söndag 5 oktober 2014

De medelålders vita manliga författarna som så självklart tar platsen i media

Det här tycker jag är roligt idag i SvD.  
Adam Svanell skriver:  
Är det något höstens bokskörd visar oss är det hur författare kan blända oss med sin fantasi. Se bara Ulf Lundell, den ensamme författaren på Österlen, som i sin nya roman berättar den osannolika historien om en ensam författare på Österlen. Twist av den 59-årige Klas Östergren handlar om en författare runt 60. Ernst Brunner "Där går han" är första delen i en trilogi om författaren Ernst Brunner, medan Björn Ranelid låtit sin aktuella bok kretsa kring en författare som heter Björn Ranelid."

Det tycker jag var roligt skrivet och jag kan inte säga att det är böcker jag suktar efter att läsa.
Tänk er motsvarande gäng kvinnor som skriver om sig själva. Skulle inte tro att de lika lätt blir utgivna, omskrivna och bugade för. Mest av kulturmän i media.

Laurie Penny
Piggar upp mig själv med att läsa en bra artikel i ETC av Laurie Penny: Det politiska är personligt: "jag bara skrev den bok jag hade behövt läsa när jag var 17. Det jag mest av allt ville säga, till alla trassliga tonåringar och arga vuxna där ute, är att din kamp för att överleva är politisk. Kampen för att äga dina egna känslor, din vrede och smärta och lust och rädsla, alla de onämnbara hemligheter som vi inte delar med oss av eftersom vi är oroliga för att andra ska såra eller undvika oss, den är djupt politisk. Den kampen spelar roll och du kan klara det, som så många andra före dig.
Det är de hemligheterna som avskrivs som ”bekännelse” när det inte är en vit, strejt man som uttalar dem. Att balansera det personliga och det politiska utan att bli avfärdad är ett i det närmaste omöjligt projekt."

Ja det är väl bra bilder av den verklighet i alla fall jag ständigt kämpar med, eller mot, om ni så vill.

12 kommentarer:

Marina sa...

Jag läste också Svanells ord med ett leende på läpparna.

Kjell Eriksson sa...

Var finns klassen? Vita, strejta män, ok, jag förstår och håller i stort med. Skrev en politisk/personlig autobio, "Simma i mörker", som Ordfront publicerade. Den avfärdades, inte minst av det borgerliga Uppsala inte för att jag är en vit, strejt man, nej, för att den anlade ett klassperspektiv.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Marina, Svanell var på pricken!!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Kjell. Ja, intressant. Utgiven men utskälld mycket pga klassperspektivet? Helt ovetenskapligt tror jag dock att de flesta kvinnor inte ens blir utgivna med självbiografier. När kvinnor skriver betecknas det som privat och outgivbart, väldigt ofta. Tror jag.

Johanna Wistrand sa...

Om det borgerliga Uppsala?Den vill jag läsa,Kjell!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Kul Johanna, då får du väl höra av dig till Kjell!

margareta börjesson sa...

Tyvärr är det nog som beskrivs, kvinnliga författare med självbiografier kommer inte ens så långt som till att bli utskällda för klassperspektiv!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Så är det säkert Margareta. Trist att utvecklingen går så långsamt, att den här manliga normförfattaren också ges sådant utrymme i media

Anonym sa...

bodil malmsten, birgitta stenberg, kerstin thorvall, tora dahl, elin wägner, moa martinson, agnes von krusentjerna, carina rydberg, maja lundgren, åsa linderborg, linda skugge, gun-britt sundström, stina aronson, suzanne brögger, märta tikkanen, lena andersson, etcetera, etcetera, etcetera.

men det är klart, de är ju kvinnor.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Hej Anonym! Ja alldeles utmärkta författare. Hoppas du läst dem
De vänligaste hälsningar!

Anonym sa...

eva,

med risk för att vara obekväm.

menar du verkligen att (skrivande) kvinnor i vår moderna epok är mindre fantasilösa och tar mindre plats i offentligheten än män? de namn jag nämnde ovan var exempel på att det som du anklagar dessa (skrivande) män för i högsta grad förekommer hos (skrivande) kvinnor. men det som är olidliga karaktärsdrag hos män, blir hos dig och svanell utmärkta sådana hos kvinnor.

är det inte dags att sluta vara förorättad? och sluta spela offer? och sluta med dubbla måttstockar?

einar askestad/anonym

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Einar. Jag menar att offentligheten i alla sammanhang ger mindre plats åt kvinnor. Vi lever i ett samhälle som är långt ifrån jämställt. Jag drömmer om ett annat samhälle där mön och kvinnor lever på lika villkor. Jag märker att många män uppfattar jämställdhet som att kvinnor ska ta över den makt män besitter idag, samma samhälle men styrt av kvinnor. Det är fantasilöst.Det samhälle jag vill ha för mina barn och barnbarn men knappast hinner uppleva själv är något helt annat. Ett samhälle där varken män eller kvinnor drabbas av ojämlika patriarkala strukturer. Där inget av könen tar makten på andras bekostnad. Där den våldskultur som förtrycker både män och kvinnor inte finns.

Alla dessa rädda män som uppmanar oss feminister att sluta ta på oss offerkoftan ... det är ju så patetiskt. Det är klart den förfördelade ska kämpa för sin rätt - och förfördelade är idag både män och kvinnor eftersom vi på olika sätt drabbas av den brist på jämställdhet som förkrymper oss.