Långfredagen var en fruktansvärd dag i min barndom. Trots att vi aldrig gick i kyrkan eller var särskilt religiösa så måste man den dagen hålla sig i stillhet. Absolut allt var stängt, varenda affär, varje liten kiosk. Vi barn fick inte hälsa på hos varandra. Det var en innesittarstillsamdag som varade en evighet. Det känns som om långfredagarna alltid var gråa förr. Så trista var de. Lååååånga.
Ellen ringde från Paris idag, hon arbetade. Då blev jag ändå förvånad, trots att det mesta var öppet även i Sverige idag, dock inte kontor och liknande, men affärer.
"Klart vi jobbar", sa hon. "Religioner styr inte vilka dagar som är arbetsdagar på Unesco."
Klart det är så. Man får ta ut vissa lediga dagar alltefter religion.
Nu är i alla fall långfredagen snart slut. Ingen påskkärring har synts till igår eller idag. Månntro någon dyker upp i morgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar