen och allting är så otroligt vackert och förunderligt."
Biblioteket i Malung på Centralskolan hade en entusiastisk bibliotekarie, massor av böcker, barn strömmade ut och in ur biblioteket med böcker i handen. Så drömmer jag om att det ska vara på varenda skola i Sverige.
En liten flicka i sjuan sade blygt till oss på bruten men tydlig svenska efter vårt besök i hennes klass att nu förstod hon hur hon ska skriva en bok.
Jag är trött. Men glad.

Nu blir det En Enda Man för mig

Nu ska jag lägga mig med En enda man och en kopp choklad. Det är märkligt med böcker (och män?) ibland måste man vänta in lusten. Som med Isherwoods roman En enda man. Den som finns som film nu också med Colin Firth. Jag har haft boken länge men inte kommit in i den. Idag är rätt tillfälle. Den ligger där på min kudde och väntar.
Egentligen borde jag berätta om den härliga kvällen med Nam Le på Kulturhuset, han som skrivit Båten. Det ska jag göra men jag vill läsa ut boken först. Han var klok och underbar att lyssna till i alla fall så jag är lite polygam idag, Både Isherwood och Nam Le. Jag ser fram emot den läsningen också. Men nu blir det En enda man för mig.
Sov gott!!!

En grå dag som gjord för läsning eller hur?

Idag är en läsdag. Jag har två nya böcker. En som verkar så klok och som jag säkert återkommer till: Patricia Tudor-Sandahls Den fjärde åldern. Det är en vis kvinna som delar med sig av sina livserfarenheter.

Jag läser också Kristina Hultmans Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay. Men där önskar jag att hon skrivit en personlig debattbok i stället, för boken är i alla fall i början så totalt ogestaltad att den tråkar ut mig. Inte som Louise Boijje af Gennäs Stjärnor utan svindel på liknande tema som direkt grep tag i mig.

Ja, vi får se hur den utvecklas, skriver hon att hon sitter på ett kafé måste hon berätta om vad om fanns i kafélokalen tidigare, ingen oviktig detalj syns för liten att ha med och det är så synd när ämnet är engagerande, jag drunknar i detaljer som inte intresserar mig och inte för handlingen framåt. Men jag återkommer, det kanske blir bättre!

För övrigt har jag följt Marias råd och bunkrat D-vitaminer som hon säger ska göra oss så pigga. Chi San, D-vitaminer, multivitaminer... och böcker. Vänta bara, jag blir nog pigg igen.

Jag läser böcker med pennan i högsta hugg

Isabel Allende skriver om viktiga redskap i livet: "Ett selektivt minne så att man bara kommer ihåg det som är positivt, en naturlig försiktighet så man är rädd om nuet, och en utmanande optimism för att kunna möta framtiden."
Hon lärde sig också "att vara hjälpsam och inte klaga för det är inte bra för hälsan".
Bra handfasta råd från min kvällsbok just nu. Jag gillar att läsa med en penna i handen och stryka för saker jag tycker om. En bok ska läsas med pennan i högsta hugg (vilket roligt uttryck förresten) så man kan ta vara på aha-upplevelserna! Eller?

Släpp dikterna loss, sluta tolka, läs med hela din själ

Släpp dikterna loss, sluta tolka, läs med din själ och du blir en visare människa. Det tror jag på - av hela min själ.

Jag fortsätter tänka på lust och läsning denna regniga dag. När jag läste franska var det mycket litteratur, auktoritär litteratur. Dikterna skulle analyseras, explications de texte. Det gick, som jag såg det, ut på att analysera vad författaren ville med dikten. Som om jag brydde mig! Dikten jag läste gjorde jag till min och vad någon fjärran författare tänkt eller inte tänkt ut för subtiliteter, det brydde jag mig inte om. Jag läste med hjärta och själ och min tolkning var min, hävdade jag. Fick inte mycket respons för det synsättet av de otroligt spydiga lärarna i franska på den tiden.

Nu läser jag John Swedenmarks utomordentliga klokbok Kritikmaskinen och andra texter. Arbetet i själen heter ett avsnitt. Läs det. "Jag drömmer om att befria min samtida poesi från litteraturens fjättrar", skriver han. "Poesin är inte gjord för att tolkas utan att levas med."
Att läsa dikter är ett själens arbete, menar min bror så vackert. Men att tolka är någonting annat, ett sätt att smita undan arbetet i själen. "Jag tror att dikterna vänder sig till alla, men ett djupt missförstånd står ivägen; den fixa idén att man ska tolka." Som John ser det så hålls dikterna idag fångna i ett "sinnrikt system av glaspärleestetik, litteraturvetenskap och modersmålsundervisning".

Läs den fina recensionen av Johns bok här Aftonbladet