https://www.instagram.com/evaswedenmark/

söndag 14 juni 2009

En bok som lämnar mig likgiltig

Det finns en bok som så många lovordar, men som jag bara inte kan ta mig igenom. Det är ovanligt. För det mesta läser jag pärm till pärm. Just denna bok är mångas favorit. Vad är det som stoppar mig? undrar jag. Det går inte att läsa mer än några få kapitel. Sedan faller den ur mina händer och blir liggande. Vad vill den? Den tråkar ut mig.

13 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Man måste få tycka så. Och tröttna. Det är en mänsklig rättighet!

Victor Estby sa...

Håller med. Och Bulgakovs roman är en bok jag heller inte lyckades ta mig igenom när jag försökte för fem-tio år sedan. Thåström har gjort en låt inspirerad av den boken. Inte en av hans bästa. Kanske gör jag ett nytt försök någon gång. Den står någonstans i hyllorna. Men det finns så många andra böcker som känns mer angelägna just nu.

Evas värld sa...

Tack för stöd! Ja, man måste få tröttna, men jag undrar vad jag missar som andra ser? Och det är skönt att känna att jag inte måste pliktläsa utan att jag läser för mitt höga nöjes skull, det är inte det sämsta!

Annika sa...

Måste vara tankeöverföring - har precis föreslagit den som en av höstens klassiker! T tycker den är fantastisk, jag har själv inte läst den. Och nu är jag inte sugen längre. Eva...

Evas värld sa...

Men Annika - den kanske är fantastisk för dig! Vore kul att höra. Det är ju intressant att grunna över varför en bok som så många hyllar inte alls tilltalar en själv. Det är säkert en bok det går att ha fantastiska diskussioner om. Tror jag måste starta en bokgrupp jag också!

Maria Björkman sa...

Nu måste ju jag prova den också!

marie levin sa...

roligt inlägg...jag vill också prova..den har liksom alltid ramlat av sängbordet...nu sugen igen. tack/marie

Evas värld sa...

Ja dessa böcker som faller ner från sängbordet eller ligger där och samlar damm!Ska bli kul att höra olika röster om boken jag inte klarat av - jag vet ju att många älskar den!

Anonym sa...

Jag ÄLSKADE att läsa Mästaren och Margarita. Det är en av mina största läsupplevelser. Men det var länge sedan och jag bevarar alla sådana erfarenheter som skatter, därför läser jag aldrig om sådana böcker.
Vad var det då som jag fastnade för? Vildsintheten förstås, det absurda i berättelsen blandat med en saklig realism. Tron på det som på många sätt förnekas, sådant det är svårt att sätta ord på. Magi kanske och att det är fåfängt att tro att vi kan styra över våra egna öden. Eller så var det något annat.
Vad vet jag. Men boken står på hedersplats i bokhyllan.
Kram
A

Evas värld sa...

Hej A! Jag väntade på att du skulle protestera och säga hur bra boken är! Visst är det sagolikt hur olika man kan uppfatta och ta till sig texter.
Kram tillbaka!
E

Maria Herngren sa...

Och jag älskade verkligen den för många många år sedan och så läste jag om den när jag var i Aten i december för att skriva två veckor samtidigt som staden brann. Och en enda bok läste jag när jag gick på mina dagspromenader - ville inte ta in något mer än mitt eget skrivande och staden – och det var Mästaren och Margerita. Och den var till och med bättre än jag mindes, där jag satte mig på gamla grekiska murar och förflyttade mig till detta äventyr. Ja, detta är helt klart en Maria Herngren bok – så snurrig, precis som jag är inombords i tankar o drömmar, men som många inte tror. Och just så är vi ju, olika, och uppslukas därför av olika böcker. Det är inte böckerna det är fel på - eller oss heller för den delen. Därför tror jag inte på enbart ett allenarådande kvalitetsmått utan ett starkt subjektivitetsmått också. Vi är olika, gillar olika, ser olika ut, skrattar åt olika saker, blir förälskade i olika personer, gillar olika mat. Olikheterna är väl den största rikedom som finns - så låt den florera!
En del gillar lyckliga slut (eller hur Eva?), andra gillar bättre olyckliga slut ("jag")

Evas värld sa...

Båda mina kära Emmor älskar boken!
Och ja, Maria, jag är verkligen svag för lyckliga slut!

Annika sa...

Se där - nu blev jag lite sugen igen! :-)