Mitt nya liv och den goda franska maten

Så tidigt i mitt liv började jag älska allt franskt, mat och språk ... ja och mycket annat. Det har suttit kvar genom livet fast det finns så mycket jag blir galen på där,  fransk politik inte minst,.

Men det är märkligt ändå hur kärleken sitter i. Som idag. Jag åt middag med finaste Annica W . På Styrelsen vid Kungsholmstorg, en härlig fransk sylta, en liten bistro som man skulle kunna finna i Paris. Jag gillar det, jag känner mig hemma.

En pastis till att börja med, sedan anka, husets goda enkla röda vin. Och Annica tog musslor.
Allt var gott, bra tillagat, ändå enkelt.Som det ska vara. Fransk husmanskost.

Och #mittnyaliv? Jo, tack. Det går bra. Fettkaffet gör mig pigg och mätt. Jag arbetar intensivt med korret till min nya roman. Medan jag arbetar lyssnar jag förresten i lurarna på fransk musik. tala om frankofil :)
Och jag tror verkligen att god vällagad fransk mat, det hör hemma i mitt nya liv!

Jag älskar att skriva på caféer - idag blev det skrivvänliga Bakverket

I min ständiga strävan efter att hitta bra skrivcaféer hamnade jag idag på Bakverket på Bondegatan som ligger på söder i Stockholm.
De har byggt om ganska rejält så jag ville testa om det gick att skriva där utan att man känner sig i vägen.
Ja, jag älskar alltså att skriva på caféer. Jag behöver inte ta ansvar för någonting annat än mig själv. Nätverket fungerade inget vidare där för dagen så jag kunde inte smita in på nätet. Jag skrev helt enkelt!
Håller på med ett nytt hemligt projekt och det gick som en dans att skriva. Det var lite lagom sorligt. Då trivs jag. Frukosten var fantastisk. Som alltid. Jättegott hembakat bröd, liten ljuvlig yoghurt, gott kaffe, vad kan man mer begära.
Dit återvänder jag!
Kanelbullebilden lånade jag från deras hemsida.

Min guru i köket, min kulinariska köksgudinna: Anna Bergenström

Om jag har en kulinarisk husgudinna - ja då är det Anna Bergenström.
Min guru i köket.
Jag har följt henne sedan hon var en sådan utomordentlig matredaktör på Dagens nyheter.
Sedan började böckerna komma, ofta gjorda tillsammans med hennes dotter Fanny som tar de vackra bilderna.
Texterna är ren och skär folkbildning. Dessutom alltid pålitliga. Dessutom förnyar sig författarduon alltid.
Jag har många kokböcker av henne stående på hedershyllan i köket, många favoritrecept från hennes böcker. Min boeuf bourguignon, Pavlovan hon förde in i mitt liv ... Jag kan fortsätta länge.
Igår lagade jag hennes lammfärsgryta när vi hade juntaträff. Och fantastiska ugnsbakade oliver. Ur den senaste boken Det nya enkla - maten vi vill laga och äta
Allt är gott, enkelt, allt känns nyttigt och gör alltid succé.

Ska jag vara ärlig är jag så trött på att laga mat. Utom då när jag ordnar fester och middagar hemma vilket jag älskar att göra. Är jag ensam steker jag ungefär ett ägg i kokosfett, äter lite yoghurt.
Men till kalas - där är det Anna Bergenström som gäller och har ni inte läst och testat hennes kokböcker säger jag bara: GÖR DET!!! Ni ångrar er aldrig.

Råbiff på krogklassikern Tranan

Birgitta, Richard och jag

Lite lyx idag! Lunch på krogklassikern Tranan vid Odenplan, restaurangen som funnits sedan 1929.
Tranan var från början öppet från 05 till 24. De första timmarna åt gästerna smörgås och drack varm öl. Grovarbetarna åt lunch vid niotiden. En av Tranans tidigare gäster var Nils Ferlin som brukade skriva dikter på baksidan av krognotan.

Jag hängde där då och då när jag pluggade, men nu är det inte så ofta jag lämnar södersidan i Stockholm.
Idag firade vi våra nya pressbilder, jag, Birgitta Bäcklund och vår förnämlige fotograf Richard Ryan de Cuevas.

"Min matpatrull", jag alltså,  kan verkligen rekommendera detta vänliga, härligt röriga trivsamma matställe med god husmanskost. Känns lite som att sitta på en krog i Frankrike.

Varm öl blev det inte. Jag åt favoriträtten råbiff  som var riktigt god och drack ett glas Beaujolais Nouveau.
Så bra kan man ha det söndag i april!

Får en Cesarsallad smaka hur som helst?

Fantastiskt trevlig lunch idag med min skrivkompis Disa. Så mycket prat

det finns i oss och så härligt det är att kunna prata om många saker vi tänker på. Om hur våra manus framskrider. Och livet. Skratt och allvar. Eftertänksamhet och uppsluppenhet.

Vi gick till Djurgården, Flickorna Helin Voltaires restaurang som ligger så fint.
Vi hade så trevligt men fick vi tvinga i oss Flickornas  faktiskt gräsliga Cesarsallad - torr kyckling, sönderbränd bacon och sötpotatis i en geggig röra.
Voltaire som brukar bara så bra! Besvikelse.
Jordgubbspajen var god och inget kunde förstöra den trevliga stunden, inte ens den märkliga salladen.
Så är det när goda vänner ses.
Sedan promenerade jag Strandvägen fram i solen. En kort vistelse i stan, snart blir det ön igen.

Livet är för kort för dåligt kaffe och snobbig attityd

 Life is too short for bad coffee

Jag har hört av folk som dricker öl att det blivit mer komplicerat att beställa. Finns så många olika sorter, märken, färger, bryggerier mm. Det gamla "en stor stark" ... räcker inte.

Men kaffe ... det borde inte vara svårt? Eller ... Vi skulle ta en mysig frukost, kompisen och jag.

– Vi vill dela på en youghurt med nötter
– Då blir ni inte mätta, slog servitrisen fast.
– Men vi vill dela.
Så vi fick in en tallrik med en sked.
– Skulle vi kunna få en tallrik till och en sked till ...?  Vi skulle dela, som sagt.

– Och en café au lait, tack, sa jag. Ni gör den på espresso eller hur?
– Nä på svenskt kaffe. Café au lait är svenskt kaffe med mjölk, annars heter det caffe latte. (Tillrättavisande ton)

– En caffe latte då
Sen fick jag en ljummen kaffe, svag, med överkokt mjölk.

– En ostsmörgås, tack, sa min kompis.
Fanns inte. Däremot lantbröd med diverse utstyrsel.
– Vi kan ju lägga lite ost på avocadon på lantbrödet ... (55 kronor)

Fint som snus ska det vara. Nya Nytorgetstilen på vissa restauranger. Trist tycker jag.
Tycker Nytorget 6 ska fixa trevligare frukostmeny och attityd!

Barndeckarskrivande på dagen och grym italiensk film på kvällen

Tisdag härlig dag.
Annica och jag arbetade med manuset till den barndeckare vi skriver med en underbar femteklass i Bredsand utanför Sundsvall. Medan vi satt hos mig och sammanställde manuset droppade det in nya rafflande välskrivna hjärteknipande texter från våra kloka barn där i klassen.

Som en röd tråd genom boken går en spännande dagbok. Vi har  huvudpersoner som är modiga och kloka och ... ja det blir en bra bok om vi nu kan hitta sätt att trycka den så den blir så snygg som barnen förtjänar.
Egentligen tycker jag att det borde finnas många i Sundsvall som skulle vilja ställa upp på detta. Ett sätt för SCA att visa att de bryr sig om människorna i den trakt där de verkar?
Nä, det är inte mitt ansvar men tankarna springer iväg.... Ibland finns det så mycket pengar, andra gånger, till viktigare projekt inga alls.
Men den här boken kommer att tryckas! Och nu ska jag snart ge mig in i texterna igen om Saga, Aris och Alex i Bredsand.

Efter skrivarbetet igår gick jag på bio och såg en så inspirerande italiensk film som jag vill rekommendera: Girighetens pris  av Paolo Virzi är en intensiv thriller om skuld och begär i en tid av skenande kapitalism och korruption. Den var Italiens officiella Oscarsbidrag 2015. En thriller i många lager, med två familjer som på olika sätt drabbas av den ekonomiska politiken, med kärlek och passion sett ur olika personers perspektiv.
Jag satt oavbrutet fängslad av Girighetens pris, som utspelar sig under vintern i Norditalien. Två familjers öden knyts samman genom en brutal trafikolycka. Vem satt  bakom ratten, och spelar det någon roll om förövaren är fattig eller rik? 
Vem är ond, vem är god? Vad är man beredd att offra för pengar. Och makt? Och kan det finnas kärlek. Trots allt? 
Se den, är mitt tips!

Kvällen avslutades med en intensivt god hamburgare på den italienska restaurangen Jamies Italian (alltså en Jaime Oliver-restaurang). Supergott och otroligt gullig personal. Vi trivdes.

Lite Norén under ytan även i den mest vardagliga diskussion

Den italienska vanan med "aperitivo" börjar komma till Sverige. Så trevligt. Kocken dukar upp små godsaker efter tillgång och humör på bardisken, man tar sig ett glas vin och botaniserar bland de goda tilltuggen. Nu har den trevliga pizzerian Primo på Söder börjat med det på fredag eftermiddag. Så idag hängde vi där, E1, E2 och jag.

De har hört mig klaga på att jag som hemskrivare aldrig blir meddragen på AW (After Work) så idag drog de med mig. Och mycket riktigt, gott vin och en massa korv, parmesanbitar och goda små snittar stod uppdukade. Vi pratade och skrattade och analyserade samtidigt vår senaste familjemiddag.

Det är nästan som att analysera en Norénpjäs - fast min familj är betydligt mer oneurotisk. Ändå är det ett samtal på ytan och sedan finns det intressanta underströmmar i den mest vardagliga och glada diskussion man kan ha.
Olika nivåer av ångest som kanske också finns, glimtar av gamla oförrätter.
Och väldigt mycket kärlek och omsorg.
Som i en pjäs, som livet är.

Inlägger protest mot regnvädret - vi skulle ju äta glass i Kungsan idag

Jag inlägger en stark protest mot vädret och publicerar en bild från för ett år sedan. Idag hade vi planerat, Milton och jag, att åka till Kungsan och titta på de rosa blommorna.
Vi har instiftat en regel som säger att man får äta glass oberoende av veckodag när de rosa blommorna där blommar. (Och på 1 maj). Men idag skulle nog glassen regna bort i Kungsan eller vad tror ni?

Vi letar nu alternativ och kommer snabbt fram till vårt hemliga café i stället. Och Milton påstår att det dessutom finns en glassbar vid Mariatorget? Ja, hemliga caféet blir det. Så här mysigt har vi där. Se fikat på bilden!
De rosa blommorna får bli en solig dag, då ska vi äta världens största glassar, Milton och jag.

Från stressen hemma i Stockholm till lugnet i den lilla staden

Jag skällde ju så mycket på SJ som inte tog mig hem från Katrineholm. Därför måste jag nu berätta att tåget till och från Härnösand anlände och avgick exakt på tid, inga märkliga ledningar föll ner, restaurangvagn fanns med, internet var gratis ... ja det var en trevlig tågresa. Så det kan vara så också, med SJ, berättar jag i i ärlighetens namn.

Några dagar i Härnösand var en stillsamt märklig upplevelse. Det var så lugnt. Jag var så lugn. Mina värkande spända axlar föll tio centimeter ner i rätt läge efter två dagar. Fortsätter det så kanske jag slipper operera. Bara det!
Jag återknöt till mitt barndomsbeteende att som i Sundsvall tala med folk vid hållplatser och i affärer. Och de pratade med mig. Vi snackade länge om lite av varje. Varför en grupp kineser köpt det gigantiska fängelset mitt i stan till exempel!
Stockholmsk som jag blivit var jag rädd att störa efter ett tag - men nej. De pratade glatt och vänligt vidare.

Det känns att du växt upp i södra Norrland, mamma, sa dottern. Du hör hemma här.
Tänk det kände jag också, jag som ändå trivs bra i Stockholm. Men vad det var skönt att allt var nära, att vi hade tid, att det gick så lättsamt att prata med människorna där.

Bra restauranger finns det också, kan jag tipsa.  Vi var på Vägg i vägg på Brunnshusgatan, trevlig stämning, god husmanskost.
Så gå dit om ni har vägarna förbi Härnösand. Jag har lånat en bild av entrén från deras hemsida.

Säger du ifrån om maten är dålig och vinet odrickbart?

Eva äter och är nöjd. Foto: Paulina

 ... men vad det är tråkigt när ett favoritställe inte orkar med trycket utan blir sämre. Ledsamt när jag rekommenderat det till mina bloggkompisar och många andra.
Men just därför måste jag säga när det inte längre är bra.

Jag var på Piccolo Metro för två veckor sedan efter ett uppehåll på en tid. Och så var vi där igår igen - och det var inte så kul. Först beställde vi två olika viner i ganska olika prisklass. Vinerna kom in, redan upphällda på glas vilket jag inte gillar, jag vill se vilken flaska de häller ur. Någon flaska fick vi inte se. Vi provsmakade - och det var absolut samma vin i båda glasen. En aning försynt frågade vi om det verkligen var två olika viner eftersom det smakade precis lika (och inte så bra, men det sa vi inte).
Javisst, sa kyparen, men gjorde ingen ansats till att hämta flaskorna.

Sen kom maten, precis som gången innan var den ganska stabbig, en sjukt trött sallad, inte så fräscht. Osttallriken såg ut som om man skurit upp det som fanns kvar i kylen.
Dessutom - precis som förra gången - så var det massor av småflugor på restaurangen. Vi slog ihjäl ett antal men det är inte vad man vill göra under en måltid. Och kyparen ljög och påstod att problemet just uppstått, när vi undrade.

Så sorry Piccolo ... det dröjer nog ett tag till nästa gång.

Det är svårt det där med att säga till. Det är ofta pinsamt. Men på en bra krog där de kan lyssna till kritiken (som så klart framförs vänligt och artigt) och om man kan diskutera problemet och få rättelse blir det ofta bra.  Då kommer man gärna tillbaka. Misstag kan alla göra.

Hur gör ni. Tiger och äter upp eller framför synpunkter?

Jag hittade Korsika i Stockholm - vilken mat!

Idag hittade jag Korsika, min favoritö, i Stockholm. Det är inte så ofta jag äter i Vasastan, mest håller jag mig på söder. Nu befann jag mig där efter ett misslyckat försök till jazzkväll.
Visst hade jag gått förbi en korsikansk restaurang? - tänkte jag när vi hungriga smet iväg från konserten som aldrig verkade komma igång.
Javisst, vi hittade till Campoloro nära Odengatan. En liten perfekt välinredd lokal med en mat som var helt enkelt gudomlig.
Jag som älskar Korsika var plötsligt där, men med godare mat än jag någonsin fått på själva ön.
Det är en korsikansk kock som öppnat denna pärla till restaurang. På somrarna stänger han och öppnar krog på Korsika.
Jag åt en Confit de canard, anka, i en sås med fikon som var så gudomlig att jag knappt kunde avhålla mig från att slicka tallriken ren. Men nåja, det går bra med en brödbit.
Till efterrätt: Fondant de chocolat, lika perfekt den, den mörka chokladen vällde fram ur den lilla varma bakelsen.
Vilken ny favoritkrog!
Till Campoloro återvänder jag snart.
Och till Korsika.
Bilder från senaste besöket 2012 med Ellen

2012.

Sardin på söder, ett favoritställe

Jag är inte bara på ön utan understundom också på mitt kära Söder. Eftersom jag idag var ovanligt hängig muntrade vi upp oss med trevliga kvarterskrogen Sardin. En av mina favoriter.
Pytteliten som namnet antyder, men i kväll kunde man sitta ute och njuta av ställets otroligt goda små tapasrätter och härliga viner från en genomtänkt vinlista. Vännen Annika Estassy fruktade efter mitt förra inlägg att jag ätit för litet choklad så desserten blev en urgod chokladkräm med olivlja och havsalt. Mums säger jag bara.
Tapasrätterna var bland annat perfekt sparris med mandelpesto, baconrullade dadlar, getost, fantastisk lax. Allt i små hanterliga portioner och allt vällagat.
Bra stämning är det där också.
Ett riktigt bra ställe dit jag tycker Annika ska med T en kväll!

På Garbos Café på söder en solig vårdag

Det är faktiskt vår och som varje vår känner jag: Hur har vi stått ut med kylan, isen, snön, mörkret? Och jag tänker på hur krafterna återvänder. Lusten, viljan att göra saker. Hur klarar vi av detta mörker i vårt land, det undrar jag.
Igår var gatorna sopade, vi vandrade runt på söder, fina vännen E och jag, alla uteserveringar vid Nytorget var överfulla. Vi hamnade på  favoriten Garbos Café - hemtrevligt, gott och avspänt -  vid Greta Garbos torg och åt hembakade scones till ett ljuvligt Afternoon Tea. Och solen sken över oss. Det är i alla enkelhet helt ljuvligt.

Kola och skrivande

Vi packar och packar, E och jag. Man fyller flyttlådorna snabbt. Ändå är det massor kvar.
Men jag hann med en fika på underbara Café Pärlan igår där expediterna i 30-40-tals-kläder och dito makeup säljer kaffe och världens godaste kolor.
Igår åt jag en (en enda) med smak av fransk ros, framtagen till Alla Hjärtans dag. Tidstypisk musik finns i högtalarna och i inredningens få bord. Så snyggt!
De har gjort en jättefin kokbok också som jag var säker på att jag skulle få i julklapp av en vän, men hen valde att behålla den själv :( Kanske lika bra, här ska inte käkas kola annat än i undantag, inte ens världens godaste med havssalt och vanilj.

Pratvänligt är det där - och det var alldeles underbart att prata skrivande med vännen B. Hen har hittat sitt favoritskrivkafé uppe vid Hornstull och är nu avundsvärt flitig.
Jag längtar till min skrivplats på Kafé String.
Snart  så, känner jag, bra känsla!.

Min favoritindier - och Indienlängtan

Vi firade Annicas födelsedag igår (och en ny idé vi har) med middag på  Shanti Softcorner på söder - Shanti är en gammal favorit men jag har varit besviken några gånger på deras mat. Nu är det fantastiskt igen. Vackert serverat, omtänksam personal och sååå gott. Testa det! Det är min favoritindier i Stockholm. Chicken Tandoori Sizzlar igår var helt perfekt.
Jag längtar efter att resa till Indien igen. Det var några år sedan. Första intrycket var överväldigande, mest negativt, så mycket fattigdom, så smutsigt, så omtumlande mycket folk. Sedan blev jag betagen av landet med mina fina indiska författarvänner, (Sandhya Rao på bilden under vårt författarseminarium i Goa). Färgerna, maten. Jag vill tillbaka, men när och hur?

Norrländsk lyx på fransk krog

Min matpatrull slog till i går kväll igen. Inflyttad till stan tänkte jag att jag ville gå ut. Dessutom var kvällen varm och fin. Vännen och jag gick på Bistro Sud på Swedenborgsgatan. Ett trevligt ställe med franskt stuk vilket passade oss bra. Vi har känt varandra hela livet nästan så det var lätt att prata och jag njöt av mat och prat medan sommarklädda människor flanerade förbi på trottoaren bredvid oss. Desserten var en höjdare: Crème Brulé med hjortronsylt till. Förrätten var förresten också norrländsk: Löjrom från Kalix, något jag älskar.
Så stadslivet är inte heller så dumt när man suttit i en stuga på ön hela sommaren!

Granne med ny vietnamesisk restaurang, NioNio

Oj vad glad jag blev idag, jag var på snabbvisit i stan och lunchade med vännen E. Jag var nyfiken på en asiatisk restaurang som jag sett växa fram under början av sommaren på Folkungagatan nära Erstagatan, Nio Nio. "Stockholms bästa asiatiska familjerestaurang" har det stått på skyltarna.
Det visar sig att ägarna är den vietnamesiska familj som också driver den fina krogen Xe Om på Gästrikegatan. Nu startar de med en ny (och billigare) restaurang med mat från Sydostasien: Thailand, Kambodja och Vietnam, mm.
Det är ett bra krogtips för den som turistar i Stockholm. Själv blir jag helt klart stammis!
Folkungagatan från Renstiernas gata till Erstagatan har en rad små, inte så dyra krogar från hela världen, en västafrikansk, indisk, kinesisk, libanesisk...  och nu sydostasiatisk.

Bara välj och njut och upptäck en ny gata i Stockholm, en av de hittills otrendigaste som snart blir lika hip som Nytorget. Tror jag.

Sommar i Stockholm - båtliv

Dottern har besök från Australien, hon vill visa Sverige från den bästa sidan. Betänk att det är vinter nu i Sydney men det är kallare här än där. Så det är en utmaning.
Något väl värt att testa är ett besök på den gamla båten af Chapman, vandrarhemmet vid Skeppsholmen.
Romantiska minnen spinner i min hjärna. När jag just hade träffat mina barns far på tåget mellan Uppsala och Stockholm (ja han klev av fast han skulle till Göteborg) så inkvarterade han sig just på af Chapman och våra romantiska promenader ringlade sig därifrån, ut till Djurgården och så vidare. Tänker alltid på den lyckliga galna dagarna när jag ser den båten.

Men nu är nu och inte nostalgi. Det matglada gänget från Urban Deli vid Nytorget har gått ombord på af Chapman i år och har härliga luncher och grillkvällar där.
Här hittar ni mer info. God mat och bra läge, måste testas.

Tips för efterrättsfrossare

Vill ni ha ett mysigt tips om ni vill ha en härlig eftermiddag i Stockholm? Jag fick det i födelsedagspresent av Ellen men inte förrän idag kom vi dit. Det är att dricka Yum Cha på Berns som ligger så fint mitt i Stockholm. I paketet ingår te - goda sorter och tre fantastiska dumplings. Och sen - får man frossa loss på en underbar efterrättsbuffé där skammen förbjuder mig att säga hur mycket tårta, choklad, godisbitar, bärpajer, crème caramel .... osv vi åt.
Det är i alla fall väldigt gott och synnerligen trevligt och jag skulle älska att göra det på besök i en ny stad till exempel.

Man kunde tänka sig ett glas bubbel till också men just idag ville vi vara alkoholfria.
Sedan fnissade vi gott åt hovmästarens felsägning när hon skulle förklara något som trasslade till sig i serveringen: Det var för många kockar i soppan idag! Sött med simmande kockar, men den soppan vill jag inte beställa!